David Lagercrantz förhäxad sedan ungdomen

Jun 4th, 2009 | By | Category: 2009-2, Artikel

David Lagercrantz och son

Av LEIF-RUNE STRANDELL

För ett par år sedan bestämde sig David Lagercrantz för att inte skriva en deckare till. Han lyckades nästan, men när han ville skriva en roman om Alan Turing, datamaskinens fader, så blev det ändå en roman som fick både en polis som huvudperson och en deckares struktur: en gåta som avslöjas efterhand som berättelsen fortskrider.

Det var inget hastigt påkommer ämne. Han säger själv att han varit förhäxad av Alan Turing och hans öde sedan ungdomen. När han i 19-årsålders var en häftig, svartklädd intellektuell med Wittgensteins verk i fickan mötte han ju också matematikern Turing.

Turings tankar om betydelsen av motsägelser i matematiska system ledde så småningom fram till den moderna datorn. När författare Lagercrantz i mogen ålder skulle skriva en bok en den svenska uppfinnaren Håkan Lans stötte han återigen på Turings namn och verk. Kunde man skriva en roman om honom?

Svårigheten var förstås att det är svårt att skriva en roman inifrån huvudet på en sådan särpräglad matematiker. Men han gjorde som man numera allt oftare gör: han googlade och si: där fanns polisutredningen om Alan Turings dödsfall den 7 juni 1954. Polisen hittade en död man med ett äpple doppat i cyanid. En man som fanns i registren, dömd för homosexualitet.

Polisen som gjorde utredningen hette Cottrell. Han kunde snabbt avfärda dödsfallet som självmord. Det enda udda var att den döda hade en orden för krigsinsatser.

Under en promenad på Skeppsholmen fick David Lagercrantz en idé: tänk om den därpolisen varit lite klipskare och lite mer nyfiken och försökt ta reda på vad det var för en man som dött. Vilken användning kunde man ha under kriget för en lysande matematiker och lysande schackspelare?

Så en något klipskare polis får bli huvudperson, med ett nästan likadant namn som den verklige: Corell. Och boken heter Syndafall i Wilmslow (den plats där Alan Turing bodde och dog).

Så får den påhittade polisen göra den utforskning som författare Lagercrantz gjort, att lära sig allt mer om den tidens stora matematiska frågor (jo, David Lagercrantz kan en del och är road av matematiska problem). Från att ha varit en disciplin i kris där det gällde att hitta en mekanisk metod som skulle kunna vara till hjälp för att avgöra om matematiska satser är meningsfulla. Den då 21-årige Alan Turing tog allting bokstavligt och tänkte alltså på att mekanisk måste betyda maskin. Han skrev en uppsats om detta, men ingen brydde sig. Andra matematiker tyckte att det var en idiotisk idé. Maskiner var ju något fult, tarvligt, ingenjörsmässigt och inget för fina akademiker. Men Turing varken begrep eller brydde sig om sådana koder. Han gick sin egen väg och såg därför klarare än de andra.

Det speciella med Turing var att han inte intresserade sig för lösningen av det matematiska problem han löst utan bara för metoden, maskinen.

När andra världskriget kom och med den tyskarnas kodmaskin kom hans funderingar väl till pass. Bara en maskin kan bäst förstå en annan maskin, så han hamlade i det hemligaste av alla hemliga projekt, och lyckades så småningom.

Den hemliga platsen med det hemliga kodknäckaruppdraget var så hemligt att inte ens alla i underrättelsetjänsten var helt invigda, till och med nära medarbetare till churchill hade ingen aning om vad som hände på Bletchley.

Man vet att Churchill kom på besök och träffade Alan Turing, och att han i sina (till en början hemliga) memoarer skrev att ingen enskild haft så stor betydelse för krigets utveckling som denne.

Alan Turing var en kuf. Han var t ex fascinerad av Dineyfilmen Snövit, och där får ju Snövit ett förgiftat äpple så att hon faller i sömn. Det passar in på hans död. Men han hade lugnare idéer också, bl a stickning, en sysselsättning som ju alls inte passade för män på 40-talet. I romanen håller han på med det när han träffar Churchill.

– Jag vet inte om det var så i verkligheten, säger David Lagercrantz, men jag kunde inte låta bli att ta med det när jag skrev.

Först på 70-talet skrevs om det hemliga projektet och då nämndes Turing-maskinen. 1983 kom den första biografin om honom, och ungefär samtidigt kom ett dataföretag med en logo med ett äpple som man bitit i. Raskt hävdades att detta var en tribut till Alan Turing, och lika raskt dementerades det: det är Newtons äpple.

Det tog tre år att skriva boken för David Lagercrantz. Även om många fortfarande anser att Alan Turing blev mördad och att det maskerades som självmord tar han inte närmare ställning i boken utan fokus ligger på hur den nyfikne polisen får reda på allt mer av det som på 50-talet fortfarande var strikt hemligt.

En annan fråga som många tagit upp är om Turing led av Aspbergers syndrom. I manus fanns en mening om det, men förlagsredaktören fick honom att stryka det. Den etiketten skulle bara skymma människan i boken.

Detta är alltså en dokumentärroman. Det har kommit fler sådana på sistone, men medan de flesta författare ägnar sig åt humaniora så tycker David Lagercrantz att det är kul med naturvetenskap. Just nu håller han på med fysik.

Och ”underbarn” har också fascinerat honom (en av hans deckare heter Underbarnets gåta). Vi kan alltså förvänta oss fler underbarn av den just nu pappaledige författaren.

Hjalmar och David Lagercrantz

Hjalmar och David Lagercrantz

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22