Copyright i kioskböcker kom under 1950-talet

Mar 11th, 2016 | By | Category: 2016-03 mars, Artikel

Om copyright i kioskböcker: En studie av hur den hanterats i westernpocket

Av ANDERS N NILSSON

Hanteringen av uppgifter om copyright i svenska kioskböcker visar på stora skillnader såväl mellan olika förlag som över tiden. Medan uppgifter som regel saknades helt i början av 50-talet övergick man snabbt till att knyta copyright till det egna förlaget för att från 60-talet och framåt ange den som tillhörande utländskt förlag eller författare. Under ledning av danska Winthers förlag uppgav Wennerbergs i sina böcker från 1963–66 att copyright innehades av The Co-Operating European Pocket Book Publishers Ltd. Copyrightens datering avsåg vanligen originaltryckåret även om stora avvikelser förekommer. I böcker där författaren nyttjar pseudonym förekommer det ibland att dennes rätta namn uppges under copyright.

Artikeln i pdf, bättre för utskrift: Copyright

Det är snarare regel än undantag att en uppgift om upphovsrätt ges på titelbladets baksida i kioskböcker inom westerngenren. De uppgifter som brukar ges är förutom symbolen © och ordet ”copyright” ett årtal samt namn på någon författare eller något förlag. Vid sidan av de juridiska aspekterna kan man fråga sig om man kan ha någon nytta av dessa uppgifter? En möjlighet är att namn på förlag eller annan aktör kan vara till hjälp vid fastställande av textens geografiska ursprung, som huruvida en engelskspråkig originaltitel avser tidigare utgivning i Australien, Storbritanninen eller USA? När författarnamnet på boken är en pseudonym och ett annat namn ges för copyright kan denna information vara till hjälp att fastställa författarens rätta identitet. Till sist föreligger förstås möjligheten att det årtal som ges kan kopplas till innehållets första publicering i bokform. Det finns alltså goda skäl för den som studerar denna typ av litteratur att inte förbise de uppgifter om copyright som finns i böckerna.

Genom att sammanställa och analysera de uppgifter som återfinns i drygt 2.000 westernpocket i min samling vill jag försöka belysa copyrightuppgifternas användning för att besvara ovan ställda frågor. Då mitt material representerar alla de pocketserier som getts ut i Sverige inom westerngenren och täcker in hela den senare halvan av 1900-talet vill jag även försöka se hur praxis skiljer sig mellan olika förlag och om och hur den har förändrats över tiden.

Upphovsrätt – en liten översikt
För de juridiska aspekterna på hanteringen av upphovsrätt vill jag hänvisa till Henry Olssons bok Copyright vars senaste upplaga är från 2015. Rent generellt hanteras frågor om upphovsrätt genom en kombination av internationella avtal och nationell lagstiftning. Sverige skrev redan 1904 under Bernkonventionen som slår fast att rätten att mångfaldiga ett verk automatiskt tillhör den fysiska person som skapat verket i fråga: ”Authors of literary and artistic works protected by this Convention shall have the exclusive right of authorizing the reproduction of these works, in any manner or form.” (Artikel 9). Det enda som krävs för att konventionens skydd ska gälla är att författarens rätta namn eller någon pseudonym som kan kopplas till dennes namn återfinns på verket (Artikel 15).

Av de länder med författare vars västernromaner översatts till svenska är det endast USA som varit sena med att ställa sig bakom Bernkonventionen, vilket man gjorde först 1989. Automatiken kring författarens rätt till copyright har inte varit lika självklar i USA som hos oss, och vanligen skickas uppgifterna in till ett särskilt kontor på Library of Congress i Washington DC. Uppgifterna registreras där i katalogform och är nu sökbara via Google Books, och utgörande ett mycket värdefullt hjälpmedel för att belägga såväl originalutgåvor som pseudonymer.

Svensk lag ligger helt i linje med Bernkonventionen och ”Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk” med alla sina uppdateringar kan läsas på nätet. Det är de digitala frågorna som i modern tid vållat mest huvudbry, och de delar av lagen som gäller tryckning och försäljning av traditionella böcker har i stort sett inte ändrats. Även westernpocket betraktas här som litterära ”verk” genom att varje bok är unik.

