Cherry Ames återkomst – i en låda på bakluckeloppis

Jun 10th, 2019 | By | Category: 2019-06 juni, Artikel

Cherry Ames vid flygetAv ALICE RADOMSKA

Det värmer nostalgiska äventyrshjärtan att flickbokshjältinnan Cherry Ames inte fallit i glömska. Det är många damer som söker henne. På antikvariat och marknader har böckerna om syster Cherry därför en strykande åtgång. Särskilt den serie av 23 titlar som Bonniers började ge ut 1956. Böckerna är ”kartonnerade med framsidan i färgtryck” och igenkända på de knallgula ryggarna med texten och sjukvårdskorset i rött.

Cherry Ames-böckerna började i USA utkomma 1943, under andra världskriget. De lockade i patriotisk anda väldigt många flickor till sköterskeyrket. Hjältinnan och en del av hennes studiesystrar från Spencers sköterskeskola hann minsann ut i kriget. Dels ner åt feberträsk i Centralamerika, dels till England efter ”Dagen D” 1944. (Bilden till höger: Sköterskan Cherry Ames hade löjtnants grad, när hon på riskabla flygningar under andra världskriget var med och hämtade sårade allierade soldater från kontinenten till brittiska sjukhus. Boken som skymtar i bakgrunden är lite mer kantstött, men så är den också den första – nämligen ”Cherry Ames, sköterskeelev”.       Foto Alice Radomska)

De tränades till flygsköterskor och flög i brinnande krig in över fiendeland, både över Tyskland och de av tyskarna hållna Belgien och Frankrike, där de skulle rädda sårade allierade soldater hem till sjukhus i England. I den femte boken, Cherry Ames vid flyget, är spänningen olidlig vid det fientliga luftvärnets beskjutning. Men kriminalgåtan som Cherry närmast som bihandling har att lösa i varje äventyr är denna gång ett misstänkt spionage, som kan kosta många människoliv eller tillintetgöra hela motståndsrörelsen mot Nazi-Tyskland i Belgien.

Cherry tar sig i England an en sexårig liten tös, vars mamma dött vid tyskarnas bombning. Fadern är sällan hemma och har bevisligen haft mycket med Berlin att göra. Cherry Ames måste antingen anmäla honom som misstänkt spion, när mer och mer pekar emot honom, eller hålla tyst ifall han råkar vara en brittisk patriot som dödsföraktande gäckar Hitler.

De fem bästa
De fem första böckerna är överlägset bäst. Sådana som man för atmosfärens och kamratskapets skull läser igen och igen, fast man då vet slutet på äventyret. De som följer närmast därefter, när kriget är förbi och Cherry rastlöst jobbar över hela USA, är okej. Sedan blir det som med andra serier – som Kitty av Carolyn Keene och Biggles av W. E. Johns – att efter en bra början med genomarbetade och trovärdiga intriger sjunker kvalitén.

Cherry Ames-böckerna sjönk aldrig ner på den ursprungligen beundransvärde Biggles efter hand allt uslare nivå. Men det blev inte Helen Wells (född 1910) som skrev hela Cherry-serien. Julie Tatham ryckte in och åstadkom några medelmåttiga, i varje fall godtagbara titlar.

Serien har föga likheter med traditionella sjukhusromaner. I äventyrslösa kärleksmättade böcker är den skicklige gifte kirurgen och operationssköterskan ofta djupt förälskade men kan inte tänka på annat än att vid en avancerad operation rädda livet på den halvdöda patienten, som råkar vara hans egoistiska hårda hustru som vägrar honom skilsmässa. Nej, Cherry Ames är mer yrkesstolthet, kamratskap och detektiva små klurigheter.

Romanser
Visst har hon romanser med oberäkneliga unga läkargeniet Lex Upham, och i än högre grad med stridsflygaren Wade Cooper. Men i den mycket anständiga texten stannar det vid en omfamning, en vals på förläggningens danskväll eller en hurtig smällkyss inför leende kolleger på cafeterian. Den av många miljoner flickor älskade sköterskan Cherry Ames saknar inte kavaljerer men förblir singel hela livet.

