Bokmässan: Hämnd och ondska

Oct 2nd, 2014 | By | Category: 2014-10 okt, Artikel

Ondska, ett tomt ord, menade kriminologen och deckarförfattaren Christoffer Carlsson i slutet av ett  av bokmässans seminarier som skulle handla just  om ondska. “Ondska är ett tomrumsord, och det  är en utmaning att gå under det och försöka se den mekanik varför något hände.”

Ondskan, onda människor, diskuterades också på ett  annat seminarium, med Jens Lapidus och Katarina Wennstam (under samtalsledning av Camilla Kvartoft – och det spelades också in, kolla via UR Play). Det hade rubriken “En gång kriminell, alltid kriminell?” men handlade mest om hämnd.

Lapidus-wennstam

Jens Lapidus, Katarina Wennstam och Camilla Kvartoft på Bokmässan

Jens Lapidus, med sin bakgrund som försvarsadvokat, ville understryka att man inte kan se en människa som ond, utan en människa som begått onda handlingar. Och visst är det ofta så  att en brottsling både är förövare och offer, inte minst för hemska uppväxtförhållanden.

Katarina Wennstams senaste bok handlar om hämnd, om kvinnor som tröttnat på att rättsväsendet inte klarar att straffa våldtäktsmän tillräckligt,  utan bildar en grupp som söker upp männen och utsätter dem för våld.

Hämndtankar vanliga
Hon har ju skrivit om mäns våld mot kvinnor länge, både i reportageböcker och romaner, och ville undersöka vad som händer om man drar hämndtankarna till sin spets. Hon vill absolut inte klaga  på grunderna i rättssystemet, men vet att hämndtankar är vanliga.

“Jag har inte gjort så mycket research till just den här boken för det är 15  års arbete med frågorna som jag dragit nytta av.” Dock, påpekade hon efter att ha intervjuat offer, är de oftare nöjda med att ha gått vidare. En kvinna hade sagt att hennes hämnd är att hon nu lever ett lyckligt liv medan mannan, förövaren, inte gör det. I  stället är det oftast anhöriga och andra närstående som ältar hämndfantasier.

Jens Lapidus tror också på rättsapparaten och vill inte se en lagstiftning där  det krävs uttryckligt samtycke för sex. Det riskerar att ge omvänd bevisföring; det blir inte åklagaren som ska bevisa vad som hänt utan den åtalade som ska bevisa sin oskuld. Katarina Wennstam sade i alla fall inte emot.

Båda var överens om att det är mycket lite kriminalitet som handlar om hämnd. Hämnd är ett uråldrigt tema men ovanligt i verkligheten.
Jens Lapidus påpekade dock att i gangstervälden finns hämnd, men inte av känslomässiga skäl utan som ett sätt att upprätthålla det interna regelsystemet: den som tjallar måste straffas för att  inte andra ska våga göra likadant.

Alltid kriminell?
Så avslutade  de i  alla fall med att  försöka besvara frågan om den kriminelle alltid kommer att vara kriminell.

“Absolut inte!” sade Jens Lapidus, men det är svårt att bryta sig loss. Den som har suttit av ett straff börjar inte om på noll utan med en stor minuspost, för brottsoffer och försäkringsbolag ska ha pengar, och hur skaffar man bostad utan jobb och en godkänd bakgrund.

De som har  svårast att rehabilitera sig är män som dömts för kvinnofridsbrott för de kommer ofta ut från fängelser och är ännu  mer hatiska sade Katarina Wennstam. “Samhället lyckas inte nå vissa män, som inte vill bli nådda. De vill inte ta  hand om sin kvinnosyn.”

Advokat Lapidus instämde. Det är inte ovanligt att även väldigt grova brottslingar till sist, när bevisningen är övertygande, erkänner i rättssalen att de är skyldiga. Men aldrig våldtäktsmän, det är för skambelagt.

Frågan om hur man kommer ut från kriminalitet skulle Christoffer Carlsson kunnat tala mer om, för hans doktorsavhandling handlar just  om sådant.

eriksson-carlsson

Maria Neij, Caroline Eriksson och Christoffer Carlsson

Men samtalet mellan honom och Caroline Eriksson (under ledning av Maria Neij) skulle handla om Varifrån kommer ondskan? Något riktigt svar  på detta  gavs inte, och Christoffer ville inte tala om ondska: vem bestämmer vad som är ont?

Yngsjö- och Sillbodalsmorden
Caroline Eriksson, socialpsykolog och som arbetat mycket med personalfrågor, har skrivit två böcker i en serie, Svenska mord, där hon i romanform försökt gestalta kända svenska historiska brott. Den första handlade om Yngsjömordet, den nya om Sillbodalsmorden i Värmland på 1860-talet. Hon intresserar sig för de inblandade personernas känslor och upplevelser, försöker skildra dem inifrån. Så berättarperspektivet är viktigt i  de fallen.

Christoffer  Carlsson beklagade att han bara tycks kunna skriva i  jagform, så i den senaste boken var  det en hel del omskrivningar  för att  kunna skildra andra än huvudpersonen.

Han gillar böcker där man som läsare får förstå hur brottslingar  fungerar inifrån, som böcker av Sjöwall–Wahlöö, Mankell, Jens Lapidus, Donna Tartt. Caroline Eriksson fyllde på med Lionel Shriver (Vi måste tala om Kevin) och Toni Morrison (Home). Och hon vill definiera ondska som  likgiltighet för andra, utan empati, hånfullhet.

Men Christoffer Carlsson ogillar alltså ordet.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22