David Lagercrants: Från idolportätt av män till nya schyssta deckare

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-1, Artikel

Häromåret släpptes snart 40-årige söderbon David Lagercrantzs första kriminalroman Stjärnfall på Piratförlaget. I fjol kom hans andra med Daniel Mill som huvudperson. Den heter Där gräset aldrig växer mer.

Lagercrantz är en man som skrivit större delen av sitt liv. Han är uppvuxen i Solna utanför Stockholm och på kungens ö Drottningsholm. Studenten tog han på Kungsholmens gymnasium och sedan fortsatte han att studera filosofi och religion. Men eftersom skrivlusten fanns där började David på Journalisthögskolan i Göteborg och när den saken var överstökad blev han reporter och jobbade bland annat på Sundsvalls Tidning, Kvällsposten och Expressen. Som så många andra i vår tid ville han bli en fri människa, så han blev frilans och arbetade för TV, dagspress och månadstidningar.

Men han ville ännu mer, skriva ännu längre grejer. Det målet nådde han 1997 då han skrev en biografi över nu avlidne äventyraren Göran Kropp. Den boken sålde bra i flera länder, inte minst i USA där Kropp var mycket beundrad.

Bok om autentiskt brott

Året därpå sniffade han på kriminalgenren. Hans bok Änglarna i Åmsele handlade om den finske mördaren som dödade tre personer för en cykels skull. Den innehöll svidande kritik mot journalister som förvandlade en brottslig tragedi till något som liknade en tvålopera.

Hans tredje bok handlade om den stridbare uppfinnaren Håkan Lans och hans kamp för att få kontroll över det han gjort – bland annat datormusen och otaliga andra uppfinningar inom det elektroniska området. Boken döptes till Ett svenskt geni och kom ut år 2000.

Året efter debuterade den före detta kriminalreportern som skönlitterär författare med Stjärnfall.

”Jag ville berätta något vettigt om livet och samhället, men jag ville också nå ut. En nervkittlande story lockar till sig många läsare och thrillerform en ger detaljerna lyster. En banal scen får ny innebörd om läsaren vet att den det handlar om är hotad till livet.”

Men den största anledningen var nog att David Lagercrantz tycker att det kul att skriva thrillers.

”Allt jag kan säga eller skildra i en vanlig roman. kan jag också skriva om i en deckare,” har han sagt.

Bok om besatt sökare

Den senast utgivna boken Där gräset aldrig växer mer har en titel som syftar på gräset kring ett fotbollsmål. Där trampar målvakten runt så mycket att gräset aldrig mer börjar växa just där. En av nyckelfigurerna i berättelsen är fotbollsmålvakt och har blivit mördad.

I stora drag handlar romanen om huvudpersonen Daniel Mills som blir besatt av en kvinna som sitter i utkanten av ett semesterfotografi. Hon läser en bok med statistik om gamla fotbollsodds. Det intresserar honom extra och han börjar söka henne. Det visar sig att hennes före detta pojkvän var en världsberömd målvakt som sköts till döds mitt under en match.

Fortfarande journalist

”När jag skrev Stjärnfall uppträdde jag fortfarande som journalist. Jag ville säga något om ett Sverige som havererat och gjorde massor av research innan jag skrev. I den senare sökte jag inom mig själv och tycker nog att den blev mer av en roman. Eftersom den bygger på en gammal idé blev den på sätt och vis varit lättare att skriva.”

Sökt i sig själv

På 1970-talet tyckte Sven Lindqvist att man skulle gräva där man stod, skriva om det man kände till. Det har gjort att Lagercrantz försett Daniell Mill med vissa drag från sig själv. Mill bor i en lägenhet nära Zinkensdamm i Stockholm och författarens egen lägenhet på samma plats ser snarlik ut. Båda har en dotter – Davids heter Signe och är i skolåldern.

Ibland längtar han tillbaka till att få skriva kriminaljournalistik.

”Jag kan längta till det goda kriminalreportaget, den genre som i anglosaxiska länder kallas ’true crime’. Det är en underskattad litterär genre för böcker som skildrar brott. För att kunna skildra det på ett värdigt sätt krävs tid och utrymme eftersom extrem händelse – som ett mord – skär igenom samhället och visar upp dess sår. Jag vill gå på djupet, inte dagligen hoppa mellan katastrofer och brott som man får göra som kriminalreporter på en tidning. Det finner jag inte eftersträvansvärt.”

Skillnader i skrivandet?

Boken om Åmselemorden hade likheter med ”true crime”. Kan det vara stor skillnad mellan att skriva journalistiskt och skönlitterärt?

”Skillnaden är att det ena ska vara sant och det andra påhittat, men jag har alltid tyckt att journalistiken och skönlitteraturen bör låna av varandra. Det goda reportaget ska ha en litterär ton och en dramatiskt nerv och romanförfattaren drar nytta av att i fältarbete och research använda sig av reporterns arbetssätt.”

Slukar faktaböcker

David Lagercrantz har alltid varit en bokslukare. Älsklingsförfattare är Hjalmar Söderberg, Hamsun, Borges, Marques och Tom Wolfe för att nämna några. På senare år – efter att ha blivit romanförfattare själv – läser han nästan bara faktaböcker.

”Det är inte för att vara duktig. Jag har drabbats av en sorts lidelse och plöjer historiska böcker, biografier och skildringar av vetenskapliga upptäckter. Nyligen läste jag David Remnicks lysande King of the world som handlar om Muhammad Ali som var en av min barndoms hjältar.

Vid sidan av skrivandet lär David Lagercrantz också ut hur man ska skriva. Han säger att man ska skriva om det man kan, stryka onödiga ord och undvika klichéer.

Dessutom bör den som skriver tänka på att verkligheten är motsägelsefull och undflyende och inte vara rädd för egna reflektioner. Det är bara i tidningar och sämre böcker som människor skildras som enbart onda och enbart goda.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22