Conan Doyle på upploppet!

Mar 13th, 2010 | By | Category: 2004-4, Artikel

Av Tomas Gustavsson

Bilden ovan är en av de mest dramatiska och klassiska i sportfotografiets historia. Platsen är White City-stadion i Shepherds Bush, London 1908 och visar upploppet i de fjärde olympiska spelens maratonlopp. Halvt medvetslös segar sig italienaren Pietro Dorando mot mållinjen. Detta efter att ha fallit tre gånger under slutvarvet inne på stadion men hjälpts på fötter. Över mållinjen formligen leds han av en funktionär i halmhatt och assisteras dessutom av en något korpulent man i keps.

Vad som dock är nästan helt okänt är att den kepsprydde mannen, till höger på bilden, är författaren Arthur Conan Doyle – Sherlock Holmes skapare!

Arthur Conan Doyle föddes på Picardy Place i Edinburgh 1859 och var på 1920-talet en av de allra högst arvorderade författarna i världen. Orsaken var egentligen bara en – succén med berättelserna om Sherlock Holmes. Men Conan Doyle skrev också mängder med andra romaner, noveller, faktaböcker och tidningsartiklar vilka dock alla mer eller mindre ”försvann” i skuggan av Baker Streetdetektiven.

Viktoriansk sportig äventyrare

Läkaren Conan Doyle var också något av en viktoriansk äventyrare, på många sätt inte helt olik en senare kollega, Ernest Hemingway, och deltog bland annat i boerkriget, arbetade som skeppsläkare och intresserade sig för ett antal verkliga kriminalfall och justitiemord i det tidiga 1900-talets Storbritannien.

En mer okänd sida var dock hans stora intresse för idrott vilket på allvar hade väckts redan under universitetsstudierna i Edinburgh. Där var Conan Doyle en av de ledande rugby- och cricketspelarna och sysslade dessutom med boxning. ”The noble art of self defense” ansåg han vara den ädlaste utanför lagsporterna och en av hans böcker som faktiskt sysslar med eller berör idrottsämnet, Rodney Stone från 1895, handlar om en prisboxare i England före handskarnas tid.

Långt senare, 1909, fick Conan Doyle också ett erbjudande att vara boxningsdomare i den prestigefyllda tungviktsmatchen i amerikanska Reno mellan världsmästaren, den färgade Jack Johnson och utmanaren, den vite Jim Jeffries. Men när Conan Doyle förstod att här gällde det mer än en VM-match och ogillade rasistiska tendenser tackade han nej!

Bowling – på engelskt vis

Sin första läkarpraktik öppnade Conan Doyle i mitten av 1880-talet i Southsea, en liten stad utanför Portsmouth och där var han snart medlem i Southsea Bowling Club, alltså en klubb för bowl, ett typiskt engelsk spel som utövas med träklot och spelas på en långsmal gräsplan. Men fotbollen i Portsmouth lockade och Conan Doyle blev medlem i Portsmouth Football Club, bildad 1884 men fram till 1898 en ren amatörförening.

Conan Doyle stod i mål för klubben, men författaren Geoffrey Stavert har också hittat en märklig sak som han redovisar i boken A study in Southsea, nämligen att Conan Doyle också spelade back i laget och gjorde detta under pseudonymen, A C Smith. Lokaltidningarna hyllade också denne ”Smith” som bland annat beskrevs som ”en av de säkraste backarna i Hampshire!”

Under sommarhalvåret var det cricket i Portsmouth Cricket Club som gällde och Conan Doyles fina bollsinne visade sig åter då han ansågs vara duktig både som kastare, bowler, och slagman, batsman. I början av 1889 års säsong, alltså ett par år efter romandebuten med Sherlock Holmes i boken En studie i rött, noterades han för anmärkningsvärda 100 poäng i en match mot Royal Artillery. 100 poäng för en slagman i cricket är en verklig prestation. Men så var också den brittiska nationalsporten hans absoluta favorit bland lagidrotterna.

Få idrotter hos Holmes

Märkligt nog förekommer annars bara ”idrotter” som biljard, fiske och golf – och gör det dessutom fragmatiskt – i berättelserna om Holmes. Men det finns istället några andra ”spår” till Conan Doyles idrottsintresse i berättelserna.

Sherlock Holmes bror Mycroft uppkallades efter bröderna Thomas och William Mycroft vilka bägge spelade cricket för grevskapet Derbyshire, och Roylott, skurken i berättelsen Det spräckliga bandet, hade Arnold Rylott, slagman för Leicestershire, som förlaga.

Skidpionjär

Conan Doyle ägnade sig åt också åt vintersport och var faktiskt en av pionjärerna för skidåkning i Schweiz! Familjen Doyle tillbringade flera vintersemestrar i Davos och andra alpmetropoler. Vid denna tidpunkt var skidåkning i modern bemärkelse ganska ovanligt i Schweiz där man i stället tog sig fram på snöskor eller med slädar och kälkar. Författaren kom ihåg de skidor som han sett vid ett besök i Norge och dessutom läst i Fritiof Nansens grönlandsskildringar och började tillsammans med ett par lokalt bosatta bröder, Tobias och Johann Branger experimentera med långfärdsskidor. Trion korsade bland annat Arosa-passet och visade att skidor var användbara i Alperna.

Inte främmande för strapatser

Arthur Conan Doyle var inte en person som var främmande för dylika strapatser eller för att hundraprocentigt hänge sig åt den idrott som han för stunden sysslade med. Något som bland annat medförde en livslång benskada efter en hård cricketboll och ett antal brutna fingrar.

Han blev också med tiden ett aktat namn inom den brittiska idrotten och efter landets fiasko i Stockholmsolympiaden 1912 utsågs han till överledare för truppen som skulle revanschera sig i Berlin 1916. Nu blev det ju på grund av Första världskriget aldrig något OS där och Conan Doyles ledaregenskaper sattes aldrig på riktiga prov.

Men åter till White City-stadion och spurten i maratonloppet 1908 där den lille italienaren inte överraskande diskvalificerades efter amerikanska protester. Tvåan i loppet var nämligen John Hayes från USA och han tillerkändes guldet. Ett faktum som inte bara fick den brittiska drottningen Alexandra, som hänförts av den tappre lille italienarens kamp mot mållinjen, att skänka honom en speciell guldpokal utan även Conan Doyle att reagera.

Dåligt samvete bakom insamling

Säkert beroende på ett stort mått av dåligt samvete, för att ha inverkat på spurten, startade författaren en insamling via Daily Mail, tidningen som skickat honom för att som reporter bevaka de olympiska spelen, och fick på så sätt ihop pengar till ett litet bageri som Dorando kunde öppna i sin italienska hemstad. Ett faktum som på alla sätt måste ha glatt Conan Doyle och dennes känsla för ”fair play”. Eller som han själv uttryckte det i sin självbiografi: ”Sport ger hälsa och styrka men mest av allt sinnesfrid. Att ge och ta, att acceptera framgång med måtta och motgångar på ett tappert sätt, att kämpa mot alla odds, att hylla motståndarna och värdera lagkamraterna – det är något som sann sport lär oss”.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22