Då Leonardo och Eduardo slog Orson på hans egen planhalva

Sep 11th, 2009 | By | Category: 2005-4, Artikel

Steven Spielberg har gjort en ny filmversion av H. G Wells Världarnas krig, kanske mest känd för Orson Welles radiodramatisering, som sändes den 30 oktober 19 och skrämde slag på folk som trodde att sändningen var äkta. I allmänhet hör människor skillnaden på radioteater och äkta vara, men om man kör med TT-nyheter och liknande effekter och motar bort alltför skolade skådespelare med teaterröster från mikrofonerna kan man lura folk att tro att den dramatik de lyssnar till är rena rama sanningen och att det de hör händer just i det ögonblick de lyssnar. Något liknande har faktiskt hänt även i Sverige, när ett program om en fingerad olycka på kärnkraftsverket i Barsebäck sändes. Jag vill minnas att det var i dåvarande Ungdomsradion. Men vad är Orson Welles och Ungdomsradion mot den veritabla härdsmälta som inträffade lördagen den 12 februari 1949 i Quito, Ecuador. Den svenske upptäcktsresanden Rolf Blomberg var på plats och kunde som ögonvittne rapportera hem till Stockholms-Tidningen.

Av BERTIL FALK

Jag minns mycket väl Rolf Blombergs dramatiska rapport, som jag klippte ut och alltjämt har uppklistrad i en pärm med påskriften Tidningsurklipp.

Klippet har haft 56 år på sig att gulna men är fullt läsbart.

Fördel i konkurrensen

Det var programmakaren Leonardo Paez och dramaturgen Eduardo Alcaraz på Radio Quito i Ecuadors huvudstad som ville hitta på något alldeles extra. De hade hört talas om Orson Welles program och dess effekt tio år tidigare och om de kunde göra något liknande skulle de få Radio Quito att framstå som något extra i konkurrensen med andra radiostationer.

Detta inträffade vid en tidpunkt då det primitiva Sverige led av totalmonopol och lyssnarna fick nöja sig med en enda, onyttig kanal som pretentiöst och lögnaktigt kallad ”public service” (vilket ungefär svarar begreppet allmännyttig).

I Ecuador var det konkurrens mellan radiostationer som sände nyheter, reklamsambor och rumbor och dramatik. Alltnog. Inspirerad av Orson Welles sände man en dramatiserad version på spanska av Världarnas krig.

Skådisar lät officiella

Jodå, man använde vanliga skådespelare, men de var instruerade att låta som reportrar och officiella talesmän.

Precis som i USA tio år tidigare blev folk fullkomligt vettskrämda. Och Rolf Blomberg skrev att Radio Quito ”förklarade visserligen för lyssnarna att programmet var en dramatisering av H. G. Wells’ ’Krig mellan två världar’, men det var många som aldrig hörde denna förklaring, många som hade kopplat på sina apparater, då den olycksbringande utsändningen redan var i full gång.

Panik utbröt därför i Quito, när det meddelades, att den närbelägna staden Latacunga var totalt förintad, att trupper från Mars landat på flygfältet i Quito, att många framstående personer redan dödats och att ett svart moln av giftig gas var på väg in mot Quito.

En mängd dramatiska effekter gjorde programmet synnerligen verklighetstroget: order gavs genom radion till de ecudorianska trupperna, sirener tjöt och kyrkklockor klämtade.

Ett uppseendeväckande meddelande i tidningarna några dagar tidigare att ’flygande plattor’ hade iakttagits över Ecuador, bidrog väl också till trovärdigheten av det hela.”

Skräck övergick i raseri

När sanningen gick upp för radiolyssnarna övergick skräcken i raseri och Radio Quitos byggnad stormades.

Pöbeln satte eld på huset och svenske Rolf Blomberg rapporterade att ”15 personer – troligtvis många fler – hade bränts inne.” Blomberg fick rätt. 20 personer blev lågornas rov.

Jag citerar några rader till ur hans rapport: ”En officer, som kommit till platsen drog sin revolver och avlossade åtskilliga skott över huvudet på den anstormande hopen i ett försök att hejda den. Han slogs sanslös med en sten.

”Radio Quito” anropade under tiden polis och brandkår, om och om igen.

”Vi är 200 personer i detta brinnande helvete”, skrek hallåmannen. Om inte hjälp snart anländer, kommer vi att stekas levande. Och nu ärade lyssnare, följer en ny grammofon-platta, ’Que lindo es mi Quito …!’ (Hur vackert mitt Quito är!)

Telefonstationen övergavs

De innestängdas försök att telefonledes komma i kontakt med ordningsmakten och brandkåren var utan resultat, ty telefonstationen hade övergivits av de anställda i den allmänna upphetsningen.”

Så långt Rolf Blomberg.

Radio Quito återuppbyggdes och finns än i dag på 4920 kHz på 60-metersbandet kortvåg. Det händer att stationen sänder radiodramatik, men aldrig science fiction. Här gäller troligen talesättet ”Bränt barn skyr elden”.

De båda ”ansvariga”, programdirektören Leonardo Paez och dramaturgen Eduardo Alearaz åtalades, men jag har inte lyckats fram om de fälldes för någon form av brott. De hade i alla händelser lyckats åstadkomma etter värre rabalder än vad Orson Welles åstadkom i samband med Halloween-helgen 1938.

Ingen höjdare inför rätta

Don Moore har på nätet under rubriken The day the Martians Landed or stories they never tell on HCJB berättat att Radio Quito körde med uttalanden av försvarsministern och Quitos borgmästare.

Huruvida man använde sig av röstimitatörer framgår inte.

Det måste dock ha varit fejkat för varken försvarsministern eller borgmästaren ställdes inför rätta, vilket tyder på att de inte ställt sina egna röster till sändningens förfogande.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22