Dean Koontz: Ett fenomen i sin genre

Jan 1st, 2009 | By | Category: 1999-2, Artikel

AV IWAN MORELIUS

För en tid sedan fick jag tillsammans med Koontz senaste thriller – Fear Nothing ett långt brev där han bland annat skickade med fyra sidor frågor och svar på de frågor han oftast får från fans världen över. Många av hans svar var mycket humoristiska (och vad jag kan förstå påhittade av Koontz själv eller hans förlag). Det var sammanlagt 28 frågor och jag har valt ut ett antal som jag tror kan vara av intresse för Koontz svenska läsare.

1. Vilken av alla dina böcker är din favorit?
Under en längre tid har jag tyckt att Watchers är min favorit, mycket beroende på huvudpersonen, Einstein. Den toppar nog fortfarande men jag tycker också att jag kan vara nöjd med Intensity, Dark Rivers of the Heart samt Mr Murder.

2. Kommer du att skriva fortsättning på någon av dina böcker?
Den enda skulle i så fall vara Watchers, men just nu tror jag inte det. Till detta har jag två skäl: jag får ofta nya, fina idéer som jag vill skriva av mig innan jag kan tänka på att skriva fortsättning på någon annan bok. För det andra skulle jag aldrig vilja skriva en fortsättningsbok om jag inte visste att den skulle bli minst lika bra, helst bättre, än den tidigare.

3. Har du någon gång blivit antastad av utomjordingar?
Ja, men det var ingen oangenäm upplevelse. De tog mig till en mycket fin middag på en utsökt fransk restaurang och till en Barbra Streisandkonsert, där vi hade de bästa platserna. Sedan körde de mig hem. De uppträdde som verkliga gentlemän.

4. Jag har ofta noterat att du citerar poem från en bok med titeln The Book of Counted Sorrows. Vad är det för bok och var kan jag hitta ett eget ex?
Alltsom oftast, när jag vill skriva något speciellt som inledning till någon roman kan jag inte hitta något lämpligt. Det är helt omöjligt att hitta vad jag vill ha. Därför skriver jag själv sådana inledande stycken – eller mitt i en roman eller som avslutning. Boken The Book of Counted Sorrows finns helt enkelt inte – åtminstone inte just nu. Jag hade inte en aning om att så pass många läsare tyckte om min poesi. Så mycket att de vill ha boken jag citerat. Många har letat länge, utan resultat. Jag har faktiskt känt mig en aning skyldig.

5. Var i hela världen får du alla dina idéer?
Jag är inte helt säker. Jag läser ju en enorm massa fiction och nonfiction och jag prenumererar på ett otal magasin av skiftande karaktär – medicin, affärer, ekonomi, vetenskap med mera. När jag läser dem är jag inte i första hand ute efter nya idéer, men man kan väl säga så mycket att jag fyllor min ”idétank” för att sedan om några veckor eller månader plötsligt komma på något jag läst i dessa olika tidskrifter.

6. Är dina romaner baserade på sådant som hänt dig?
Nåja! Jag har inte tagit hand om någon intelligent hund som just rymt från ett laboratorium, inte heller har jag tagit hand om personer med mordiskt utseende. Men alla mina böcker innehåller material som kommer frän personliga upplevelser. Jag älskar min fru så jag vet verkligen vad riktig kärlek är. Jag har blivit beskjuten och jag har slagits för livet så jag vet hur det kan kännas. Men ingen enstaka person i mina böcker är baserad på någon nu levande person – de skulle ju stämma mig omedelbart – men de är däremot skapade och har egenskaper jag träffat på i mitt eget liv. Jag skriver företrädesvis om platser som jag personligen har besökt – eller om Kalifornien där jag bor – så alla platser och miljöer är baserade på personlig erfarenhet.
Skulle jag vilja skriva om saker jag inte kan, tar jag hjälp av experter. Det hände till exempel i Stranger, där Ginger Weiss var expert på thoraxskador. Jag vill alltid veta att det jag skriver är rätt.

7. Under vilka pseudonymer har du skrivit?
De största namnen var Leigh Nichols, Brian Coffey, K.R. Dwyer och Owen West. Det finns olika anledningar till att använda pseudonym. För min del berodde det oftast på. i början av min karriär att agenter och förläggare insisterade på att jag skulle ta en ny pseudonym när mina böcker skilde sig från mina tidigare. De påstod att läsarna ville att författaren ifråga skulle skriva om i stort sett samma ämne hela tiden. Brian Coffey använde jag för kortare romaner. Nichols var för större verk – thrillers, skräck. Numera använder jag inga pseudonymer. Mina tidigaste böcker väntar på att återutges (The Wall of the Masks, After the Last Race och ett halvdussin till), men i det sammanhanget vill jag ge ett råd till dig som vill läsa eller skaffa alla mina böcker: vänta på dessa återutgivningar eftersom de kommer att bli reviderade och mycket bättre än när de först publicerades.

8. Har du någonsin planerat att skriva en bok tillsammans med någon annan?
Nej, det förefaller alltför svårt för mig. Det kan bli så många komplikationer vad gäller både språk och story. Så jag avstår.

9. Hur lång tid tar det för dig att skriva en roman?
Stranger och Dark Riven of the Heart tog ett år att skriva. Lightning tog endast tre månader. I medeltal tar det mig sex månader att göra en ny bok, men då ska du veta att det är mycket mer arbete än det ser ut. Min arbetsvecka består oftast av 60 timmar och oftast blir det 70 timmar. När jag arbetar på en bok då arbetar jag verkligen intensivt.

10. Om du kunde återfödas som ett djur, vilket skulle det då bli?
En fågel, Det skulle vara roligt att flyga över vissa politikers huvuden och ”göra ifrån sig”.

11. Är det okay för samlare av dina böcker att skicka dem till dig för signering?
Sorry, NEJ! Vi tillät detta i början av min karriär men idag skulle vi få anställa en heltidsanställd bara för att packa upp böckerna, packa in dem igen och köra fram och tillbaka till posten här. Han skulle bli tokig på mindre än en vecka – jag lovar. Själv skulle jag tvingas anslå 8-10 timmar per vecka enbart för att signera mina böcker. Tyvärr är detta alltså en ren omöjlighet

12. Vilka andra författare har varit en inspiration för dig?
Nummer ett var Ross MacDonald, denne briljanta författare, som gick bort för några år sedan. Jag var heltänd på hans böcker, som till exempel The Deceivers, The Damned, A Bullet for Cinderella, Cry Hard Cry Fast, On the Run plus hela hans Travis McGee-serie. Hans personer var så väl tecknade och jag älskade honom för det. Andra är Robert Henlein och Charles Dickens. Det finns många, många fler.

13. Du ser helt annorlunda ut nuförtiden. Vad har hänt?
En dag sa jag till mig själv: ”Man kan transplantera hjärtan. Att transplantera hår måste vara lättare!” När jag vaknade upp var resultatet det som syns på mina böckers bakre omslagsflik. Tyvärr kunde läkarna inte göra något åt min hjärna, sa de …



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22