Carl Hiaasen: ”En rolig jävel” som skriver till turistmyndigheternas fasa

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-1, Artikel

AV ROLF NILSEN

Han är en rolig jävel, den 41-årige amerikanske författaren och journalisten Carl Hiaasen – om man väljer att uttrycka sig på det sätt Hiaasen själv så gärna och ofta använder sig av.

Infernaliskt och hämningslöst rolig till och med. Han kan knappast jämföras med någon annan inom kriminalförfattarfacket.

– Faktum är att allt jag skriver om i mina romaner kunna hända i verkligheten Florida också. I många fall har det också redan hänt, säger Hiaasen, och ser både avspänd och förtroendeingivande ut.

Journalister brukar inte vara de mest lättintervjuade av medmänniskor, men Hiaasen har vanan inne och berättar gärna om just sånt som Miamis handelskammare avskyr att han förmedlar vidare till en intet ont anande omvärld; om våldet, korruptionen och den allt mera kaotiska tillvaron i speciellt Miami.

Kom inte till Florida!

– Men nu skriver jag ju inte mina böcker för att bli omtyckt av Miamis handelskammare, menar Hiaasen. I stället vill jag skrämma mina läsare så pass att de håller sig borta från södra Florida – där det är fullständigt livsfarligt, fruktansvärt dyrt och där hela området dessutom håller på att kvävas av sina enorma sopberg!

Han skräder inte orden, Carl Hiaasen, som av allt mera entusiastiska kritiker i sitt hemland, beskrivits som en lyckad korsning mellan Mark Twains välslipade giftigheter och Elmore Leonards svavelosande och kompromisslösa person- och miljöskildringar.

Häromåret översatte Bonnier Alba hans Native Tongue och döpte den till Blå tunga. I höstas kom, i Johan Gunthers översättning, också Striptease. Och enligt förlagets Carina Söderman så lär även Hiaasens övriga produktion så småningom översättas; alltså Tourist Season, Double Whammy och Skin Tight.

Däremot räknas inte riktigt de böcker som han dessförinnan skrev tillsammans med journalistkollegan William D, Montalbano; Powder Burn, Trap Line och A Death In China, till ”den riktige Hiaasens” produktion – eftersom de i stort sett saknar den dynamiska humor som utmärker hans senare böcker.

Vidrighetsrekord

Visst ser Carl Hiaasen ut som en prydlig konfirmand, men han äger en intuitiv talang för att i sina böcker skapa psykopater som lätt slår diverse vidrighetsrekord. Dem avlivar han därefter njutningsfullt på de mest raffinerade och sanslösa sätt som tänkas kan.

En av hans skurkar blev våldtagen till döds i ett famntag av en pilsk delfin och en annan dog, med en ruttnande, död pitbull terriers envisa bett runt armen.

Hiaasen ser på mig med sin mest troskyldigt hyperärliga blick och försäkrar att han inte alls är någon galning som hittar på dessa dödssätt. Tvärtom har ”nästan allting” inträffat i verkligheten.

– Delfiner är oerhört sensitiva djur och jag har kollat med zoologer, som hävdar att de känner till flera fall där djuren har blivit svårartat upphetsade av lättklädda damer som simmat omkring i bassängen med dem. Och vem kan väl säga nej till en delfin…

Röjsåg som arm

I Hiaasens böcker kan en fullblodspsykopat ersätta sin avhackade arm med en inopererad röjsåg (”fullt möjligt enligt läkarvetenskapen, som något motvilligt upplyst mig om detta, som dock inte provats i verkligheten – ännu”), en annan psykopat som livnär sig på att stjäla rullstolar vid flygplatser hamnar i en sockerrörsmaskin och mals ner till oigenkännlighet. Folk som blir delikata krokodilmiddagar är närmast rutin.

I Tourist Season lät han turister falla offer för en miljögrupp, som matade en jättekrokodil med dem. Så finns det den totalt utflippade ex-vietnamveteranen och före detta senatorn Skink, som har dragit sig undan till sumpmarkerna i The Everglades och där livnär sig på trafikdödade djur.

– Jag tycker så illa om de skurkar jag skapar att de helt enkelt inte skulle vara nog att låta dem dö i triviala bilolyckor, säger Hiaasen glättigt.

Tidningskrönikör

Sedan 1976 jobbar han på Miami Herald och två gånger i veckan levererar han sin kolumn, där han går till attack mot ”allt som gör mig arg och det är inte lite det”.

Han häcklar på ett våldsamt sätt politiker, tjänstemän och företeelser i delstaten Florida – där han själv är född och uppvuxen (i Fort Lauderdale) och som han nu, med illa dold avsky, bevittnar hur den sjunker allt djupare in i ett stinkande moras av våld, korruption och mänsklig misär.

