Btj ett sållningsinstrument för det politiskt korrekta?

Sep 12th, 2009 | By | Category: 1996-2, Artikel

Tack, Jean Bolinder, du har rätt som alltid! Och tack för att du tog upp ämnet.

Det verkar inte vara någon tvekan om att Bibliotekstjänsts läsningar är ett sållningsinstrument för det politiskt korrekta. Oförargliga, konventionellt skrivna böcker väcker stor förtjusning, får fina recensioner och säljer bra till biblioteken. Därmed blir de också oftare talböcker. Det som avviker från det vedertagna väcker oro i leden och slussas undan. I hög grad gäller det, som Bolinder säger, deckare.

En deckare skall enligt Btj vara en deckare. Samhällskritik skall vara samhällskritik och underhållning skall vara underhållning. Gud nåde den som blandar ihop de tre och rör till det i huvudet på recensenten.

Jag har skrivit två samhällskritiska deckare. Båda har mördats av Btj och sålts i ensiffrigt tal till biblioteken. Varför? Jo. lektörerna tyckte inte att deckargåtorna var så väl hopkomna och, förresten, så där går det ju inte till i verkligheten! Om det första kan man ha delade meningar, andra har uppskattat dem. Och det andra är så att säga poängen, alt dra ut tanken ett steg längre, till vad som skulle kunna hända om… Andra än Btj:s lektörer har också fattat – och vågat erkänna att de fattade – att dessa böcker dessutom var något annat i deckarens yttre form.

Den första, Sista Sticket, uppskattades så mycket utomlands att den blivit översatt till flera språk och sålt utomordentligt. Dock har inget svenskt förlag vågat ge ut den. Den andra, Sista Ordet, bestods en så illvillig avrättning att min förläggare protesterade hos BTJ och begärde omläsning. Enligt granskningsnämnden och sambindningsredaktör Lillemor Nyström var recensionen ”korrekt information”. I verkligheten var den varken det ena eller det andra. Antingen på grund av egna upplevelser eller för att vara någon annan till lags, skyggade recensenten så starkt för den underliggande texten att det slog slint för henne. Det intressanta är att granskningsnämnden tog lika illa vid sig. Överreaktionen tyder på att det fanns någonting i boken som träffade mycket ömtåliga punkter.

Vad vet jag, resultatet är ändå att svensk allmänhet skyddats för den mentala påfrestningen att ta del av 1) en internationell bestseller och inlägg i debatten ”kvinnor som slår igen”, 2) ett diskussionsunderlag för frågan om hur kändis- och beställningslitteraturen marginaliserar de egentliga författarna. DAST och Jean Bolinder hör till de få som vågat läsa vad det egentligen står.

ELISABET PETERZÉN

Författare, Ösmo



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22