Cecil Scott Forester: Horatio Hornblower lyckokast på haven

Jan 10th, 2008 | By | Category: 2000-1, Artikel

Av IWAN MORELIUS

Det råder ingen som helst tvekan om att serien om kapten Hornblower i Brittiska flottan blev en omedelbar succé när han gjorde sin entré år 1937 i England. Och han blev minst lika popular när han dök upp i Sverige, dock först 1940.
Skaparen till dessa odödliga sjöäventyr var Cecil Scott Forester, som föddes i Kairo den 27 augusti 1899. Han var son till George och Sarah Forester. Under mycket unga år reste han med sina föräldrar rätt mycket genom Korsika, Spanien och Frankrike, men tillbringade huvuddelen av sin ungdom i Londons förstäder.
Hans skolgång tog sin början på Alleynes School innan han flyttade till the Lower School of Dulwich College år 1911. Han berättade senare att ingen av dessa skolor gjorde något större intryck på honom och att han nog egentligen räknades som en något störig och elak elev.

Manisk på Napoleon

Han lämnade Dulwich 1917 och hade då beslutat sig för att göra karriär som medicinare, vilket inte blev fallet eftersom han var både lat och odisciplinerad och därför inte kunde avsluta sina studier vid Guys Hospital. Men det var under den perioden som hans intresse och kärlek för litteratur väcktes. Han fick ett nästan maniskt intresse för Napoleontiden och fantiserade ofta om hur han satte in vanliga ordinära människor i de mest fantastiska och svåra situationer. Detta inspirerade honom till hans första bok kallad A Pawn Among Kings (1924). Faiblessen för Napoleon resulterade i ytterliga två böcker utgivna samma år och bägge fackböcker.
Forester var en mycket aktiv och produktiv författare under hela sitt liv och han frångick sällan sitt inrutade sätt att skriva.
Hans första utkast var alltid skrivet för hand och varje arbetsdag började mycket tidigt.
– Trots att jag hatade tanken på att arbeta, förklarade han, lika mycket hatade jag tanken på att inte ha arbetat. Han gjorde aldrig några anteckningar och skrev så fort och intensivt att han ofta tvingades vila flera veckor efter en avslutad roman.

Smekmånad blev bok

1926 gifte han sig med Katherine Belcher, som han hade två söner med. Paret tillbringade sin smekmånad med att kryssa i vattnen utanför Tyskland, Frankrike och England ombord på deras femton fot långa båt Annie Marble. Den seglingen låg sedan till grunden för en av hans böcker, som publicerades 1929 under titeln The Voyage of the Anne Marble. Det var under förberedelserna för den resan då han plockade ihop böcker för båtens bibliotek som han på ett antikvariat kom över tre volymer av Naval Chronicle, som berättade om History of the Peninsular War samt kapten Marryats klassiska The Midshipman Easy och som gjorde ett mycket starkt intryck på honom.
Vid den tidpunkten fick han, eftersom flera av hans böcker blivit så uppskattade, ett erbjudande från Hollywood för att försöka göra lycka som manusförfattare. Men Forester var en mycket blyg man och efter endast kort tid på plats avböjde han fortsatt arbete i Hollywood.. Istället seglade han till Sydafrika och under de sex veckor detta tog grundades själva idén till de kommande böckerna om Hornblower.
Under sin korta tid i Hollywood samarbetade han dock med andra författare.
För övriga detaljer om Foresters liv och hans författarskap vill jag rekommendera hans utmärkta självbiografi Långt före fyrtio (Long Before Forty, 1967), 1969. Låt oss därför ägna oss mest åt hans Hornblower serie i fortsättningen.