Upphovsrätten brukar delas in i ekonomiska och ideella rättigheter, och när det gäller denna typ av texter är det de förra som är de intressanta och då främst hanteringen av de inkomster som uppstår när verket mångfaldigas och sprids. Den enda ideella rätten av vikt är att författarens namn eller pseudonym ska finns tryckt i boken, och så är i praktiken nästan alltid fallet. Ett möjligt undantag utgör de åtta första böckerna i Wahlströms serie Walter Colt från 1981 och 1982 där inga författarnamn ges utöver själva seriens fiktiva författarnamn trots att det rör sig om översättningar av olika australiensiska och engelska författares verk (Bild 1).

Bild 1

Bild 1. Omslag från B. Wahlströms första bok i serien Walter Colt från 1981. Originalet Savage Gun skrevs troligen 1976 av engelsmannen Michael R. Linaker under pseudonymen Dan Stewart, vilket ej framgår av den aktuella boken.

Vi har i Sverige ingen symbol för upphovsrätt som är juridiskt hållbar. Att man i de studerade böckerna använder symbolen © i kombination med ordet copyright ”tjänar bara som en påminnelse om att upphovsrättsskydd kan finnas” (Olsson 2015:23). Jag kan gott tänka mig att det finns utländska förlag som kräver detta i sina avtal om utgivning i Sverige av deras böcker. Dessutom står det skrivet i tredje artikeln i Världskonventionen om upphovsrätt från 1952 och 1971, vilken administreras av UNESCO, att alla formalitetskrav som kan ställas är uppfyllda om ”samtliga utgivna exemplar av verket från och med den första utgivningen är försedda med a) copyrightsymbolen, dvs. bokstaven C inom ring, ©, b) rättsinnehavarens namn, och c) årtalet för den första utgivningen” (Olsson 2015:359). Även om denna konvention idag anses överskuggad av Bernkonventionen, har det troligen inte alltid varit så.

När väl en författare skrivit sitt manus har hen automatiskt hela upphovsrätten till texten. Den ekonomiska delen av upphovsrätten kan emellertid via avtal överlåtas till förlaget som ska ge ut boken. Förlaget kan köpa manuskriptet av författaren inklusive hela den ekonomiska upphovsrätten som härmed överlåts till förlaget. En annan möjlighet är att förlaget endast köper rätten att ge ut manuskriptet i bokform under en begränsad tidsperiod varefter rätten går åter till författaren. I det senare fallet talar man om en upplåtelse eller licens av rätten, dvs. en nyttjanderätt men ingen äganderätt.

Ett bra exempel på överlåtelse är förlagens användande av ”house names” som till exempel Jack Slade som fick sitt namn på alla böcker om Lassiter trots att böckerna skrevs av en rad olika författare och ingen verkar veta vem som egentligen låg bakom vilken bok. Ett bra exempel på upplåtelse är de böcker av Kjell E. Genberg som gavs ut av Williams förlag och i vilka det står att Matt Jade, hans pseudonym, är copyrightinnehavare. Den stora skillnaden är här att i det första upplägget är det förlaget som sen kan sälja rättigheterna vidare till utgivare i andra länder eller själva utan ersättning till författaren ge ut nya utgåvor. Allt medan Genberg själv behåller avgörandet i dessa frågor och själv kan ta betalt för att ett annat förlag kan ge ut texterna på nytt, som i fallet Ben Hogan.

Men mellan dessa båda alternativ finns det även utrymme för att förlaget eller någon agent sköter ersättningsfrågorna åt författaren som alltså förblir den egentliga innehavaren av upphovsrätten trots att det är någon firmas namn som copyrighten är skriven på i boken. Lägg därtill det stora slarv som kännetecknar hanteringen av kioskböcker, varefter var och en kan inse att mycket kommer att förbli oklart.

När någon svensk förläggare erhållit tillstånd att utge någon utländsk, som regel engelskspråkig, bok i Sverige måste den först översättas. Enligt lagen kommer den översatta texten att samtidigt ses som en variant av originalet och som ett nytt verk. Detta innebär att även översättaren automatiskt tilldelas sin upphovsrätt till översättningen, vilket dock inte får utnyttjas i strid mot originalförfattarens rättigheter. Även om översättarens namn som regel uppges i svensk westernpocket, åtminstone i nyare tid, så har jag aldrig observerat att det kopplats till någon upphovsrätt, och man får en känsla av att översättarens arbete ersatts med ett engångsbelopp varefter rättigheterna tagits över av förlaget. Det är också ytterst ovanligt att en svensk översättning getts ut i något annat land eller av något annat svenskt förlag än det som först gav ut boken.

