De tusen omslagens man: från Sjöwall-Wahlöö till Jan Guillous böcker

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2001-1, Artikel

Av BERTIL FALK

VASASTAN (DAST) Han har sin ateljé uppe vid S:t Eriksplan. Tittar han ut genom fönstret ser han Pingströrelsens monumentala byggnad, modell fronten på en radioapparat av typ Radiola från 1940-talet. Det är inte långt till Karlbergskanalen och Vasaparken ligger inte många stenkast bort. Här sitter han, finlandssvensken Kaj Wistbacka, vid sitt ritbord och gör omslag till deckare, thrillers, fantasylitteratur och ungdomsböcker. På väggen bakom honom hänger inramade illustrationer till fantasyböcker och böcker av Jan Guillou.

Det har blivit en bra bit över tusen omslag sedan han tecknade de första omslagen till en serie Sjövall-Wahlöö-böcker.

I dag lyser hans praktfulla omslagsbilder till Jan Guillous böcker emot oss överallt, på flygplatser, i bokfönster, på matmarknader och andra platser “där man säljer böcker som man säljer knippor morötter”, för att citera svensk-amerikanen Hans Stefan Santesson, som själv var i involverad i den morotsbransch som består av böcker och tidskrifter.

Kaj Wistbacka kommer från Jakobstad i Finland, från utanför Jakobstad för att vara mer exakt.

Han gick i svensk skola, men tecknade gjorde han redan innan dess.

“Morsan brukar säga att det inte fanns en tidningsmarginal som jag inte hade klottrat på”, berättar han.

“Jag hade Levande Livet och det var teckningar i den genren som intresserade mig. Det var väldigt intressanta bilder av sånt som jag ville göra.”Kaj kom till Helsingfors, där han gick på reklamutbildning vid Köpmannaläroverket och arbetade som dekoratör vid det stora varuhuset Stockman.

Praktik i Stockholm

Stockman samarbetade mycket med NK i Stockholm och Magazine du Nord i Köpenhamn.

Det var Stockman som ville att han skulle praktisera i Stockholm med sikte på att efter några år komma tillbaka för ett chefsjobb inom Stockmans reklam.

Och det var Stockman som ordnade allt i Stockholm.

Men i Stockholm började han på Beck­mans, illustratörslinjen på reklamskolan och på den vägen blev det med mer och mer illustrationer. Han var helt inriktad på reklamteckning.

“Lars-Erik Sundberg på Norstedts hade sett något jag gjort och kontaktade mig. Jag gick då fortfarande på Beckmans. Det handlade om Maj Sjövall och Per Wahlöös böcker som det skulle få nya omslag.

Skämmas? Tvärtom!

Lars-Erik undrade om jag var intresserad och det var jag naturligtvis … i dag får man väl skämmas för de där omslagen (Skarp protest från DAST). Jag skulle inte teckna dem som jag gjorde då om jag fick samma uppdrag i dag, men i och med att jag fick kontakt med Lars-Erik blev det flera andra som dök upp.

Författare brukar inte lägga sig i hur omslagen görs. Däremot händer det att författare som varit nöjda med det som jag gjort ber att jag ska få göra omslag till deras nästkommande bok.

Det ligger nära till hands att säga att jag är mest nöjd med omslagen till Jan Guillous böcker. Det är så bra spridning på dem och det blev en så stilig serie. Frågar folk vad jag gör, så svarar jag att jag gjort omslagen till Jan Guillous böcker, för de är de mest kända och då förstår folk vad jag gör. Sen är jag faktiskt också mycket nöjd med Guillou-omslagen.

När det gäller att göra omslag till deckare och thrillers, så är jag inte speciellt intresserad av att avbilda personer. Det vill jag överlämna at läsaren att själv göra sig en föreställning om. Där kan både läsaren och författaren ha olika uppfattningar om hur en huvudperson ser ut.

Måste vara exakt

Men när jag tecknar omslag med vapen, flygplan, bilar och så vidare, så måste jag vara exakt. Annars kan det bli fel bild. De som skriver är experter och har lagt ned stor möda på att få fram fakta. En gång i början gjorde jag ett omslag med ett flygplan.

När jag sedan träffade författaren sa han: “Nästa gång du ska rita flygplan får du ringa mig först. Det där var ett fyrsitsigt plan och det skulle ha varit en modell avsedd för åtta personer. Flygplanen såg exakt likadana ut, men han såg skillnaden.Behovet av omslag till vuxenböcker har minskat under1990-talet. Det har att göra med datorn och med fotografiets frammarsch. Dessutom minskar antalet titlar och antalet nya författare jämfort med förr. Jag gjorde mycket åt Bra Böcker, men den marknaden har försvunnit för mig.

Jag har ändå ungefär lika mycket att göra fortfarande, för samtidigt kommer det allt fler ungdomsböcker. Där är det inte lika populärt med fotografier. Dessutom innehåller ungdomsböcker till skillnad från vuxenböcker ofta illustrationer inne i böckerna. Även det kompenserar bortfallet på vuxensidan.”

Ring i natt

Även en tecknare kan få respons från “tittare”, det vill säga från de läsare som uppmärksammar -omslagsbilderna.

“Det har hänt flera gånger att folk har hört av sig till mig. En gång när jag inte var hemma ringde en tjej mitt i natten och läste in följande på min telefonsvarare; ‘Jag ligger här mitt i natten och läser Jan Guillous Ondskan. Omslaget är fascinerande bra. Jag måste bara ringa och säga hej!’

Jag blev förvånad, minst sagt.”

Men Kaj Wistbacka läser inte alla böcker han ska illustrera. Han har ett litet trick, som gör honom beroende av en systerson.

“Han läser fantasyböcker och markerar för mig de avsnitt som han tycker är spännande och intressanta.”

Så systersonen styr i viss mån vilka omslag som fantasyböckerna får.

Varje sommar reser Kaj Wistbacka hem till Jakobstad, men han gör inga omslag åt finska förlag.

“Fast det händer att de köper omslag som redan har använts i Sverige”.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22