Bok som är guldgruva om gamla guldgrävare

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-3, Artikel

Namnet Alaska kommer av ett autentiskt ord, som betyder ”stort land”. Det är ett äventyrsland utan motstycke och har alltid haft stark dragningskraft på svenskar.
(Tord Wallström)

Vildmarksberättelser, både fiktiva berättelser och verklighetsskildringar, förekom en gång i tiden i stor omfattning i svenska veckotidningar. Genren var vanlig i ”Levande Livet”, ”Tidsfördrif’ och ”Folket i Bild”, men framför allt i ”Lektyr”, där Alaskagreven Georg af Forselles var den populäraste berättaren. Tidskrifterna innehöll dessutom ofta vildmarksreportage, illustrerade med autentiska fotogratier, varvade med fiktiva berättelser.
Det var inte alltid lätt att dra en rågång mellan det upplevda och det påhittade. Gränserna mellan reportage och skröna kunde vara flytande. Och det var inte alltid som fiktionen var mer spännande än verklighetsskildringen. Om verkligheten i Alaska kan vi läsa i Tom Wallströms och Charles af Forselles bok Guldgrävarna Svenska äventyrare i Alaska.

Av BERTIL FALK

De händelser som skildrades i tidskrifterna kunde utspela sig i Norrland, men vildmarkerna i Nordamerika kändes förmodligen mer lockande – och gjorde det med avståndets rätt och med avstamp i alla berättelser om guldvaskning och trapperliv bland indianer i urskogar och vildmarker, som var långt mycket större än Norrland och den lappländska fjällvärlden.
Och där låg Alaska som en mental Nordpol och attraherade både de som verkligen for dit och de som stannade hemma och läste brev och berättelser.
Många var de människor som en gång i tiden sökte sig ett bättre liv utanför Nordens gränser. Färre var de, som emigrerade av ren äventyrslusta. De som for ut för att vara med om guldrushen och leva som trappers i vildmarken drevs av både det ena och det andra motivet. De utgjorde en exklusiv grupp av utvandrare. Många av dem blev kvar i den nya världen och försvann spårlöst. Vart tog till exempel Oskar ”Lone Swede” Olsson vägen? Ingen som vet. Andra återvände hem och berättade om sina upplevelser i norrskenets och midnattssolens land där borta.
De hörda upplevelserna i 40 graders kyla under ett snedställt vindskydd som samlade upp och återkastade värmen från en nying i den nordamerikanska vildmarken förvandlades på så sätt till behagliga stunder i länsstolen framför den vedeldade kakelugnen, som fick ersatta nyingen i 30- och 40-talens Sverige. Erik Berg, Adolf Viksten, Joe Aurusell, Ernst Nyman och Gösta Moberg var bara några som i ”Lektyr” skrev om upplevelser i vildmarkerna.

Talande titlar

Alaskagreven Georg af Forselles var den färgstarkaste av dessa katalysatorer som försåg läsarna med ställföreträdande spänning och exotism. Han kom ut med en rad böcker under 30- och 40-talen och han medverkade också i ”Lektyr”, där hans skrönor både förekom i novellform och som följetonger. Det var, som Tord Wallström avslöjar, inte han själv som skrev. Greven berättade och spökskrivare skrev. Novellerna hade talande titlar som Den saltade guldgruvan (Lektyr 36/1943), Alaska-hjälten (Lektyr 23/1944) och Skottet från lägerelden (Lektyr 22/1945).
När jag i ledaren till DAST 1/2000 skrev att vildmarksberättare som Harry Macfie, och Alaskagrevcn Georg af Forselles inte uppmärksammats i DAST, så hade jag ingen aning om att Tord Wallström, som även tidigare medarbetat i DAST, faktiskt skrivit en bok tillsammans med Alaskagrevens son Charles af Forselles. Det berättade ansvarige utgivaren Helmuth Glöck för mig. Boken är den i ingressen nämnda Guldgrävarna. Svenska äventyrare i Alaska (Wiken 1986). Den är rikt illustrerad med bilder från den tid då svenska äventyrare grävde guld i Alaska.

Svensk norrman

Som titeln anger så berättar Guldgrävarna. Svenska äventyrare i Alaska inte bara om Georg af Forselles utan också om många andra svenska äventyrare i guldrushen kring sekelskiftet 1900. Det handlar om en imponerande kartläggning och sammanfattning, kort och gott en litterär inmutning och historisk guldgruva om svenska guldgrävare och äventyrare i förskingringen. Vad Alaska beträffar var en svensk med redan från första början. Den förste västerlänning som fick kontakt med Alaskas urbefolkning var nämligen krögarsonen Sven Waxell från Södermalm, som seglade med Vitus Bering från Kamtchatka år 1741.

Svenskar var också i framvagnen när guldrushen utbröt i Alaska. Snikna och opålitliga svenska missionärer från Missionsförbundet har trots uttalad gudsförvissning lämnat efter sig ett tämligen okristligt eftermäle. Redan från början var verkligheten sammanflätad med skrönor. Tord Wallström återger olika versioner av vad som hände utmed Yukonfloden den där gången då ”Three Lucky Swedes” – varav en var norrman – blev celebriteter i guldgrävarstaden Nome. Att ur detta sammelsurium av motsättningar och motsägelser vaska fram sanningen är inte det lättaste. Tord Wallström överlåter vist nog åt oss läsare att i stort sett själva bedöma de olika vittnesmålen och utsagorna.

Diskutabel etik

Wallström berättar att den främste av de tre ”svenskarna”, norrmannen Jafet Lindeberg, beskrivs som en sällsynt medfödd begåvning av Alfred Hulse Brooks i boken Blazing Alaska’s Trails, där det också heter att de tre ”visade upp slughet, list och finurlighet – men handlade inte alltid särskilt etiskt. De höll ihop, hjälpte varandra och sig själva i tur och ordning. Tillsammans var de kraftigt med och organiserade Cape Nomes gruvdistrikt och fastställde regier, som tillät att inmutningar gjordes genom ombud”.
Vid den har tiden vimlade det av svenskar i Nome, som först var en tältstad, men som snabbt fick trähus. Självaste Wyatt Earp var där och lät bygga en saloon. Svenskarna på plats skrev och telegraferade hem till Sverige och berättade om det Schlaraffenland av guld och is, som väntade på andra sidan Atlanten.
Guldgrävarna. Svenska äventyrare i Alaska har till större delen författats av Tord Wallström, men bygger på material som Charles af Forselles vaskat fram. Boken innehåller också sju kapitel av Charles af Forselles, som berättar om hur han for till Alaska för att färdas i de hundslädspår där hans far Alaskagreven gått med snöskor vid det förra sekelskiftet. Här får man i detalj följa den märkliga historien om den stora betydelse som svenskarna hade vid skapandet av Nome och den samhällsstruktur som växte fram när laglöshet ersattes med regelverk.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22