Förutom för själva texten finns det även separata skydd för boktitlar och pseudonymer. Det är inte helt ovanligt att olika västernböcker har identiska titlar, vilket lätt förklaras av att titlarna som regel är korta och bygger på kombinationer av ett begränsat antal ord. Så vitt jag vet har de studerade böckernas titlar aldrig varit inblandade i några rättsliga tvister. Ett specialfall är de böcker som är kopplade till spelfilmer i efterhand och delar sina titlar med dessa. I dessa fall är det vanligen filmbolaget som anges inneha copyrighten. När det gäller pseudonymer känner jag inget fall där sådana börjat användas av andra författare än de som de varit avsedda för.

Upphovsrättens varaktighet eller den s.k. skyddstiden var i Sverige länge femtio år efter upphovsmannens död men förlängdes 1995 till 70 år. Här föreligger en viss internationell variation, men har skyddstiden löpt ut i hemlandet så har den även gjort det hos oss.

Material och metod
Det studerade materialet omfattar samma femtio olika monografiska bokserier med egen numrering, vilka min tidigare studie om förekomst av reklam i böckerna baserades på (Nilsson 2014). Inom dessa serier har totalt utgetts 4.125 böcker mellan åren 1954 och 2000, och uppgifter om copyright har registrerats i ett urval av 2.021 böcker i egen samling, representerande samtliga dessa serier med god spridning över tiden.

I min förlagsmässiga indelning är Kometförlaget inräknat i B. Wahlströms förlag. Under Wennerbergs förlag innefattas även den senare utgivningen under namnen Winther och Richters förlag. De båda serierna Cactus Jim och En Nyckelbok har förts till Romanförlaget trots att Wennerbergs köpte upp det 1964. Då Pingvinförlaget köptes upp 1969 av Williams förlag kan bokserien om Ben Hogan ses som en förlängning av Pingvinböckerna medan Bravo kom att ersättas av Clay Allison/Sexy Western. Den senare övergick senare till Wennerbergs när de i sin tur 1975 köpte Williams pocketserier. Regal och Trots räknas här som olika imprints av samma förlag.

Som en följd av ovanstående beslut indelar jag bokutgivningen i följande åtta förlag eller förlagsgrupper: Bonniers, Lindqvists, Malmborg & Hedström, Pingvin/Williams, Romanförlaget, Trots/Regal, Wahlströms och Wennerbergs inklusive Winther och Richter (se Nilsson & Myrman 2013 för mer information).

I en viss bok kan uppgift om copyright saknas eller finnas. När den finns kan den ges med eller utan årtal, och när fler än ett årtal ges har jag använt mig av det äldsta. Jag har även registrerat om årtal ges med arabiska eller romerska siffror. Uppgift om copyright kan avse författare, förlag eller mellanhand. Jag har skiljt mellan eget och andra förlag. När flera olika aktörer nämns har jag i första hand valt författaren och i andra hand förlaget.

Med hjälp av en rad olika biblioteksdatabaser, försäljare av begagnade böcker och inte minst USA:s katalogiserade copyrightsregistrering har jag gjort mitt bästa för att fastställa årtal för ”first edition” för svensk westernpocket. I nuläget återstår endast ett hundratal titlar, som ej gått att entydigt datera.

Att tolka årtal
I de fall när copyrightuppgiften innehåller ett årtal måste detta tolkas i förhållande till det tryckår som så gott som alltid ges i de studerade böckerna. När de båda årtalen sammanfaller beror detta som regel på att antingen den aktuella boken är en första utgåva, och då som regel med en svensk författare, eller på att förlaget valt att likställa tidpunkten för copyright med den aktuella bokens tryckning. Ett tredje årtal av intresse i sammanhanget är kopplat till den tidpunkt när verket först gavs ut i sin ursprungliga form. Denna datering av originalutgåvan kräver tillgång till bibliografisk information utanför den aktuella boken och är inte alltid så lätt att fastställa. Många amerikanska westernromaner gavs först ut i så kallade pulpmagasin, och då ibland i en något kortare form än den text som senare utkom som pocket. Det hände även att titlarna byttes ut, liksom författarpseudonymerna. En del bokserier, framförallt i Australien och England saknar tryckt datering. Bra exempel på detta är John Spencers imprint Badger i England och flera av de serier som gavs ut av Cleveland Publishing i Sydney.