När Helen Wells sedan skrev en annan serie – om flygvärdinnan Vicki Barr – så utkom den inte på Albert Bonniers Förlag utan hos konkurrerande B. Wahlströms Flickböcker, med de välbekanta röda ryggarna. Serien är förhållandevis bra. Flygvärdinnan kan mer än att le mot passagerarna. Hon är amatördetektiv i högre grad än Cherry. Titlar som Vicki och guldstölden och Vicki vid spakarna ger tydliga vinkar. Men Vicky-böckerna har inte Cherry-seriens varma persongallerier eller kännbara atmosfär, där unga läsarinnor nästan tyckte sig närvara i de starkt skiftande miljöerna.

Helen Wells och Julie Tatham skrev 27 böcker om Cherry Ames. 23 av dem kom ut i Sverige, med gula ryggar på 1950- och 60-talen. Från bok 4 var Astrid Borger översättare av samtliga böcker i serien, känsligt och insiktsfullt. Martin Guhls fantastiska omslag levandegjorde sköterskan, ofta tankfull och allvarsam, alltid stolt. På 60-talet tog Evalisa Agathon över som tecknare – hurtigare, enklare och opersonlig.

Utgivningen upphörde 1966, då en ny generation flickor i rådande pop-åldern inte identifierade sig så lätt med 40-talsmoralen och dess uppoffringar. Redan 1970 testades en nystart av serien, med röda ryggar, men testen med fyra utgåvor slog inte väl ut. Nästa försök, med vita ryggar 1980–81, gick inte precis bättre men åtta av titlarna utgavs då.

Wikipedia
På internet har den pigga fria encyklopedin Wikipedia uppdaterat lite grand i sin svenska artikel om Cherry. Att man inte nämner mig bland källorna gör mig inget. Men när man uppger att Cherry Ames-böckerna började komma ut i Sverige 1958, så hade jag i min delvis citerade artikel i en västsvensk tidning uppgett det årtalet i annat sammanhang – alltså inte som start för utgivningen av Cherry Ames.

Svenska flickor började läsa om sköterskeeleven Cherry 1956 och såg henne bli ”riktig” sköterska och översköterska före 1958. Det jag skrivit i min krönika var att jag på bakluckeloppis hade fyndat elva Cherry-böcker för 30 spänn – och att en skolflicka vid namn Kerstin Lidén på Virginsgatan 9A i Göteborg hade skrivit sitt namn och ”julafton 1958” i boken Cherry Ames i fält.

Då man på antikvariat gärna ger 30 kronor för en enda Cherry var det rätt så enormt att på loppis ha fått elva(!) för den klumpsumman – i en låda där det dessutom fanns en vimpel föreställande trähuset ”Kålltorps herrgård” samt en komplett kortlek med fågelmotiv, ett svartvitt gammalt foto av sotiga glada soldater i tält på manöver kring 1940 och tre, fyra buntar filmstjärnor.

Lilla läsarinnan Kerstin följde bevisligen syster Cherry i några år. Flickans namn är spretigt textat i de först utgivna av böckerna jag fyndade. Sedan, i böcker från tidigt 60-tal, som exempelvis Cherry Ames i Vilda västern, står namnet prydligt i skrivstil, med ett tillagt litet hjärta, en enkelt ritad blomma och en liten stiliserad sköterskemössa. Trots stora upplagor är böckerna inte så lätt överkomliga i dag. Hållbarheten var dålig med pappryggarna klena i slit- och slängtider.

Wikipedia uppger att serien översattes för utgivning även i Kanada och Storbritannien. Detta var i så fall inga nämnvärda ingrepp. Det är knappt vart femhundrade ord som blir annorlunda i England än i ursprungslandet USA (truck/lorry, sidewalk/pavement, lift/elevator och så vidare).

Men i översättning kom Cherry ut i hela Norden, samt i Frankrike, Italien, Nederländerna – och faktiskt i det av USA slagna Japan.

Soldater i tält

Svenskar i tält vid manöver 1940? Eller glad gemenskap hos allierade konvalescenter, redo att tampas med fienden igen efter vård i England? Sköterskan Cherry Ames var på de hårdaste uppdragen den enda kvinnan vid fronten. Och ett foto fanns i lådan med Cherry-böcker som fyndades på loppis.

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22