Bouchercon 1998: I skuggan av Poe

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1999-1, Artikel

AV BERTIL FALK

Minns Du den där berättelsen av Edgar Allan Poe, då en man tänker slå ihjäl en katt, men i stället mördar sin hustru och murar in henne i en eldstad? Jag ska här inte avslöja slutet på denna, en av världens allra första deckarberättelser – det kan ju finnas läsare som inte har läst den – men jag ska avslöja att förebilden till eldstaden troligen finns i Philadelphia.
När den 29:e Bouchercon avverkades i Philadelphia i början av oktober 1998 deltog många kongressdeltagare i en vandring som inleddes med att Dorothy Salisbury Davis serverade deltagarna eftermiddagste på German Society, varpå alla gick runt hörnet till huset där Poe bodde ett tag på 1840-talet. Rundvandringens avslutande höjdpunkt var just ett besök i källaren där eldstaden finns.
Jag var den ende svensken från Sverige bland de 1800 deltagarna men där fanns också en svenska från USA som var på plats tillsammans med sin man, en amerikansk historieprofessor som pensionerad skrivit sin första deckare. I historisk miljö. Jag har tidigare varit på serietidningskongresser och sf-kongresser i USA. Det var visserligen för oherrans många år sen, men jag minns dem som tillställningar med väldigt unga människor, icke så få i rena snorungegenren. Så icke på Bouchercon. Där råder den silverbeströdda överåldern med inslag av den gyllene medelåldern medan underåriga lyser med sin frånvaro. Inte helt, men hip hop-generationen var ytterst begränsat representerad får jag nog säga.

God organisation

Det var en välorganiserad kongress. Den höll naturligtvis inte samma logistiska standard som hos den amerikanska armén, men för att vara en tillställning som drivs av frivilliga krafter – här under ledning av effektiva Deen Kogan, som då och då underströk för mig att hon är född Falk – får man nog säga att infrastrukturen var beundransvärd.
En sak som man lärt sig med åren är att för att en kongress ska bli lyckad så krävs att man håller till på ett hotell med rejält tilltagen vestibul, där folk kan träffas informellt. Wyndham Plaza uppfyllde kravet med råge.
Av antalet svenskar på kongressen att döma, så känner de flesta läsare inte till hur en Bouchercon fungerar. Jag vill påstå att en central funktion i sammanhanget är ”huckster”-rummet, det rum (i det här fallet de båda stora rum) där deckarbokhandlare från skilda håll slår upp sina stånd och säljer medhavda böcker, tid skrifter, filmaffischer, videoband etc.
I denna deckarbasar kan man ströva omkring och göra fynd. Jag fann flera nummer av ”The Saint Magazine”, ”Ellery Queen’s Mystery Magazine” och ”Alfred Hitchcock’s Mystery Magazine”, som jag letat efter, samt en rejäl klabb tejper med radioprogrammet The Shadow. Signerade böcker av Raymond Chandler, mindre kända noveller av Agatha Christie och skitdyra affischer från gamla hårdkokta Hollywoodfilmer. Tusen andra ting fanns för den som har tur – och råd. En del saker kostar alltså skjortan.

Massor av paneler

Själva kongressen består annars av en rad paneler, där upp emot sex stycken kördes simultant med författare, redaktörer, agenter, professorer, deckarhistoriker och specialister av skilda slag. Kl. 14.30 Dag 1 hade kongressdeltagarna t ex att välja mellan följande programpunkter. ”Mellan guldåldrarna, författare från 50-, 60-, och 70-talen”, ”Teknologiska förändringar inom förlagsindustrin”, ”Psykologisk spänning: Flämta och håll andan”, ”Kreativt bruk av fruktan”, ”Spionageromanen” samt ”Deckarromaner som färdas väl: överbryggande av kulturella skillnader”. Den sistnämnda panelen satt jag med i, vilket gjorde att jag missade den sjunde programpunkten som samtidigt var i full swing, nämligen en promenad på Laurell Hills begravningsplats.
Enda orsaken till min plats i panelen var nog det faktum att j ag var den besökare som kom från Sverige. I alla fall så högg Deen Kogan direkt. Jag hade knappt anmält mig till deltagande i kongressen, förrän jag hade henne på tråden från Philadelphia och i ren häpenhet gick jag med på att delta i panelen, som utvecklade sig till en rejäl diskussion med en påtagligt engagerad publik. som livligt deltog med frågor och svar!

Rymning med lyse

Jag hängde i alla fall med till Eastern State Penitentiary, en unik kväkarfinka, där internerna hölls i Herrans tukt och förmaning i ensamceller. Där hemsöktes de av hedervärda medborgare och undervisades i diverse färdigheter, som efter frisläppande skulle få dem att avstå från bankrån och i stället ägna återstoden av livet åt korgflätning och andra nyttigheter. Det var oerhört intressant att se detta fängelse, som numera är ett museum under upprustning.
Vi fick oss till livs av guiden berättelsen om fångarna som inte bara grävde en gång under fängelsemuren ut till friheten utan också snodde elektricitet så att hela flykttunneln var upplyst. Rymningen lyckades men de töntarna greps så gott som omedelbart efteråt. Vid undersökning visade det sig att det vimlade av påbörjade tunnlar i fängelset.

