Christina Wahldén: Gisslandrama på finlandsbåt grund för debatt om psykvård

Sep 11th, 2009 | By | Category: 2005-4, Artikel

AV KERSTIN CARLSSON

Christina Wahldén är sedan 1987 kriminalreporter på Svenska Dagbladet och har efter ett antal ungdomsböcker också börjat skriva kriminalromaner med kriminalpoliserna Hedvig Ek och Rafael Flores Alba som huvudpersoner.

Hennes roman för året heter Gå på vatten (Prisma) och handlar om ett gisslandrama på en finlandsfärja där en psykiskt sjuk kvinna under vapenhot lyckats ta Sveriges socialminister till fånga.

Det låter spännande och underhållande men man kan inte påstå att romanen är en enkel thriller som enbart är ute efter underhållningseffekten. Liksom i fjolårets bok har Wahldén ett ärende – ”hur sjuk måste en människa vara för att få vård?” och ”hur mycket måste en politiker offra av sitt privatliv för att kunna arbeta trots ständiga hot?”

Trots allt patos lyckas Wahldén undvika fällan att bli predikant och får till en riktigt rafflande story.

Författaren är född 1965 och har en fil. kand. i konst- och teatervetenskap från Stockholms universitet och har gått på Journalisthögskolan i Göteborg.

Taget från verkligheten

Flera av hennes intriger har sitt ursprung i verkliga fall eftersom hon, både som författare och journalist, har intresserat sig mer för offer än för gärningsmän. Hon anser att brottsligheten berättar något om samhället.

1993 läste hon dramaturgi vid University of New South Wales i Sydney, Australien och blev frälst på detta land. Troligen kommer hennes erfarenheter och intryck därifrån till användning i kommande böcker – och nu har hon möjlighet att skriva fler sådana eftersom Sveriges Författarfond gett henne ett stipendium.

Christina Wahldén växte upp i en förort några mil från Stockholm. Hon har inga syskon och påstår att hon var väldigt blyg som liten. Så fort hon kunde skriva började hon häfta samman små böcker som hon hittat på. I dessa spännande världar försvann blygheten.

Den ”duktiga flickan”

Ändå var hon en ”duktig flicka” som tyckte om att gå i skolan. Eftersom hon läste teatervetenskap på Stockholms universitet trodde hon länge att det var teater som skulle bli framtidens yrke. Av det skälet såg hon allt som visades på Stockholms teatrar och dessutom reste hon till London och New York för att se vad som spelades där. Fortfarande läser hon rätt mycket dramatik.

”Av det har jag lärt mig att koncentrera texten, att gå rakt på kärnproblemet”, har hon sagt.

Efter några år som regiassistent på Stockholms Parkteater, Helsingborgs stadsteater och Stockholms stadsteater gick det upp för henne att hon inte skulle bli någon vidare bra regissör. En kontrollfreak har svårt att finna sig till rätta eftersom teater är ett lagarbete.

Bytte spår till journalist

Det var den insikten som fick Christina att byta spår. Hon kom in på Journalisthögskolan i Göteborg, trivdes bra och kom att göra sin praktik på Gefle Dagblad i Gävle. Där lärde hon sig att skriva olika slags texter, allt från nyheter till reportage. Hon hade tidigare arbetat som arkivarie och korrekturläsare på Svenska Dagbladet och 1990 fick hon jobb som reporter på Stockholmsredaktionen.

1993 kom att bli ett viktigt år. Ett stipendium – ett Ambassadorial Scholarship – från Rotary International gjorde att hon kunde läsa dramaturgi på University of New South Wales i Sydney, Australien.

Utöver dramaturgi läste hon kurser i asiatisk teater, regi, dockteater och Shakespeares dramer. Tanken var att lära sig hur man berättar en berättelse så bra och spännande och effektivt som möjligt.

Christina ville egentligen stanna kvar men fann 1993 att det blev nödvändigt att flyga tillbaka till Sverige. Där träffade hon en man, gifte sig och fick barn .

Skrev om gruppvåldtäkter

Hon blev kriminalreporter på Svenska Dagbladet 1997. Ungefär samtidigt skedde flera uppmärksammade gruppvåldtäkter i Södertälje. Om dem skrev hon mycket och har därefter fortsatt att skriva om alla slags grova våldsbrott – inte minst om våld mot kvinnor, det som brukar kallas för hedersrelaterat våld, sexualbrott och våld mot barn. Hon har också bevakat flera uppmärksammade rättegångar, bland annat de om diskoteksbranden i Göteborg, Fadime och Knutby.

När hon skriver sina romaner intresserar hon sig främst för de psykologiska krafterna bakom ett brott, det som får människor att agera som de gör. Det finns oftast en förklaring.

Har offrets perspektiv

Både som reporter och författare skriver hon helst ur offrets perspektiv, men som författare – både för barn och vuxna – har man mer plats att utveckla problematiken.

Barns rättslöshet har slagit henne. Ändå är de så otroligt lojala mot svinaktiga föräldrar. Om detta har hon skrivit i barnboken Klaras hemlighet.

Christina Wahldén är också ute i samhället och berättar om sitt skrivande. Då pratar hon gärna om sexuella övergrepp, hedersmord eller gränssättning i relationer med utgångspunkt frän sina böcker, men också om hur en bok blir till eller om mitt arbete som kriminalreporter.

Bibliografi:

Ungdomsböcker:

Kort kjol, 1998

Cell grön,2001

Heder, 2002

Eskort, 2003

Klaras hemlighet, 2004

Vuxenböcker:

Ingen behöver veta, (Tiden 2004)

Till salu, (Prisma 2004)

Gå på vatten (Prisma 2005)



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22