Kände sig som tidningsman

Trots sina framgångar både ekonomiskt och kritiskt kände sig Forester mest som en tidningsman och först i andra hand som en författare.
Som reporter för tidningen The Times gjorde han många utlandsreportage och tjänstgjorde som krigskorrespondent i Spanien under åren 1936-37 och som en följd av detta täckte han aven nazisterna ockupation av Prag.
Men Forester var fortfarande så fascinerad av idén om “Den ensamme mannesn”, som han kallade den, och det var den idén som ledde till skapandet av Horatio Hornblower. Personen var baserad på Lord Nelson (Forester hade ju redan skrivit en biografi om honom). Men innan Forester skrev sin första roman i sviten, satte han sig in i själva det historiska skeendet och lade ner mycket stor möda på att skapa riktiga och tidstrogna personer.
Resultatet blev boken och succén The Happy Return 1937, (Med flaggan i topp. 1940.
Den svenska upplagan innehåller de tre första böckerna i serien: The Happy Return, A Ship of Line samt Flying Colours) där vi för första gången får möta hjältefiguren Horatio Hornblower.
Trots att han inte hade tänkt sig att skriva en fortsättning det nästan ett måste på grund av den enorma succé den första boken fick. Så han skrev ytterligare en roman relativt snabbt. Den kom ut redan året därpå under titeln A Ship of Line (1938). Allt som allt skrev Forester hela elva romaner i serien och dessa två år nummer sex och sju i den kronologiska ordningen.

Sonen krävde mer läsning

Nu trodde Forester att han var klar med Hornblower, men det ville inte hans son höra talas om. Han hade tyckt mycket om de bägge första. Forester kommer mycket väl ihåg sonens stora entusiasm och hans önskan om en tredje bok. Tillfredsställelsen över sonens glädje var kompensation nog inte bara över att vara en god förälder utan glädjen över att vara en bra författare. Resultatet blev Flying Colours (1938), som även den blev en omedelbar succé.
Nu skulle det dröja ända till år 1945 innan alla Hornblowerfans kunde glädjas at en ny i serien. Den här gången nummer nio, kronologiskt räknat. The Commodore, 1945 (Kommendör Hornblower, 1945). Forester skrev dock flera fina böcker innan den publicerades.
Foresters liv hade dock drastiskt förändrats. Han hade skilt sig och drabbats av barnförlamning, som satte honom i rullstol och enligt honom själv gjort honom till en invalid, även om han faktiskt kunde gå hjälpligt. Han var dock ett tag i så dålig kondition att han befarade att han inte skulle kunna slutföra The Commodore. Han gjorde delta med ett mål framför sig att ge alla sina fans denna bok.

Sjukdomen försvann

Under arbetets gång visade det sig att sjukdomen plötsligt stannade av. Läkarna stod oförstående och man skrev avhandlingar om det hela. Man hade ju hela tiden fruktat att inom en inte alltför avlägsen framtid tvingas amputera hans ben på grund av dålig blodcirkulation. Inte att undra på att författaren anser just den boken som en av hans bästa.
Nu var det ingen tvekan längre. Nu fortsatte han serien och nästa roman handlar om en något åldrad Hornblower, som i Lord Hornblower, 1946 (Lord Hornblower, 1946) tillfångatas av fransmännen och döms till döden. Han räddas endast i allra sista sekunden av att Napoleon förlorar slaget vid Waterloo. Många, många år senare skrev Forester följande ord, som är minnesvärda:
“Om jag någon gång skulle bli tillfrågad vilka tio minuter av mitt författarliv som jag sätter högst och är mest nöjd med, vilken sida av alla mina tusentals manussidor som tillfredsställt mig mest, skulle jag plocka ut den sista sidan av Lord Hornblower. Den sidan utgör det bästa jag någonsin skrivit och någonsin varit kapabel att skriva!”
I slutet av 40-talet drabbades Forester av en svår hjärtattack och tillbringade en period som konvalescent i High Sierra, där han planerade ännu en Hornblower. Det blev Mr Midshipman Hornblower, 1950 (Kadett Hornblower, 1950). Kronologiskt är detta den första i serien och man får läsa om en ung sjuttonårig Hornblower som förgäves försöker bemästra sin sjösjuka. Denna bok skrev Forester med stor entusiasm och han berättar att han fann stort nöje i att skriva om sin unge hjältes uppväxt till att bli man och mogen de äventyr som senare väntade honom i livet.

