Bowen – som inte är en skurk utan en skicklig omslagsman

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-4, Artikel

Av Kjell E. Genberg

På en hel del bokomslag kan man finna signaturen ”Bowen” nere i hörnet. Bowen, tänker några. Men han är väl serietecknare, en som medverkat i gamla Svenska Mad och var det inte han som tecknade Tusen och en natt på 50-talet sedan Bo Vilson alias Bovil hastigt avled?

Jo, men visst. Det är samma person.

Bengt Olof Wennerberg föddes i Västerås och tog studenten där 1937 med goda betyg. Det enda underbetyg han haft under den tolv skolåren var ett BC i teckning. Det fick han ett år på gymnasiet.

Hans far, som var ingenjör, ville att sonen också skulle bli något tekniskt, så det bestämdes att han skulle bli elektroingenjör på Kungliga Tekniska Högskolan – KTH.

Så blev det inte.

Hos tidens reklamguru

Han gick ett par år på det som kom att heta Konstfack, där han sparkades ut som obildbar. Därefter kom han till Anders Beckmans reklamskola. Han studerade dessutom kroki för Edvard Berg.

Beckman var den tidens reklamguru. Han förstod bättre ynglingens speciella färdigheter och satte honom i arbete på sin egen ateljé. Så började en tjugoårig framgångsrik verksamhet som reklamtecknare.

Så kom kriget och Bowen varvade sina reklamarbeten med att vara soldat. 1941 hamnade han i Torsby där han besökte en tecknare från trakten som kallade sig Bovil.

Den gången fick det inga konsekvenser, för Bowen hade inga som helst funderingar på att bli serietecknare.

Han läste visserligen serier – Prins Valiant, Blixt Gordon, Willy på äventyr, Knutte Knopp och andra som ingick i dåtidens veckotidningar – men ur dem tyckte han inte att han kunde hämta någon inspiration.

Långköraren Tusen och en natt

Efter några år dök han också upp som illustratör och omslagstecknare i veckopress och böcker. Han tecknade som sagt serien Tusen och en natt elva år i Vecko-Revyn med början 1944. Serien hade inspirerats av en Hollywoodfilm.

– Manusen byggde i stort sett på de samlade sagoberättelserna. berättar Bowen. Först skrevs de av redaktörens fru och sedan fortsatte jag att skriva dem på egen hand. Jag hade fyra olika upplagor av sagocykeln att ösa ur. Fast under två år ritade jag en lång berättelse som jag hittade på alldeles själv.

Tusen och en natt hängde med i Vecko-Revyn fram till 1961, och vid det laget var Bowen hjärtligt trött på att teckna orientaliskt. Det kom ut två seriealbum med avsnitt ur serien, ett 1955 och sedermera ett 1981. Nu är det dag, igen, sedan Bokförlaget Hegas kommit med en bok ur sagosamlingen, illustrerad av herr Wennerberg.

Att han hamnade som serietecknare på Vecko-Revyn berodde på att han börjat illustrera berättelser från aktuella filmer som Quo Vadis och Simson och Delila. Även åt tidningen Lektyr arbetade Bowen med illustrationer omkring 1949, men det var i första hand reklamtecknare han var.

– Jag anser mig vara autodidakt, säger Bowen själv. Jag är en kommersiell tecknare som fick lov att lära mig rita på de mest varierande sätt.

Sin stil beskriver han som realistisk eller kanske snarare naturalistisk.

Flitigaste omslagstecknaren

Bowen kom att bli den flitigaste omslags- och serietecknare i Svenska Mad under dess blomstringstid på 60- och 70-talen. Där tyckte man att hans teckningsstil passade bra också för skämtserier, han hade blivit kontaktad av Rolf Jansson som just startat Williams Förlag och på detta förlag fanns just Mad. Sedermera också systertidningen Hjälp. Manus till de parodiska serierna skrevs av Lasse O’Månsson och Bengt Sahlberg. Många minns fortfarande hans enastående parodi på en annons för Surf, för att inte tala om hans obetalbara ”Hörnlands Hylla”

Där gjorde han också så gott som alla omslag till Stjärnklassiker, Toppserien, Deckaräventyr och andra. Andersonskans Kalle tecknade han i sin helhet, både serietidningen och de första julalbumen.

Bland annat gjorde han omslagen till den på 70-talet populäre och seglivade western-bokserien om äventyraren Ben Hogan, som också gavs ut av Williams Förlag.

En tid var han reportagetecknare på Aftonbladet. Han har medverkat i Expressen samt gjort hundratals omslag till ungdomsböcker.

När Williams förlag lades ner 1971 kom han till Semic och där fortsatte han att teckna omslag till långt efter pensioneringen 1983.

Han har faktiskt några sidor teckningar arkiverade på Nationalmuseum.

Nu frågar man sig: Varför känner ingen till denne B.O. Wennerberg?

Svaret är enkelt: han har alltid använd signaturen ”Bowen”, både som arbetssignatur och tilltalsnamn.

Tre gånger har han gått i pension:

1973 som kapten i artilleriets reserv, 1983 som originaltecknare på serieförlaget Semic och 1988 som lärare på RMI-Bergh i Stockholm. Han är i dag, 79 år gammal, i full verksamhet, bland annat som studiecirkeledare för intresserade amatörtecknare.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22