Fastställandet av originalåret oberoende av en viss boks copyrightuppgift ger en möjlighet att undersöka förhållandet mellan tre tidpunkter: (1) årtal för första utgåva, (2) årtal för aktuell utgåva och (3) årtal för copyright. Som ett exempel på hur det kan se ut visas här i diagramform data för de 23 böcker av den amerikanske författaren Lewis B. Patten för vilka alla tre årtalen har kunnat fastställas (Bild 2). Det år som anges under copyright överensstämmer i detta fall med originalåret i 18 av fallen. Avvikelserna återfinns främst bland författarens tidigare titlar i senare svenska utgåvor.

Bild 2

Bild 2. Uppgifter om första utgåvans (nedre tvärstreck) och den svenska översättningens tryckår (övre tvärstreck) för 23 böcker skrivna av den amerikanske författaren Lewis B. Patten. Ringarna anger de årtal som anges i respektive bok under copyright. Böckerna sorterade efter första utgåvans tryckår.

Ett andra exempel visar förhållandet mellan de tre årtalen i de 17 böckerna i Romanförlagets bokserie Cactus Jim (Bild 3). Alla böcker är skrivna av engelsmannen Leonard R. Gribble under pseudonymen Stetson Cody. Förlaget har här valt att likställa copyright-året med det aktuella tryckåret. Två böcker av Stetson Cody utkom redan 1963 i Wennerbergs serie Prärie, men dessa saknar båda år för copyright.

Bild 3

Bild 3. Uppgifter om första utgåvans (nedre tvärstreck) och den svenska översättningens tryckår (övre tvärstreck) för 17 böcker i Romanförlagets serie Cactus Jim skrivna av Stetson Cody. Ringarna anger de årtal som anges i respektive bok under copyright, vilka i samtliga fall överensstämmer med svenskt tryckår. Böckerna sorterade efter svensk utgivningsordning.

Slutsatsen måste bli att copyright-året inte är någon säker källa till kunskap om när den aktuella texten först gavs ut. De båda årtalen sammanfaller ibland och ibland inte och man kan inte utan tillgång till yttre kunskap veta vad som gäller i det aktuella fallet. Särskilt när copyright-året är det samma som tryckåret har man skäl att vara misstänksam.

Förlag över tid
Pingvinförlaget med flera
Från femtiotalets början är det endast Pingvinböckerna som ingår i mitt material och i dessa saknades uppgifter om copyright helt fram till och med 1961, varefter copyright tillskrivs det egna förlaget och dateras till tryckåret (Bild 4).

Bild 4

Bild 4. Huvudsaklig praxis för angivande av uppgifter om copyright i svensk westernpocket under åren 1950–1978 hos fem olika förlag(sgrupper). Kodning efter gråton: (vit) uppgifter saknas, copyright tillhör (ljus grå) det egna förlaget, (mörk grå) ett utländskt förlag, eller (svart) författaren. De serier som anges för samma kolum bildar ett gemensamt mönster även om de utkommit under skiljda tidsperioder.

Det senare förfarandet kännetecknar även Pingvinförlagets andra serie Bravo (1963–1970). Williams fortsatte med samma praxis efter sitt övertagande av Pingvinförlaget 1969, men valde att utelämna årtalet i copyrightuppgiften. Bravo övergick härvid till Clay Allison/Sexy Western medan Pingvinböckerna kom att omfatta endast Kjell E. Genbergs böcker om Ben Hogan. Genberg hade avtalat med Williams att copyright skulle skrivas på hans pseudonym Matt Jade, men det dröjde fram till 1974 innan detta skedde i praktiken. När sedan Malmborg & Hedström tog över Ben Hogan fortsatte man med samma praxis, vilken även omfattade deras andra kortlivade serie Bullet Western. Williams övriga mer kortlivade serier Colt och Virginia fortsatte traditionen från Pingvin, medan i Cleveland copyright uppges tillhöra det förlag i Australien med samma namn varifrån materialet hämtades. I de elva böckerna om Sundance från 1974 och 75 tillhör copyright författaren John Benteen (= Ben Haas) eller hans amerikanska förlag tillsammans med årtal som motsvarar första utgåvan.