Reskamraten Hornblower

Även om Forester skrev andra romaner i mellantiden fortsatte Hornblower att uppta mycket av hans tid. Han önskade berätta mera om sin hjälte och det fanns många år av hans liv som borde delges hans beundrare. 1952 kom så Lieutenant Hornblower, 1952 (Löjtnant Hornblower, 1953), vars äventyr här berättas av hans mycket gode vän sedan många år tillbaka, löjtnant William Bush. Sedan följde Hornblower and the Atropos, 1953 (Kaptenen på Atropos, 1954), som bl a handlar om hur Hornblower tar hand om och arrangerar Lord Nelsons begravning.
Hornblower och Forester var nu ett axiom och författaren skojade ofta med att säga att Hornblower är min reskamrat var jag än befinner mig. Men trots detta blev det nu ett femårsglapp innan nästa bok publicerades. Kronologiskt sett blev det den sista och fick titeln Hornblower in the West Indies, 1958 (Hornblower i Västindien, 1959). Här har Hornblower nått titeln amiral och för kommandot över en flotta i Karibiska sjön. Foresters fans ropade efter mera äventyr med Hornblower som huvudperson och han var inte sen att efterkomma önskningarna. Han skrev en gång: “Det är en märklig och extraordinär känsla att veta, med stor tillfredsstallelse, att mina böcker har skaffat mig så många vänner världen över, vänner som jag aldrig mött och aldrig kommer att möta.”
Nu skulle det ta ytterliga fyra år innan Hornblower and the “Hotspur”,. 1962 (Hornblower på Hotspur, 1963), som blev bok nummer tre kronologiskt räknat. Den kom att skrivas under helt andra omständigheter än de tidigare. Det var en, som man sa, gravlik tystnad kring författarens kontor, en tystnad som endast avbröts av vägarbeten, sommarbesökande samt det stora problemet att träna upp en ny sekreterare. Det blev den sista Hornblowerroman författaren skrev färdigt.
Forester arbetade som bäst på efterföljaren till Hornblower and the “Hotspur” vid tiden för sin bortgång (1966), och denna förstklassiga story, som inte blev avslutat av Forester själv, handlade om en fransk invasion av England. Den blev istället utgiven postumt under titeln Forester and the Crisis, 1967 (Hornblower och hans samvete, 1968). Den innehåller i den svenska versionen tre noveller varav en behandlar Hornblower som en 77-årig gammal man.

8 miljoner – och ständigt nya böcker

1964 kunde alla hans Hornblower fans glädjas åt ett riktigt praktverk i stort format. The Hornblower Companion löd titeln och är en utomordentlig guide som måste glädja alla läsare av romanerna om Horatio Hornblower. Forester vill med den boken, som är rikt illustrerad med kartor, se om hans böcker skulle klara en djupare analys vad avser historia, geografi och handling. Det klarade de med glans, säger alla kritiker. Boken trycktes om 1971, som också inkluderar själva historien om hur Hornblower kom till i författarens fantasi. Denna bok har 30 kartor och teckningar och den är mycket svår att hitta i gott skick med omslag. En ren raritet.
Över åtta miljoner böcker har sålts av Hornblowerböckerna vid författarens död och de kommer ständigt ut i nytryck. Många så kallade omnibusvolymer har publicerats både i England och USA.
Författaren C Northcote Parkinson har skrivit en utmärkt bok kallad The Life and Times of Horatio Hornblower (1970).
Den enormt påkostade TV -serien om Hornblower har en budget på 12 miljoner pund och är den dyraste serien i televisionens historia, vilket också syns när det gäller de rent historiska aspekterna samt rollbesättningarna. Enligt uppgift lär manusförfattarna till serien ha följt böckerna mycket troget, vilket ju inte annars är fallet. Serien har blivit en enorm succé och lovorden har regnat över Ioan Gruffudd, som spelar Horatio Hornblower.
Foresters egen självbiografi Long Before Forty, 1967 (Långt över fyrtio, 1969) publicerades ett år efter författarens död och utgör en mycket intressant läsning och är en bok jag sätter mycket stort värde på i mina samlingar.

HORNBLOWERSERIEN:
Mr Midshipman Hornblower – Kadett Hornblower
Lieulenant Hornblower – Löjtnant Hornblower
Hornblower and the “Atropos” – Kaptenen på Atropos
Hornblower and the “Hotspur” – Hornblower på Hotspur
The Happy Return – Med flaggan i topp
A Ship of the Line -Med flaggan i topp
Flying Colours – Med flaggan i topp
The Commodore – Kommendör Hornblower
Lord Hornblower – Lord Hornblower
Hornblower in the West Indies – Hornblower i Västindien

Samtliga engelska förstaupplagor är utgivna av Michael Joseph och samtliga svenska förstaupplagor av Bonniers.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22