Daniel utanför lejongropen …

Sep 9th, 2009 | By | Category: 1999-4, Artikel, Novell

Bruce Cassidy skriver inte längre deckare, men innan han upphörde med den kriminella verksamheten sammanställde han bland annat en antologi med de rötter som kriminallitteraturen har. Roots of Detection, The Art of Deduction before Sherlock Holmes (Frederick Ungar Publishing Co, 1983). En tidig deckarstory hittade Bruce Cassidy i Gamla testamentets apokryfer, närmare bestämt i tillägget till Daniels bok, som troligen skrevs cirka 150 år f.Kr.

Här följer denna läbbiga historia om en privatspanare – en riktig kändis dessutom – i full swing för över tvåtusen år sen i en översättning av Gamla testamentets apokryfiska böcker, gillad och stadfäst av KONUNGEN 1921. Fast vi har moderniserat språket en smula. Vi finner här att det slutna rummets gåta fann litterär form långt innan John Dickson Carr och Edward D. Hoch började att syssla med omöjliga brott. Privatspanaren i den här bibliska skrönan är ingen mindre än Daniel, han i lejongropen, du vet. Som synes av slutet så utförde kung Cyrus barnamord i Babylon 150 år innan kung Herodes kom på idén att avliva alla gossebarn Betlehem.

BEL I BABYLON

Nu var det så, att babylonierna hade en avgud, vid namn Bel; och de gav honom dagligen tolv skäppor fint mjöl och fyrtio får och sex fat vin.

Också kungen dyrkade Bel och begav sig varje dag åstad för att be till honom. Men Daniel tillbad sin Gud.

Då sa en gång kungen till honom: ”Varför tillber du icke Bel?”

Han svarade: ”Därför att jag inte dyrkar avgudar som är gjorda med händer, utan den levande Guden, som har skapat himmel och jord, och som är herre över allt levande.”

Då sa kungen till honom: ”Håller du inte Bel för att vara en levande gud? Eller ser du inte huru mycket han äter och dricker varje dag?”

Men Daniel log och sa:

– ”Låt inte bedra dig, o kung. Den är ju innantill av lera och utantill av koppar och har aldrig ätit eller druckit något.”

Då blev kungen förtörnad och lät kalla till sig Bels präster och sa till dem:

”Om ni inte talar om för mig vem som äter allt detta som ges till Bel, så ska ni dö.

Men om ni kan bevisa för mig att Bel för tär maten, då ska Daniel dö, därför att han har hädat honom.”

Och Daniel sa till kungen: ”Må det bli som du har sagt.”

Men Bels präster var sjuttio, förutom deras hustrur och barn.

Och Bels präster sa: ”Nu går vi ut härifrån. Men låt du, o kung, sätta fram maten, och låt blanda vinet och ställa fram det; stäng så igen porten och försegla den med ditt signet.

Kom sedan hit i morgon bitti, och om du då inte finner allt vara uppätet av Bel, så må vi dö, eller, i motsatt fall, Daniel, som har talat lögnaktigt om oss.”

Men de kände ingen oro, ty de hade gjort en hemlig ingång under bordet, och genom denna brukade de alltid komma in och förtära det som var framsatt.

Då nu dessa hade gått ut, lät kungen sätta fram maten åt Bel. Men Daniel befallde sina tjänare att hämta aska och lät dem strö ut den i hela templet, så att bara kungen såg det. Sedan gick de ut och stängde porten och förseglade den med kungens signet och begav sig därifrån.

Men prästerna infann sig som vanligt under natten tillsammans med sina hustrur och barn, och de åt och drack upp alltsammans.

Tidigt följande morgon kom kungen dit, åtföljd av Daniel.

Och han sade: ”Är sigillen orörda, Daniel?” Han svarade: ”Ja, de är orörda, o kung.”

Genast då man öppnade porten, kastade kungen en blick på bordet och ropade med hög röst: ”Stor är du, Bel, och hos dig finns inte alls något svek.”

Men Daniel log och höll tillbaka kungen för att han inte skulle gå in, och sa: ”Betrakta då golvet, och lägg märke till vems fotspår detta är.”

Då sa kungen: ”Jag ser fotspår efter män, kvinnor och barn.”

Nu blev kungen vred och lät gripa prästerna och deras hustrur och barn och de måste visa honom den lönndörr genom vilken de brukade gå in för att äta det som fanns på bordet.

Och kungen lät avliva dem och gav Bel i Daniels våld. Och han förstörde Bel själv och dennes helgedom.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22