Christie och hennes giftflaskor

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1998-4, Artikel

Av PETER GISSY

”Ge mig en flaska med gift så ska jag skriva den perfekta deckarromanen.”
Orden är Agatha Christies. Deckardrottningen glömde aldrig åren bakom apoteksdisken under första världskriget. I hälften av sina böcker använder hon sig av gifter.
I en Agatha Christie-deckare kan frågan ”vem är den skyldige?” oftast ersättas med ”vem administrerade giftet?”
I många av hennes deckare dör offren nämligen av gifter. De mera våldsamma dödssätten lyser nära nog helt med sin frånvaro. Hennes passion för olika gifter daterar sig till åren före skrivandet. Det finns de som hävdar att tristessen bakom apoteksdisken i kombination med skrivklåda var det som fick henne att börja skriva deckarromaner.
Agatha Miller- som hon hette som ogift – tog entusiastiskt anställning vid ett sjukhusapotek i närheten av hemstaden Torquay under första världskriget. Hon arbetade där i två år och fungerade som en sorts assistent samtidigt som hon pluggade för att skaffa sig ett apotekarbevis – eller intyg – som skulle göra det möjligt för henne att arbeta som farmaceut hos en läkare eller en kemist.
Entusiasmen rann rätt snart av henne – även om hon senare i livet gjorde en kort sejour vid ett annat apotek tog hon bestämt avstånd från yrket. I sin biografi skriver hon: ”Apoteksarbetet var intressant till en början, men blev enahanda, jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha det som yrke.”
Den praktiska delen av jobbet gillade hon bäst. Piller, salvor, burkar med olika medikamenter, stolpiller – allt tillverkades för hand i apotekets laboratorium där apotekaren var något av en kung.
En av Torquays mest kända apotekare gav henne lektioner. Denne stoltserade gärna med sina färdigheter. Vid ett tillfälle visade han sin unga eleven liten mörk klump som han bar i fickan. ”Vet du varför jag har kurare i fickan? Jo, för att det får mig att känna mig mäktig.”
Apotekaren gjorde ett så starkt intryck på den blivande deckarförfattarinnan att hon nästan femtio år senare plockade fram honom ur minnet (Den gula hästen). Den excentriske apotekaren fick stå modell till bokens mördare.

Digitalis i topp

Det var medan unga Agatha arbetade på sjukhusapoteket som hon på allvar började tänka på att skriva detektivromaner – något av ett litterärt mode vid denna tid. De giftiga drogerna i hennes omgivning kom att sätta sin karaktär på böckerna: förgiftning, är också den vanligaste mordmetoden i hennes böcker.
Redan i första boken (En dos stryknin) anger hon tonen. I nästan hälften av alla mord i Agatha Christies böcker förekommer gift, och det används tjugotalet olika droger. Högst på tio-i-topp-listan ligger digitalis som till förs på ett varierat antal sätt (i varm choklad, eller så blandas fingerborgsblomma med salvia till någon dekokt, etc).
Morfin och sömnmedel av barbiturattyp används, cyankalium (i champagne och i inhalator”), arsenik – ja, till och med akotinin (som utvinns ur stormhatt) förekommer.

Lätt att spåra gift

”Skära, gula, bruna! Medicinen i dag är som ett varuhus – allt är färdigförpackat.” Så utbrister Christies alter ego (Spegeln sprack från kant till kant), och i en annan bok heter det: ”Jag kommer så väl ihåg i min barndom, den svarta flaskan och den bruna flaskan (det var hostmedicinen) och den vita flaskan … På den tiden var det ingen risk att blanda ihop medicinerna” (4.50 från Paddington).
Vän av ordning slår naturligtvis fast att vi med dagens förfinade metoder lätt spårar gift i mordoffren – detta borde därmed så att säga punktera många av Christies intriger. Det är möjligen så – dock är hon med sina 80-talet deckare en av de mest utlånade författarna på våra bibliotek.