Clinton gillar deckare – också

Den entusiastiske deckarläsaren Bill Clinton skickade en hälsning till kongressen som lästes upp och väckte viss munterhet eftersom den kom mitt uppe i impeachment-andet (impeachandet?), så saker och ting kunde tolkas i diverse fniss-skapande riktningar. Dan därpå kom Clinton själv till Philadelphia och mottogs av truckförarnas fackförening med jubel. ”Vi struntar i vem Monica suger”, stod det på ett plakat. På ett annat stod det ”Ned med Clinton”. Den killen blev överfall en av rasande Clintonanhängare. Fast andra Clintonanhängare försvarade hans rätt att uttrycka hädiska åsikter.
Jag vet. Jag var på plats och det hela visades på TV senare på kvällen.
Själv hade jag nöjet att äta middag med gamla bekanta nämligen Bruce Cassidy och Edward D. Hoch och deras fruar. Förra gången jag åt middag med dem var på Den Gyldene Freden i Stockholm för … ja, usch vad länge sen. Med vid bordet var också förläggaren och John Dickson Carrspecialisten Douglas G. Greene, som med värme nämnde Johan Wopenka som sin svenske kontaktman.
Greenes förlag Crippen & Landru (som han driver tillsammans med hustrun Sandi) har specialiserat sig på att samla noveller, som stått i magasin och andra sammanhang, till novellsamlingar med författare som Bill Pronzini, Peter Lovesey, Michael Collins etc. Vad sägs t ex om ”The Tragedy of Errors and Others: The Lost Stories of Ellery Queen”.

Novellen ska stärkas

Det intresse för noveller som hos oss spritt sig från novellpionjärer som Jan Broberg och Johan Wopenka till andra media är också märkbart i USA. Dels genom paret Greenes förlagsverksamhet men också genom organisationen ”The Short Story Mystery Fiction Society”, som grundades 1996 i syfte att stärka deckarnovellen som konstform. Vem som helst kan bli medlem – författare, redaktörer, förläggare och läsare. Bouchcrcon ägnade för övrigt en hel förmiddag åt novellen. Jan Grape och Ed Hoch delade för övrigt på utmärkelsen för årets bästa novell, som utsågs under kongressen.
Jag kan naturligtvis skriva mycket mer om Bouchercon, men jag har här nöjt mig med att beskriva några av mina egna upplevelser. Jag hade inte tänkt resa till Bouchercon i Milwaukee, Wisconsin 1999, men trivdes så bra i Philadelphia att jag bestämt mig för att åka dit liksom till Denver i Colorado år 2000. Är man pensionär, så har man ju svängrum så det står härliga till. Fast det vore kul om fler svenskar tog sig över pölen. Ett litet tips: om man anmäler sig före årsskiftet till Milwaukee och Denver så blir det billigare. Skriv in Bouchercon i sökmaskinen AltaVista om Du har Internet, så hittar Du alla upplysningar.
Och Edgar Allan Poe – ja, det var han som uppfann deckaren. Fast det visste Du väl redan.

HÄLSNING FRÅN BILL

Bill Clinton är ivrig deckarläsare, säger han själv, och det kan man kanske lita på. Till Bouchercon 98 skrev han följande hälsning:

VITA HUSET
Washington
September 29, 1998

Varma hälsningar till alla er som samlats i Philadelphia för Bouchercon 29, världsdeckarkonventet.
Bouchercon sammanför deckarvänner med författare, redaktörer och förläggare av deckare, som uppskattas över hela världen. Dessa fängslande böcker har underhållit oss, gäckat oss, utmanat oss och fått oss att grunna över den mänskliga naturens komplicerade beskaffenhet. De öppnar dörrar till intrigernas värld – lockar oss att undersöka det uppenbara och det dunkla och får oss på det sättet att förstå oss själva lite bättre.
I min egenskap av glupsk deckarvän tackar jag alla de, vilkas talang och hårda arbete bidragit så mycket till denna fascinerande genre. Med hopp om en minnesvärd kongress.

BOUCHERCON I MILWAUKEE
Efter Bouchecon i Philadelphia är det dags för Bouchercon 30 i Milwaukee, Wisconsin 30 september-3 oktober 1999. Kongressen hålls på Hilton Hotet. Max Allan Collins blir honorärgäst. Han är mannen med historierna om Nathan Heller. Toastmaster blir Parnell Hall, också han en deckarförfattare med privatögat Stanley Hastings på sitt samvete.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22