De dog en naturlig död men lever vidare: Deckarbritanniens mest aktuella gravar

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

AV SÖREN SKARBACK

Britterna ser sig som det ledande folket inom kriminallitteratu, både när det gäller att läsa och att skriva. De är inte främmande inför tanken att lägga en blomma på framlidna favoritförfattares gravar. Men för oss nordbor, som vill passa på att besöka dessa gravar under en semesterresa, gäller det först att veta var de är belägna.

Vuxenförfattarna får ursäkta, men flest blombuketter har under sommaren Enid Blyton fått. Hon dog 1968 men har aldrig blivit inaktuell. Tvärtom, vissa av hennes välkända Femböcker och andra äventyr filmatiserades ifjol och dyker upp i svensk TV framöver.

Helt nyligen, den 11 augusti, var det 100 år sedan Enid Blyton föddes. I höst blir det också 50 år sedan hennes, första ”full lenght book” kom ut. Det hon inledde med på 1920-talet var dikter, noveller och barnsagor. Sina romaner för ungdomar började hon alltså skriva 1937 och höll på till 1963, då hon på grund av sjukdom inte kunde fortsätta. Romanerna hade då översatts till de flesta västeuropeiska språk. När de som flitigast lästes av svenska ungdomar i början av 60-talet, anade vi inte att det av Blytons liv endast återstod sjukdom och lidande.

Namn från vikingagård

Hennes grav? Nja, vi ska inte ge oss till den lilla byn Blyton i länet Lincolnshire. Vi nordbor kan glädja oss åt att namnet Blyton syftar på en bondgård, som en tämligen fredlig viking hade där för tusen år sedan. Men Enid Blyton växte upp i södra London och är begravd i norra, närmare bestämt på den pampiga kyrkogården i stadsdelen Golders Green.

Låt oss under besöket vid Enids sista viloplats inte förskräckas av närheten till Abraham Stokers grav. Bram Stoker, som han kallade sig, blev vid begravningen en vårdag 1912 inte genomborrad av någon träpåk, men liket kremerades så omsorgsfullt att han inte lär upprepa sin vampyrgreve Draculas blodiga eskapader.

Han var irländare!

Både svarta och blodröda rosor ser vi på graven. Även här är det dubbelt jubileum i år. 150 år sedan Stoker föddes och 100 år sedan boken om Dracula publicerades (se DAST nr. 2/97). Pinsamt att svenska skribenter i vecko- och dagspress envisas med att kalla irländaren Stoker engelsman. Men han levde en stor del av sitt brokiga liv i London. Därav dras den felaktiga slutsatsen om hans nationalitet.

Golders Greens kyrkogård är öppen från 8 på morgonen till 19 på kvällen. Från november blir enda skillnaden att man under vinterhalvåret stänger en timme tidigare. Det är naturligtvis inte någon inträdesavgift. Men om du vill ha en guidad rundvandring, får du betala en överkomlig summa.

Hälften av guidens enkla ordvitsar får du höra vid Peter Sellers grav. Någon har ställt dit en liten rosa panter av plast. Billigt gjort, kan tyckas, men ändå i Sellers egen anda. De fem Pink Pantherfilmerna, där han gestaltade den klumpige men lyckosamme kommissarie Clouseau, spelades in mellan 1964 och 1978. Sellers gick ur tiden 1980, begråten av bland andra exhustrun Britt Ekland.

Doyle flyttad efter döden

Men Conan Doyles grav då? undrar säkert vän av ordning. Ingen grav kan för deckarvänner vara viktigare än Doyles. Tyvärr räcker det inte med en Londonresa för att besöka den. Vi får bege oss till Minsteads kyrkogård i länet Hampshire, där Sir Arthur Conan Doyle har vilat med hustrun Jane sedan 1955.

Jo, det är sant att Doyle dog redan 1930 och begrovs hemma på Widtesham, men när stället fick en ny ägare ville denne inte ha Doyles grav kvar på egendomen. Frågan om att gräva upp graven var ytterst känslig. För att undvika publicitet flyttades kistorna nattetid med en simpel skåpbil lånad från en tvättinrättning.

På Minsteeds kyrkogård såg man till att trots allt tillmötesgå Conan Doyles sista önskan, nämligen att ligga begravd just i närheten av ett ekträd, så att graven skuggas av det. Det är också nära till ett annat av hans hem: Bignell House. Ämnar du dig dit med bil, så ta sikte på Southampton, välj därefter väg A35 åt sydväst tills det blir dags att ta av åt norr en liten bit på A337.

Agatha ligger  Oxfordshire

Dame Agatha Christie vilar sedan 1976 på Chotseys kyrkogård i Oxfordshire. Det är vid Themsens västra sida, mitt emellan Oxford och järnvägsknuten Reading, där Oscar Wilde på sin tid satt fängslad för homosexualitet. Det sistnämnda har inte med saken att göra, annat än att Wildes roman ”Dorian Greys porträtt” lästes med förtjusning av Agatha fyra gånger när hon var ung. 1990, vid 100-årsminnet av Agathas födelse, var hennes grav i Cholsey överhöljd med blommor varenda dag.

I svenska artiklar uppges det ofta att kända brittiska författare är begravda i Westminster Abbey i London. Detta brukar vara fel. Att begravningsceremonierna hölls där är en sak, men vanligen kördes kistorna sedan till deras gudsförgätna små födelsebyar. Jämför med hur premiärminister Churchill vilar i det lilla samhället Bladon, oavsett hur svenska skribenter kan gå eden på att det är i Westminster Abbey.

Gravar i världsberömd kyrka

I vissa fall, som Charles Dickens och Rudyard Kipling, stämmer det emellertid att benknotorna finns i denna världsberömda kyrka. Pampigt begravd är också Robert Louis Stevenson i skotska huvudstaden Edinburgh. Men, flertalet författare tycks ha föredragit att vila i enkelhet. Riktigt jordnära, om uttrycket tillåts.

Om vi bortser från Westminster Abbey, vilken gravplats har vi vid ett stressigt Londonbesök då lättast att besöka? Jo, jag föreslår kyrkogården vid strip-club-gatan Dean Street i den mycket centrala glädjestadsdelen Soho. Där vilar Dorothy L. Sayers sedan 40 år tillbaka. Att besöka denna grav är ingen nödlösning utan något som vänner av karaktären Lord Peter Wimsey borde göra.

Den som inte delar min åsikt utan finner det meningslöst att besöka författarnas gravar kan välja att göra någonting bättre: läsa deras böcker.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22