Borgerlig Borberg befordrar sig till greve von Bülow

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-2, Artikel

Av KLAS LITHNER

För en tid sedan läste jag en artikel av Lasse Tallert, ”Skandalen som skakade societeten”, om filmen ”Fallet Bülow” med Glen Close. Den handlar om ett amerikanskt brottmål i Newport, Rhode Island, där ”den danske greven Claus von Bülow” 1981 åtalats för två giftmordförsök med insulin 1979 och 1980 på sin hustru Martha. I en första rättegång dömdes han till 30 års fängelse, men frikändes 1985 i en ny rättegång efter återförvisning från överrätten. I artikeln stod: ”Han föddes 1927 i Danmark, växte upp hos sin morfar Fritz von Bülow, som var dansk riksbankschef. I december 1942 lämnade Claus som 15-åring Danmark, som då var ockuperat av Tyskland. Han skaffade sig en examen vid Cambridge och arbetade sedan bland annat som rådgivare åt den amerikanske oljemiljardären Paul Getty.”

Av uppgifter från min danske deckarvän och juristkollega P.J. Snare i Fredriksberg framgår att Claus Cecil Borberg föddes 1926 som son till dramatikern och kritikern Svend Borberg och hans hustru Jonna Bülow. Föräldrarna skildes 1930. På grund av faderns nazistiska sympatier under kriget bytte unge Claus namn till Bülow. Han är alltså varken greve eller berättigad till prefixet ”von”. Enligt Nordisk Familjebok blev Svend Borberg 1946 dömd till fyra års straffarbete för medhjälp åt tyskarna, men frikändes samma år av Østre Landsret. Av Dansk Biografisk Leksikon framgår att frånskilda hustrun Jonna i augusti 1945 återtog flicknamnet Bülow, sannolikt på grund av myndigheternas åtgärder mot Svend Borberg.

Av engelska universitets- och juristmatriklar framgår, att Claus Borberg tog en B.A. (fil. kand.) vid universitetet i Cambridge 1946, som 1951 utvidgades till en M.A. (fil. mag.). 1950 blev han advokat (barrister), som medlem av juristsammanslutningen The Middle Temple, som ju förekommer i åtskilliga äldre engelska deckare. 1976 stod han inte längre i medlemsförteckningen, något som kan bero på att han lämnat England.

Jag hade också turen att finna en bok om fallet, nämligen Reversal of Fortune av Alan Dershowitz (Penguin Books 1991). Författaren är professor i juridik vid Harvard, och biträdde i egenskap av specialist på konstitutionella frågor Bülow vid överklagandet av första domen och var sedan ”huvudstrateg” genom att dels samordna det juridiska forskningsarbetet, dels skriva hans besvärsinlaga.

Dershowitz uppträder tydligen i stor utsträckning i sådana uppdrag. Enligt en tidningsuppgift den 22 maj 1993 biträdde han den för våldtäkt dömde boxaren Mike Tyson i en resningsansökan.

Truman Capote ville vittna

Dershowitz utlovar en fortsättning i form av Bülows egen historia, men någon sådan har jag inte kunnat finna. Hans bok är givetvis för Bülow. Det finns åtminstone en bok mot Bülow, nämligen William Wright: The von Bülow Affair, som jag inte lyckats finna. En känd författare dyker helt överraskande upp i Dershowitz bok. Bülows försvarsståndpunkt, trots att han valde att tiga under rättegången, var att hustrun kunnat få sina skador genom ett massivt blandmissbruk av sprit och narkotika. Under utredningen erbjöd sig författaren Truman Capote att intyga detta, eftersom han kände henne och de ofta hade bytt narkotika . Det blev aldrig aktuellt för honom att vittna. Han dog 1984. I Gerald Clarkes stora biografi Capote (1988. s. 537) nämns händelsen kortfattat. Ett vittnesförhör med Capote kunde annars ha blivit intressant ur juridisk synpunkt, på grund av hans eget narkotikamissbruk under samma period. Han kunde vägra att yttra sig om den, men sådan vägran hade då starkt minskat tilltron till hans uppgifter.

Tvåloperan ”Förgylld pöbel”

Huvudrollsinnehavarna skulle gott kunna höra hemma i en tvålopera med titeln Förgylld pöbel:

Bülow hade tydligen inte arbetet sedan han 1964 träffade sin blivande hustru. De gifte sig 1966.

