Bo Vilson: Tecknare som kunde allt från omslag till karikatyrer

Sep 5th, 2009 | By | Category: 1999-3, Artikel

På senare tid har DAST berättat en del om olika omslagstecknare som betytt mycket för olika förlagsframgångar. Nästan alla har vördnadsfullt talat om Bo ”Bovil” Vilson som inspirationskälla och förebild.

Vilson föddes hösten 1910 på Kungsholmen i Stockholm, men hamnade ganska snart i Södertälje där fader Gustaf fick arbete på Separatorägda fabriken Baltic. Här upplevde han barndom och ungdom och tog så småningom studenten vid stadens läroverk. När Baltic brann år 1929 flyttade familjen tillbaka till Stockholm och redan då var unge Bos största intresse att rita och måla. Han uppmuntrades av storasyster Dagny, som försåg honom med tecknarmaterial av alla slag.

Riktigt yrke att föredra

När Bo förklarade för sina föräldrar att han tänkte bli konstnär slog de bakut. Hans far protesterade vilt och ansåg att han måste ta studenten och få ett riktigt yrke – till exempel ingenjör. Hans mor Ellen, som skrev poesi och spelade gitarr, förstod honom bättre och beställde i hemlighet en Hermodskurs i teckning och målning åt sonen. Far gav upp och lät sonen börja teckna kroki på Konstakademin.

Men då hade Bo tagit studenten och för att göra sin far till viljes tog han jobb på Separator i Stockholm, där han vantrivdes i den smutsiga provningsverkstaden. Lumpen vid fältjägarregementet i Östersund kom som en lättnad. Där blev han populär – mest för att han ritade karikatyrer av både befäl och kompisar (en av kamraterna var blivande skalden Erik Lindegren).

”Amerikansk” tecknare

Efter rekryten följde allvaret – jakten på uppdrag hos reklambyråer och tidningar. Hans ihärdighet gav resultat och efternamnet (som en farbroder tog vid emigration till USA) gjorde att han lanserades som ”amerikansk” tecknare. Han arbetade fast vid reklambyråer i både Göteborg och Stockholm, ritade affischer och annonser till allt från frukt och motorer till hundutställningar, nothäften, bioaffisher och filmannonser.

Men det var i slutet av 30-talet, när han började göra omslag till Folket i Bild, Levande Livet, Tidsfördrif och Lyckoslanten, som han uppmärksammades av svenska folket. Han hade lätt att leva sig in i de flesta ämnen. En novell som illustrerats så bra kunde ju inte vara dålig!

Bokförlagen fick upp ögonen för den stora talangen. Bland de första som anlitade honom var Lindqvists Förlag, Åhlén & Söners Förlag och Kronbiblioteket. Han ritade omslaget till klassiska Ben Hur av Lew Wallace, till Mark Twains Huckleberry Finns äventyr och Dumas Greven av Monte Christo för att nämna några som troligen fortfarande står i svenska bokhyllor.

1939 skrev och ritade han sin första och enda egna bok. Det var en saga som hette Bland stjärnor och moln, utgiven av Lindqvists Förlag.

Serier ett lyckokast

Om han var stor som reklamtecknare, omslagskonstnär och tidningsillustratör steg hans stjärna ännu högre då han 1941 blev serietecknare. Pojkserien Flygkamraterna (som han själv gjorde manus till) började då publiceras i Folket i Bild. Den handlar om tre pojkar som i Sydamerika hittar en tyngdupphävande klot. Kring detta bygger de ett flygplan och upplever en massa äventyr på flera kontinenter.

Det verkliga genombrottet i seriegenren kom året efter då Levande Livet började publicera hans serie Fältskärns berättelser efter Zacharias Topelius roman. Den lästes av ”alla” och blev mycket beundrad för detaljrikedom och konstnärlig skärpa.

Bovil vilade inte på lagrarna. Redan 1944 hade han ritat så många avsnitt i den orientaliska sagoserien Tusen och en natt att den kunde börja publiceras, först i tidningsversion och sedan som album. Den blev ohygglig populär i både Sverige och utlandet. När Bo Vilson avled 1949 fortsatte Bengt Olof Wennerberg, signaturen Bowen, att rita serien (se DAST 4/97).

1947 ville Bonniers att han skulle teckna en originalserie med motiv från den nordiska gudasagan och i samma veva föddes sonen Gunnar i det nya hemmet i Värmland. Efter två års arbete fick han besked från det stora förlaget att den serien skrinlagts. Han fick emellertid uppdraget att teckna serien Sinhue, egyptiern efter Mika Waltaris världsberömda roman.

Den började publiceras i Året Runt 1950.

Dog ung

I april 1949 hade Bo Vilson rest till Italien på semester. Hans hälsa hade börjat vackla, kanske på grund av överväldigande arbetsbörda. Han opererades men den 7 december avled han. Då hade han hunnit bli 39 år gammal.

Bovil var en mycket sensuell tecknare. Inte minst i Tusen och en natt märktes detta.

Serien innehöll massor av lättklädda damer och det påstås att många män köpte Vecko-Revyn enbart för att gotta sig åt dessa. Fast ibland hade han kanske varit alltför explicit. Förlaget skickade tillbaka teckningar ibland med en bön om att få vissa kvinnor mer påklädda.

Alla avsnitt kom inte från den gamla förlagan. Sagorna Sindbad Sjöfararen och Hassan från Bagdad skrev han själv manus till.

Hans tecknarstil har jämförts med amerikanen Harold Fosters, men enligt Bovils son Björn talades det inte så mycket om honom eller hans serie Prins Valiant i hemmet.

Däremot hade Bovil mycket gott att säga om serien Blixt Gordon.

1992 publicerade Björn Vilson hos Carlsen Comics Boken om Bovil En serietecknande konstnär. Artikeln bygger på uppgifter ur den.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22