När vi möts, är det inte långt kvar till guvernörsvalet i Florida, och Jeb Bush (son till den förre presidenten George Bush) är republikanernas kandidat till guvernörsposten.

– Om Jeb Bush blev guvernör så vore det lika intelligent som att sätta Dracula i ledningen för Röda Korset, kommenterar Carl Hiaasen. Det är kanske inte fel på honom personligen, men han är en fastighetsmäklare som flyttade till Florida från Texas för några år sedan och som enbart kommer att gynna andra rika och bekväma människors spekulativa intressen om han vinner;

Miljövän och demokrat

Carl Hiaasen själv är aktiv miljövän och demokrat och det gjorde honom mäkta stolt när president Bill Clinton vid ett tillfälle höll upp Striptease inför fotograferna och deklarerade hur mycket han gillade boken.

– Clinton har gjort ett förbaskat bra jobb hittills, men han ärvde ju också en jäkla röra efter Reagan och Bush, menar Hiaasen. Jag struntar väl i vem han sov med för tio år sedan, det viktiga är vad han uträttar numera. Att han klarade sig undan kriget i Vietnam är snarast en merit, enligt mitt sätt att se del.

– När det gällde Reagan så lyssnade ju folk aldrig på vad han sade. Men de gillade sättet som han sade det. Jag har en känsla av att republikanerna vädrar blod inför presidentvalet 1996. Så nu handlar det för Clinton om att fortsätta att göra ett bra jobb för att bli omvald då.

Vrede och humor

Carl Hiaasen började skriva sina böcker för att han gillade tanken på att blanda vrede och humor till en ännu slagkraftigare brygd, än han hade möjlighet till i sina kolumner.

– De är ju knappast deckare i traditionell mening. På ett plan är de effektiv terapi för mig som journalist. Jag kan ha kul på flera hundra sidor i stället för med några tusen ord i en kolumn. Men jag gräver inte ner mig i några tjugosidiga mordutredningar. Läsarna vet oftast ”vem som har gjort det” på sidan 80.

– Jag vill i stället främst få folk att bry sig och jag har upptäckt att då är satiren ett mycket verkningsfullt vapen. Det ska också vara så spännande och underhållande, att folk vänder sidorna i ett hastigt tempo!

Kompis blev mördad

Hiaasen säger att om han hade vuxit upp i och fortfarande levt bland ”kor och bönder i Vermont”, så hade han naturligtvis skrivit annorlunda böcker. Men nu blev det inte så och i stället får han mer än nog av våldsamheter i sitt journalistjobb (”många av mina kamrater har blivit rånade och svårt skadade, en blev mördad och en annan våldtagen, jag själv har råkat ut för inbrott men annars klarat mig”) och när han skriver sina böcker. Följaktligen ser han aldrig våldsamma filmer och läser inte några heller några våldsamma böcker.

– Jag och familjen bor i The Keys utanför Miami nu, men när jag ska till jobbet, och Miami Herald har tyvärr sin redaktion i en inte alltför flott del av staden, så stannar jag aldrig vid trafikljusen i centrala Miami om det är kväll. Det är fullständigt livsfarligt! Man blir rånad direkt!

Hiaasen skrockar och försäkrar sedan att han kan välja och vraka bland mängder av olika faktiska kongressmän, som förebilder för sina många korrupta politiker.

– Korrumperade politiker tillhör det vi har lärt oss att leva med i Florida.

Bok om orkan

Han arbetar nu på en ny roman och hoppas all den ska bli färdig för utgivning ”någon gång nästa år”. Den skall som yttre handling ha orkanen ”Andrew”. Något mera avslöjar Hiaasen inte.

– Alla mina romaner har också blivit föremål för intresse från filmbolagen, men ännu har ingenting hänt med dem. Men det skulle vara kul om Nick Nolte tog rollen som Skink; han som lever ute i The Everglades och slåss mot miljöförstöringen på sitt eget sätt, säger Hiaasen med ett leende.

Hiaasen, ja. Efternamnet är norskt och Carls farfarsfar utvandrade från Sigdal i närheten av Drammen.

– Faktum är att jag för första gången hälsade på mina släktingar där, när jag var på bokmässan i Oslo nyligen, berättar Hiaasen. De hade naturligtvis ingen aning om vem jag var, men de kände till min farfar som var en berömd advokat. Så det blev mest att vi pratade om honom då. Och så varnade han förstås nogsamt sina norska släktingar för att komma och hälsa på honom i Florida. Fattas bara annat!

– Det gör mig så stolt att Floridas turistmyndigheter hatar mig, säger han med verklig tillfredställelse.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22