SÅ DOG OFFREN I AGATHA CHRISTIESBÖCKER

Lista över de gifter som Agatha Christie använde i sina deckare samt administreringssätt.
Utgivningsåret syftar på när boken kom ut i England, här har de svenska titlarna angivits. (När ändå engelsk titel anges har ingen svensk titel påträffats). Alla tiders deckardrottning, Agatha Christie, avled 1976.
Listan har ställts samman i samarbete med apotekaren (och deckarvännen) Anders Carlsten, Göteborg.

1920 En dos stryknin (stryknin, oralt)
1922 Den hemlighetsfulle motståndaren (kloralhydrat, oralt)
1923 Vem är den skyldige? (morfin, intravenöst)
1926 Hur gåtan löstes (barbiturat, intravenöst)
1927 De fyra (cyanväte, kolerainfektion, alkaloid av gelsemiumrot, varierande)
1927 The seven dials mystery (kloralhydrat, morfinhydroklorid, oralt)
1929 Partners in crime: The house of the lurking deaths [novell] (ricinolja, oralt)
1930 The mysterious Mr Quin: The coming of Mr Quin [novell] (stryknin, oralt)
1930 The mysterious Mr Quin: The face of Helen [novell] (giftgas, inhalerat)
1932 Badortsmysteriet (kokain, oralt)
1932 The 13 problems: The Tuesday night club {novell ] (arsenik, oralt)
1932 The 13 problems: The thumb mark of St Peter [novell] (atropin, oralt)
1932 The 13 problems: The blue geranium [novell] (cyankalium, inhalerat)
1932 The 13 problems: The herb of death [novell] (digitalis, oralt)
1933 Tretton vid bordet (barbiturat, oralt)
1933 The strange case of St Arthur Carmichael [novell] (cyanväte, oralt)
1934 Varför bad de inte Evans? (morfin, oralt)
1934 Parker Pyne investigates: Death on the Nile [novell] (stryknin, oralt)
1935 Tragedi i tre akter (nikotin, oralt)
1935 Den flygande döden (gift från en Boomslang-orm, intravenöst)
1936 Mord i Mesopotamien (saltsyra, oralt)
1936 Korten på bordet (barbiturat, intravenöst)
1937 Det stumma vittnet (fosfor, oralt)
1938 Döden till mötes (digitoxin, intravenöst)
1939 Tio små negerpojkar (cyankalium, kloralhydrat, oralt)
1940 Samvetskval (morfin, oralt)
1940 Skospännet (prokain, adrenalin intravenöst samt barbiturat oralt)
1942 Liket i biblioteket (digitalis, intravenöst)
1943 Mord per korrespondens (cyanid, oralt)
1943 Fem små grisar (koniin, oralt)
1945 Slutet blir döden (fruktdrink med cyankalium, oralt)
1947 Herkules storverk (arsenik oralt, atropin och tuberkulin intravenöst)
1948 Tre blinda möss (strofantin, intravenöst)
1949 Konstiga huset (fysostigminsulfat, intravenöst)
1950 Ett mordannonseras (narkotiskt gift*, oralt)
1952 Trick med speglar (akotin och arsenik, oralt)
1953 En ficka full med råg (taxin från idegran och cyankalium, oralt)
1953 Begravningar är farliga (arsenik, oralt)
1955 Hickory, dickory, dock (barbiturat och morfin, oralt)
1957 4.50 från Paddington (arsenik och akonitin, oralt)
1961 Den gula hästen (tallium, oralt)
1962 Spegeln sprack från kant till kant (colmo**” och arsenik oralt samt cyanväte, inhalerat)
1964 Ett karibiskt mysterium (seranit**)
1967 Oändlig natt (cyanid, oralt)
1968 Ett sting i tummen (morfin, oralt)
1970 Passagerare till Frankfurt (stryknin, oralt)
1974 Ödets port (digitalis, oralt)
1975 Ridå: Hercule Poirots sista fall (fysostigminsulfat, oralt)

*ej angivet närmare, **påhittat gift



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22