I en annan tidig serie, Lindqvists Coyote (1954–1960), saknas information om copyright helt. När Bonniers under femtiotalets senare halva gav ut ett drygt tiotal amerikanska västerntitlar i sin Zebra-serie uppgavs copyright tillhöra det egna förlaget. I förlagets renodlade västernserie Silver Star, omfattande 59 främst amerikanska titlar under första halvan av sextiotalet, avser copyright som regel författare med angivande av originalutgåvans årtal. Undantag bildar här främst de äldsta titlarna samt de som skrevs om Bröderna Cartwright av Sune Larsson med flera under pseudonymen Stewart Mill, för vilka förlaget själv tilldelas copyright.

I Trots/Regals båda bokserier Topp Wild West och Longhorn anges ända från starten 1958 copyright tillhöra det egna förlaget. Från och med 1970 fram till slutet 1978 saknas dock uppgifter om copyright helt, med enstaka undantag för en del titlar hämtade från det tyska förlaget Bastei. Även förlagets sex böcker i serien Max Brand (1974–1976) saknar helt uppgifter om copyright.

Romanförlagets Nyckel-serie startades redan 1937, men bytte inte innehåll från deckare till västern förrän kring 1958. Copyrightuppgifter saknas helt fram till Wennerbergs övertagande 1964 då till en början det egna förlagets namn anges tillsammans med aktuellt tryckår. I Wennerbergs ägo gav Romanförlaget även ut Stetson Codys böcker om Cactus Jim, vilka alla tillerkänner författarpseudonymen copyright med angivande av det aktuella tryckåret (Bild 3).

Wahlströms förlag
Wahlströms inledde under namnet Kometförlaget sin västernutgivning med Mustang 1958. Utgivningen kom totalt att omfatta tio olika serier, varav de sista avslutades eller övertogs av konkurrenten Wennerbergs 1983 (Bild 5).

Bild 5

Bild 5. Huvudsaklig praxis för angivande av uppgifter om copyright i svensk westernpocket under åren 1958–1982 i tio olika bokserier utgivna av B. Wahlströms förlag. Kodning efter gråton: (vit) uppgifter saknas, copyright tillhör (ljus grå) det egna förlaget, (mörk grå) ett utländskt förlag, eller (svart) författaren. De serier som anges för samma kolum bildar ett gemensamt mönster även om de utkommit under skiljda tidsperioder. Vänstra stapeln visar 1958 på eget förlag medan under resten av åren utländskt förlag och författarnamn varvades med avsaknad av copyrightuppgifter i böckerna.

I Mustang-böckerna uppgavs copyright till en början tillhöra det egna förlaget, men redan i slutet av 1958 övergår man till en blandad praxis där copyright tilldelas författare eller aktuellt utländskt, framför allt amerikanskt, förlag. De årtal som anges förefaller att avse originalutgåvan snarare än den aktuella tryckningen. Det förekommer även återkommande att böckerna helt saknar uppgifter om copyright, och i dessa fall tycks materialet vara hämtat från Australien eller England. Wahlströms tillämpade samma praxis som i Mustang i sina andra serier med blandat material: Bästa Västern, Kaliber 45, Sheriff och Wild West. Förfarandet är mer enhetligt i serien om Morgan Kane där alla titlar skrivits av norrmannen Kjell Hallbing (som Louis Masterson) och copyright anges som tillhörande det norska förlaget med uppgift om årtal för originalutgåvan.

Wahlströms tre olika serier McAllister, Mack & Joe och Joe Montana hålls ihop av att Tommy Schinkler, dåvarande förlagsredaktör hos Wahlströms, skrivit delar av den förstnämnda och hela de andra två under pseudonymen Tom Dutchman. McAllister inleddes med en rad böcker av engelsmannen Peter Watts utgivna under pseudonymen Matt Chisholm, i vilka författarens namn tillsammans med originalets årtal anges under copyright. Under åren 1972 och 73 är böckerna istället försedda med australiensiska författarpseudonymer samtidigt som copyright-uppgifter saknas helt. Därefter skrivs seriens böcker av svenska författare, först E.G. Williams (= Stellan Wik) och därefter Tom Dutchman, samtidigt som det är förlaget själv som tilldelas copyright. I alla Wahlströms böcker om Mack & Joe och Joe Montana anges copyright tillhöra Tom Dutchman med angivande av aktuellt årtal.

