Bo Widerberg och Kvarteret Korpen

Mar 5th, 2010 | By | Category: 2007-2, Artikel

Av Jean Bolinder

Jag höll på att arbeta ute i trädgården då min hustru kom ut till mig och sade att det var en person som uppgav att han hette Bo Widerberg i telefonen. Jag gick in och tänkte att det tydligen var någon som hade precis samma namn som den berömde regissören. Men till min häpnad var det den riktige Bo Widerberg som ringde! Den världsberömde hade hört talas om mina dramaelever. Han ville se dem eftersom han letade folk till sin film Med lust och fägring stor där en skola i Malmö spelade stor roll.

Han kom och hade med sig en ung man som hette Johan. Det dröjde innan jag kom på att det var hans son som höll på att bli en berömd skådespelare. Till mina elever påstod jag bara att det var ett par kompisar till mig som ville titta. ”Vi fattade i alla fall att det var nått alldeles särskilt” sade de sedan. ”Så nervös som du var!”

En av eleverna hade skolkat halva terminen men nu fanns hon där och sprang förvirrad hit och dit i mitt noggranna sceneri. Widerberg hade först en välvillig min men blev alltmer förvånad: Tyvärr var eleverna något år för gamla för filmens skolklass, men en av dem fick vara med i en liten scen som sedan hörde till allt det som klipptes bort.

Jag var med på inspelningen och det var en upplevelse. Dessutom bjöd Bo Widerberg mig på Savoy. Det var också en upplevelse. Han talade bl.a. om hur hans far, den kände konstnären, staterade i Ådalen och inte kunde låta bli att göra en min rakt in i kameran.

En yngre Bo Widerberg möter jag i senaste numret av Jan-Eric Malmquists kulturtidskrift IKONER där Stefan Ersgård porträtterar honom och Christoffer Barnekow skriver om Kvarteret Korpen: Minnen från en inspelning bland annat. Bl.a. minns Christoffer Barnekow hur Anita Ekberg fick en roll som hon aldrig spelade i Kärlek 65. Det var tänkt att hon skulle stjäla ägg i ett hönshus. I Kvarteret Korpen blev Christoffer Barnekow regiassistent. Filmen hette ännu: En Stuhl, Madame. Tydligen användes folk i fattigkvarteren som statister. En regnig dag hördes en gäll käringröst som gnällde fram Kostervalsen.

”Hon liknar ett magert spöke där hon står och regnet smattrar mot fönsterblecket. Widerberg ber henne med tecken öppna fönstret. /…/ Vi tvingas hålla handen för näsan då vi därefter går upp till käringen för att ta motbilder. Hennes döende man ligger nerbäddad i sin egen träck. Nöden i Malmö är ännu några år in på 1960-talet obeskrivlig.” IKONER nr 6/06 är fullmatad med intressanta artiklar.

Trots detta och mycket annat, är det artiklarna om Widerberg som berör mig mest. Jag mötte honom när han redan var världsberömd och stod i begrepp göra sin sista film. Att nu också få lära känna den unge Widerberg är därför extra fascinerande. Bl.a. berättar Stefan Ersgård att Widerberg var nattredaktör på Mellersta Skåne i Hörby där han vantrivdes: ”Jag kan fortfarande ha mardrömmar om Hörby, så mycket avskydde jag det”.

Avsky för Hörby – genialt filmskapande i Malmö, det är kanske unge Widerberg i en formel.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22