Carlösten Nordmark: Femte offret

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-3, Artikel

Som till exempel omslaget till Carlösten Nordmarks Femte offret eller till din spermabok Den djupfrysta livsgnistan. Teckningen till din bok placerades visserligen upp och ner på omslaget, men själva bilden tyckte jag jättemycket om. Den känns rätt. Den är jag nöjd med. Jag vill inte bara avbilda. Det är det jag hatar med sådana bokomslag som ska visa vad som händer i boken. Som när Kvällsposten inte fått tag i en fotograf utan man säger till tecknaren att då kan väl du rita en bild av den där flygplansstörtningen.
Jag hatar sånt. I så fall kan man lika så bra ta ett fotografi till bokomslag. Det blir bra mycket bättre än om det är tecknat. Så känner jag. Jag vill teckna det som man inte kan fotografera. Det som inte finns egentligen eller det som är känslomässigt.
Jag har gjort en del novellillustrationer åt Allas, men jag bestämde mig väldigt tidigt att inte göra pornografiska illustrationer och mörk man kysser ljus kvinna. Jag har illustrerat en del sommarläsning, deckare och så i Sydsvenskan, ofta har noveller som skickats till mig för illustration varit otroligt töntiga. Nu talar jag om vanlig veckopress. Jag har då lämnat tillbaka en hel del och sagt jag tar inte det jobbet. Kan jag inte göra en sak bra är det inte lönt att jag gör det.
Förutom deckaromslag åt Torsten Widholm på MBAB så har jag gjort en hel del hundböcker. Jag medverkar i ”Hundsport”, som också görs av Torsten Widholms stab. Jag jobbar mycket åt ”Allas Veckotidning”. Har illustrerat kåserier och plocksidor och liknande. Samt enstaka noveller. Jag har alltid jobb.”
DAST: Har du många konkurrenter?
”Det finns en enorm konkurrens, Jag har på tecknarutställningar sett vilken enorm talang det finns och hur fantastiskt mycket bättre de är än vad jag är. Jag kan tänka, wow, jag visste inte att det fanns så här många duktiga som ändå inte jobbar med det. Men jag märker inte den konkurrens som finns,
DAST: Varför märks det inte?
”Jag vet inte, men jag tror att många tecknare har en mycket vag uppfattning om till exempel deadline, Jag tror att där är en stor brist. När jag skulle vara mammaledig från Sydsvenskan skulle jag sålla ut sökande som kunde vikariera för mig. Jag sa till de sökande att jag vill se så många olika svart-vita saker, ingen blyerts, så många olika saker och olika sätt som tänkas kan. Jag pratade med en kille som verkade bra och han sa att han förstod vad jag menade. Han kom sedan med krokiteckningar av en tjej. Tecknad i olika vinklar. Han hade missat målet totalt. Jag gav honom i uppdrag att rita något helt annat. Han kom aldrig tillbaka. För mycket länge sedan talade jag med den som hade hand om illustratörerna på ”Femina”. Han berättade då att tecknarnas arbetsprover ofta är mycket bra, men när man lämnade över en text till tecknarna, så lyckades de ofta inte teckna något som hängde ihop med texten. Man måste sätta sig in i texten.
Teckningen ska antingen ge ytterligare än dimension till texten eller så ska det vara det författaren skrivit om.”
DAST: Du arbetar i olika stilar när Du går bokomslag. Varför?
”Därför att jag anser att det handlar om olika känslor.”
DAST: Hur väljer Du stil då?
”Känslan av boken. Men många ser mig som en som bara tecknar roliga gubbar”
DAST: Vilka är det?
”Massor med folk”, säger Ursula Wilby och påminner intervjuaren om än denne vid ett tillfälle sagt åt Torsten Widholm ”Ursula Wilby, kan hon teckna omslag?” (Jag måste med rodnande kinder erkänna att jag för en del år sedan trodde att Ursula Wilby bara kunde teckna kul jyckar och gubbar. Att jag ändrat uppfattning framgår av det faktum att jag gör den har intervjun.)

”När jag ska göra en bokomslag så läser jag inte hela boken utan jag läser till den punkt där jag får bilden”, säger Ursula. ”Jag vill gärna förklara det där. Man har mycket att göra. Så kommer då de här bokmanuskripten som är tjocka A4-buntar. Man sätter sig ute i solen och så blåser det, arken flaxar i väg och jag har haft ett antal manus som fastnat i häcken här. Det är inte så roligt att läsa i manuskriptform. De är svåra att läsa i sängen och jag ska göra saker och ting på snabbaste tid för att få ihop till min elräkning. Därför läser jag fram tills jag har bilden. När böckerna är klara, då läser jag dem även om en del är gräsliga. Jag tror att det bara är två jag inte läst till slutet.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22