Märkligast ur copyrightsynpunkt är ändå Wahlströms serie Walter Colt som utkom med tolv böcker under åren 1981 och 82. Serien marknadsfördes av förlaget som om Walter Colt var namnet på böckernas författare, som i den annons som förekom i deras samtida serier: ”Walter Colt är namnet på författaren till westernserien med krutstänk på varje sida!” (Bild 6).

Bild 6

Bild 6. Reklam för Wahlströms serie Walter Colt hämtad från Kaliber 45 nr 80.

Inget annat författarnamn uppges i seriens åtta första böcker, som av titlarna att döma huvudsakligen hämtats från det australiensiska förlaget Cleveland, vilka tidigare gett ut dem under pseudonymer som Cole Shelton, Emerson Dodge och Shad Denver. Wahlströms har här skapat ett eget ”house name” bakom vilket det döljer sig en rad av Clevelands tidigare motsvarigheter plus någon enstaka engelsman och man kan här med rätta fråga sig hur den egentlige upphovsmannens rättigheter tas om hand. Av de författarpseudonymer som återfinns på seriens fyra sista böcker är tre engelska och Charlie Siringo (= Kjell Andreasson) svensk. Alla utom Chuck Adams (= John Glasby) har fått sin copyright erkänd.

Wennerbergs förlag
Efter Wahlströms reträtt från kioskböckerna 1983 var Wennerbergs i stort sett ensam herre på täppan inom westerngenren. De få enstaka försök som gjordes av andra, som Läsförlagets återutgåva av Ben Hogan (1990–1993), har jag här valt att lämna därhän. Från starten med Pyramid 1956 och fram till och med 1962 uppgav Wennerbergs i sina böcker att copyright tillhörde det egna förlaget och utan tillhörande årtal (Bild 7).

Bild 7

Bild 7. Huvudsaklig praxis för angivande av uppgifter om copyright i svensk westernpocket under åren 1956–2000 i 18 olika bokserier utgivna av Wennerbergs förlag (inklusive Winther och Richter). Kodning efter gråton när copyright tillhör: (vit) The Co-Operating European Pocket Book Publishers Ltd., (ljus grå) det egna förlaget, (mörk grå) ett utländskt förlag, eller (svart) författaren. De serier som anges för samma kolum bildar ett gemensamt mönster även om de utkommit under skiljda tidsperioder. Vänstra stapeln visar hur utländskt förlag och författarnamn varvades i böckerna 1967–1992.

Därefter, mellan åren 1963 och 66, anger man som innehavare av upphovsrätt ”The Co-Operating European Pocket Book Publishers Ltd.” Flertalet av de aktuella böckerna är skrivna av amerikanska författare med Australiens Marshall Grover som mest påfallande undantag. Wennerbergs använder även senare samma skrivning, men det rör sig då uteslutande om återutgåvor av böcker från denna tid, som i Nyckelserien. Jag vet i stort sett inget om denna organisation mer än att den hade en adress i Köpenhamn och att dess namn förekommer i böcker utgivna i Danmark, Finland, Norge, Sverige och Tyskland under den aktuella perioden. En kontroll av serien Walt Slade i Danmark visar att copyright anges tillhöra nämnda organisation mellan bok nr 43 till 85, vilket tidsmässigt väl överensstämmer med situationen i Sverige.

I Finland förekommer organisationens namn i böcker utgivna av Viihdekirjat, ett förlag som senare förvärvades av Wennerbergs (Nummelin, epost). I Norge samarbetade Winther med Ingar Weyer Tveitan Forlag, vilka 1962 sålde sina pocketbokserier till Magasinet for Alle (willy b 1994). Precis som Wennerbergs i Sverige gav man ut Bill & Ben och Walt Slade, och som blandad serie Seksløper-Bøkene. Av de 145 böcker jag registrerat av de senare mellan åren 1958 och 1967 gavs 105 även ut i Sverige. Hela 92 av dessa stod Wennerbergs för, huvudsakligen i de blandade serierna Pyramid och Prärie (från och med 1962). Samordningen mellan Winthers båda partnerförlag framgår alltså mycket tydligt i materialet.

