Debatt: Måste dagens tv-deckare vara visuella blodpuddingar?

Dec 23rd, 2010 | By | Category: 2010-4, Artikel

Med dagens blandade utbud på alla våra tv-kanaler känns det skönt att kunna koppla av med en riktig tv-deckare då och då. I alla fall har detta varit fallet hitills.

Men efter att ha tagit del av det som visas nu måste jag ställa samma fråga som hörs i ett annat populärt tv-program: vart är vi på väg?

Och då menar jag inte någon geografisk destination utan varför har utvecklingen av tv-deckarna gått därhän att nästan bara skrämsel- och skräckeffekter måste belamra tv-rutan.

Många av de nu aktuella deckarna innehåller bara skildringar av sadistiska psykopater som begår de mest bestialiska mord.

Vi matas med itusågade lik, avhuggna huvuden på parad samt en aldrig sinande ström av interiörer från patologiska undersökningsrum.

Själva handlingen i berättelsen kommer i skymundan. Man matas bara med skrämseleffekter, där flashande blåljus från polisbilar talar om att någonting obehagligt har hänt.

Personteckning och miljöskildring är ganska sällsynta. Efter att ha sett några exempel har jag ofta frågat mig vad var det som hände och varför. Vad var motivet för det många gånger bestialiska
brottet?

Detta är särskilt märkbart i tv-versioner av de senast visade svenska deckarna, där de blodiga liken har travats på varandra.

Spänningsromaner av våra erkänt duktiga svenska författare Anna Jansson, Helen Tursten och Mari Jungstedt borde ha tagits till vara på ett bättre sätt anser jag.

I förtexterna till många av filmerna ser man ofta utrycket “filmen bygger på  en roman av och så författarens namn”. Om tittaren förväntat sig att få se filmversionen av en redan läst och omtyckt bok blir vederbörande nog besviken. Ty regissören har ofta bara plockat ut de smaskigaste bitarna i berättelsen. Helst så många explosioner som möjligt.

Men tack och lov kan man luta sig tillbaka i sin nu väl insuttna länsstol och avnjuta välgjorda avsnitt med kamraterna Barnaby, Frost, Morse och Lewis eller varför inte Miss Marple där det enda tecknet på att ett lik finns i rummet brukar vara en synlig lackskobeklädd fot liggande under ett skrivbord.

NilsGunnar Westerberg

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22