Det påstådda offret Martha ”Sunny” Crawford föddes 1931 som dotter till miljonären George Crawford och hans betydligt yngre hustru Annie Laurie. Fadern dog 1953, efterlämnande en jättelik förmögenhet, medan hustrun gifte om sig med storviltjägaren Ronald Aitken.

Martha var från 1957 gift med den österrikiske skidläraren och fursten Alfred ”Alfie” von Auersperg (den engelska titeln prince betyder både prins och furste), tills de skildes 1966.

Med honom hade hon dottern Annie Laurie ”Ala” von Auersperg, född 1958, som 1980 gifter sig med österrikaren Franz Kneissl, arvinge till ett skidföretag.

Hon fick också sonen Alexander von Auersperg, född 1959, som blev fondmäklare i New York. Syskonen ärvde 1983 vardera 45 miljoner dollar efter mormor Anne Laurie Aitken. Arvet ökade med 15 miljoner dollar vardera genom en arvlöshetsförklaring.

Med Bülow har Martha dottern Cosima, född 1967. 1983 gjorde mormor flickan arvlös för att hon tog faderns parti under förundersökning och rättegång.

Bülows älskarinna 1979-81, Alexandra Lisle, som ansågs vara skäl till gärningen eftersom Bülow ville gifta sig med henne utan att tappa en god ekonomisk ställning som ”Sunny” Crawfords man (om hon dog skulle han ärva 14 miljoner).

Bülows nästa älskarinna (från 1982) Andrea Reynolds var född 1937 i Ungern, men växte upp i Schweiz, och var i snabb följd gift med och skild från en italiensk bankir, en fransman med vilken hon hade en dotter, samt en amerikansk producent som hon höll på att skilja sig från när hon träffade Bülow.

Märkliga biroller

I olika biroller i verklighetsdramat medverkade vidare diverse åklagare och advokater, som hade viktiga kontakter med Rhode Islands ledande politiker, ett par vittnen som begick mened, en narkotikalangare samt en präst som bröt sin tystnadsplikt. På juristsidan, var den mest anmärkningsvärde, dåvarande brottmålsadvokaten i New York, Richard Kuh, som under 1974 innehaft USA:s förmodligen mest prestige fyllda icke-federala åklagarpost, nämligen som District Attorney (chefsåklagare, icke distriktsåklagare) på Manhattan. Han anlitades 1981 av familjerna Auersperg och Aitken för att utreda omständigheterna kring Sunny Bülows död. Hon rörde sig i samma förgyllda kretsar som Bülow, och där hade de träffats.

På grund av den välkända amerikanska svagheten för europeiska adelstitlar förefaller det sannolikt, att Bülow nobiliterat sig vid flytten till USA, på samma sätt som t.ex. de österrikiska filmregissörerna Erich Stroheim (som anlade adelsprefixet von innan han reste till Hollywood) och Jonas Sternberg, som i samma situation blev Josef von Sternberg.  Dershowitz, som i andra sammanhang har stora anspråk på exakta uppgifter från andra, uppger i en not på sid. 11 i sin bok, att adelskapet, eller rättare sagt grevevärdigheten, i ätten von Bülow gick i arv även på kvinnolinjen.

Kungligt beslut?

Detta kan givetvis vara riktigt, men förefaller mig mindre troligt, såvida det icke finns ett kungligt beslut därom. I samma not återger han vidare en uppgift av Bülow, att det bland hans förfäder funnits ministrar, en ambassadör, ett justitieråd och en general. En farbror till Bülow blev ambassadör 1952 och hans mormors far var højesterensassessor (justitieråd), men så vitt jag kan finna i Dansk Biografisk Leksikon, räknar han i övrigt in medlemmar av ätten Bülows andra grenar, som utskildes redan på 1300-talet.

Tallert skriver i sin artikel att morfadern Fritz var dansk riksbankschef. Han var emellertid ordförande i Nationalbankens representantskap (styrelse), samtidigt som han var riksdagsman. Han var alltså inte bankens direktör. Dessutom var, enligt Nordisk Familjebok, Nationalbanken i København en privat bank till 1936, då den ombildades till Danmarks Nationalbank.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22