Wennerbergs tillämpar från och med 1966 en liknande praxis som Wahlströms i sina blandade serier som Prärie och Pyramid (Bild 7). Till skillnad från hos Wahlströms är det dock ytterst ovanligt att någon bok saknar uppgifter om copyright. När det gäller serier med återkommande hjältar som Big Jim, Bill & Ben och Walt Slade uppger Wennerbergs att copyright innehas av det utländska förlaget och det årtal som anges motsvarar som regel det aktuella tryckåret och alltså inte när originalutgåvan utkom.

Serier med svenska författare skiljer sig från detta mönster och medan förlaget själv uppges inneha copyright i böckerna om Clay Allison så är det precis som hos Wahlströms Tom Dutchman som uppges inneha den i böckerna om Joe Montana. I böckerna av Louis L’Amour i serien som bär hans namn och i den påföljande Sacketts uppges under copyright ibland författarens namn och ibland hans amerikanska förlag Bantam. De årtal som ges avser som regel originalutgåvorna (Bild 8).

Bild 8

Bild 8. Uppgifter om första utgåvans (nedre tvärstreck) och den svenska översättningens tryckår (övre tvärstreck) för 47 böcker skrivna av den amerikanske författaren Louis L’Amour. Ringarna anger de årtal som anges i respektive bok under copyright. Böckerna sorterade efter första utgåvans tryckår.

När det gäller Morgan Kane är situationen lite mer komplex i och med att copyright under ett antal år uppges tillhöra såväl Bladkompaniet som företaget Parantella i Schweiz. Jag misstänker att det senare startades av Hallbing av skattemässiga skäl, och efter 1989 omnämns inte längre Bladkompaniet medan Parantella tycks ha övergått till Kjell Hallbing Publishing, Ltd. När copyright uppges tillhöra ett företag som bär författarens namn är det inte längre lika lätt att klassificera som författare eller förlag. Problemet accentueras i Texas-serien, med 35 titlar utgivna under åren 1980 till 84 och innehållande andra texter av Hallbing än de om Morgan Kane. Copyright uppges här tillhöra Kjell Hallbing Forlag A/S och de år som anges avser detta förlags utgåvor och alltså inte alltid tidpunkten för när texterna publicerades för första gången.

Arabiska eller romerska siffror
Det finns en typografisk tradition att sätta året för copyright med romerska siffror medan tryckåret vanligen satts med arabiska siffror. Denna tradition är dock inget man hållit särskilt hårt på i kioskböckernas värld. Det stora undantaget är här Wahlströms, som dock dröjde fram till 1972 eller 1973 med att nyttja de romerska siffrorna i sina västernserier. Man fortsatte med detta fram tills dess att serierna lades ner eller övertogs av Wennerbergs 1983. Även detta förlag nyttjade de romerska siffrorna under en kortare period i början av sjuttiotalet. Det gäller dels de båda serierna Big Jim och Bill och Ben, båda författade av Marshall Grover (= Leonard F. Meares), under åren 1970 och 1971 då Horwitz förlag var innehavare av rättigheterna. Det gäller även de båda blandade serierna Prärie och Pyramid under åren 1970 till 1973. Lite överraskande är att även Williams förlag 1974 och 1975 satte årtalet för copyright med romerska siffror i några av böckerna i serien om Sundance, skrivna av John Benteen (= Ben Haas).

Vi kan förstås inte veta vilken typ av siffror man skulle han använt i alla de böcker som saknar årtal för copyright. Då användandet av romerska siffror kan tyda på en viss typografisk medvetenhet förefaller det troligt att de som inte ens brydde sig om att ge några uppgifter om copyright inte heller skulle ha använt sig av denna typ av siffror om det varit aktuellt. Det är även praxis att i spelfilmernas eftertexter ge produktionsåret med romerska siffror, vilket återkommande tolkats som ett sätt att inte alltför tydligt skylta med filmens ålder. Kjell E. Genberg har inte mycket till över för de romerska siffrorna och anser helt frankt att ”De som skriver årtal med romerska siffror gör det antingen för att vara märkvärdiga eller att copyright-året ligger långt tillbaka” (epost 2015-10-16).

Copyright och pseudonymer
En stor andel av de författarnamn som återfinns på westernpocket är pseudonymer, antingen individuella eller mer kollektiva ”house names”. I de fall där författarens namn anges under copyright kan det vara pseudonymen som används även där. Ett exempel på detta är böckerna om Ben Hogan där Matt Jade anges som innehavare av copyright. Författaren Kjell E. Genberg har här valt att inte använda sitt rätta namn för att behålla illusionen av amerikansk författare samtidigt som han formellt registrerat att den använda pseudonymen avser hans egen fysiska person. Andra svenska författare har hanterat situationen på ett likartat sätt och förhållandet är inte heller ovanligt när det gäller utländska författare.

I ett tjugotal fall återges författarens rätta namn under copyright samtidigt som en pseudonym används som författarnamn på boken. Flertalet av dessa namn avser amerikaner, som till exempel Matt Stuart (= LP Holmes), John Benteen (= Ben Haas), John Hunter (= Todhunter Ballard) och Gene Thompson (Giles A. Lutz). I några fall handlar det om engelsmän, som till exempel Matt Chisholm (= Peter C. Watts).

Det förekommer även att kollektiva pseudonymer som Jack Slade anges som innehavare av copyright, trots att det bakom namnet kan gömma sig såväl amerikanska som tyska författare. Ett lite knepigt fall återfinns i Sheriff nr 108 från 1974: Cahill – sheriff utan nåd av Joe Millard med copyright tillhörande den amerikanske författaren Barney Slater (1923–1978). Joseph John Millard (1908-1989) var en amerikansk författare som bland annat gjorde om manus till en rad westernfilmer till romaner under namnet Joe Millard. I hans övriga titlar som getts ut i svensk översättning uppges olika filmbolag som innehavare av copyright. I fallet Cahill är det så att Barney Slater skrev den berättelse som låg till grund för filmens manuskript och därför tilldelas copyright.

Även de fall där copyright anges tillhöra ett förlag kan vara till hjälp vid studier av författarens identitet i och med att förlaget kan hänföras geografiskt till Australien, England eller USA. I de fall det aktuella förlagets hemvist inte är känd på förhand kan detta som regel utläsas ur hur bolagsformen anges: ”Inc.” för USA, ”Ltd.” för England respektive ”Propr. Ltd.” för Australien.

Intressant avsaknad av copyright
Det är anmärkningsvärt att många böcker ur Wahlströms blandade serier saknar uppgift om copyright. Av de 104 böcker jag kunnat konstatera att så är fallet i har hela 72 författarnamn som tillhör pseudonymer med koppling till det australiensiska förlaget Cleveland Publishing. Det förefaller som om Wahlströms aldrig gav några copyright-uppgifter för böcker med detta ursprung, vilket kan tolkas som om de hade något speciellt avtal med det förlaget.

Av de resterande böckerna härrör 29 från England varav alla utom två bär någon av John Glasbys pseudonymer Chuck Adams och Tex Kirby och därmed kan kopplas till John Spencers förlag. Det är märkligt att Jag ska hämnas av James A. Muir, utgiven som nr 67 i serien Wild West, saknar uppgifter om copyright då bakom denna pseudonym döljer sig författaren Angus Wells (1943–2006) och The Silent Kill gavs ut 1977 av Sphere Books som andra bok i hans serie om Breed. Att Sagarro dödens stad av Angus Ross, utgiven 1981 som Mustang nr 236, saknar uppgift om copyright kan bero på att den aldrig getts ut i England och att därmed den svenska utgåvan kan vara ett original. Jag har noterat flera fall av detta slag med svenska översättningar som något överraskande ser ut att vara originalutgåvor och har tittat närmare på fenomenet i en artikel med ett mer nordiskt perspektiv (Nilsson & Pettersen 2016). Att slutligen de båda amerikanska titlarna The Nevada Gun av Gordon D. Shirreffs och Rough Company av Donald Hamilton saknar uppgifter om copyright är jag däremot benägen att se som rent slarv från förlaget.

Tack
Jag tackar Gunnar Olsen, Haslev, och Jan Pettersen för deras värdefulla hjälp med uppgifter från dansk respektive norsk westernpocket.

Källor

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22