Blodiga mord på brittiska tåg och järnvägsstationer

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-3, Artikel

Av SÖREN SKARBACK

Vilken deckarälskare som helst kan räkna upp ett antal romaner där morden har anknytning till låg och järnvägsstationer. Men verkligheten överträffar som bekant ofta dikten. En faktabok om brott på tåg kan alltså vara nog så bestialisk och berätta om ytterst kniviga fall.

Engelsmannen Barry Herbert håller sig till händelser i sitt hemland när han med rätta tågan berättar i sin nya bok ”All Stations to Murder” (Silver Link Publishing Ltd.) På 208 sidor betar han av ämnet riktigt ordentligt. Han inleder med stölder och fortsätter med rån och grov misshandel, innan större delen av boken ägnas åt autentiska mordfall.

Det är korta men intensiva historier. Barry Herbert redovisar fakta och spekulerar inte i onödan. Men utrymme finns ändå för hans berättarteknik av gott brittiskt märke. Och brott att beskriva är det ingen vrist på. De noga planerade morden är många, de impulsiva dråpen färre.

Chans komma undan

– Man upphör aldrig att förvånas över mängden mord på tåg, säger Barry Herbert. Valet av denna brottsplats beror naturligtvis på att mördarna i tågmiljö har haft större chans att komma undan. Men numera har polisen teknologiskt bättre möjligheter att lösa fallen än för bara tio år sedan. Även för mördarna har tekniken gått framåt, men polisens metoder att försöka spåra dem har förbättrats i avsevärt högre takt.

British Railways egna detektiver kan dock råka illa ut än i dag, även om de inte är lika dumdristigt djärva som Thomas Hibbs var en augustinatt 1901. När han tog tre tjuvar på bar gärning när de stal kol från en ödslig lagerlokal vid Curzon Streets tågstation i Birmingham försökte han ensam ta itu med dem.

Detektiven drunknade

Tjuvarna flydde men Hibbs följde efter. De kom ut på Fazeley Street, nära en kanal. Där såg de desperata tjuvarna ingen annan möjlighet än att slå honom medvetslös och slänga honom i plurret. Han drunknade. Här var det vanliga fattiga fifflare som plötsligt blev mördare och de kunde så småningom bindas vid brottet. Men tågmiljön har oftare lockat till grymma, länge planlagda avrättningar av obekväma personer.

Mannekängen Krystyna Lyckenstedt, som synts i marknadsföringen av boken, tycker att ämnet är intressant. Men det är otäckt när barn blir offer. Med syftning på berättelsen ”Little Boy Lost, Little Boy Murdered” säger hon:

– Det måste ha varit fruktansvärt att finna liket av en femårig pojke under sätet i en tågkupé. Och tänk hur frustrerande det måtte ha varit för kommissarie Gough att nästan veta säkert att pojkens far var skyldig, men aldrig kunna bevisa det.

Kroppen gömd på tåget

Man kunde aldrig lista ut var pojken blivit dödad. Liket hade gömts på 7-tåget. Brottsplatsen kunde finnas var som helst längs järnvägssträckan, och inte nödvändigtvis där familjen bodde. Pojken hade anmälts försvunnen och kunde ha varit på rymmen hemifrån. Fadern påpekade att pojkar i den åldern ibland rymde på lek.

Kapitelrubriker som ”Wartime Fiddles!” och ”Body in the Tunnel” antyder dock att författaren vill förmedla spänning och att det inte enbart handlar om faktaredovisning. I England har försäljningssiffrorna redan fått Barry Herbert att fundera på en uppföljare. Till hans adress i Humberston, Lincolnshire kommer dagligen brev med tips om ännu fler brott på räls, på stationer och bakgårdar.

På något sätt finns det romantik och äventyr med allt som har med tåg att göra – ända från forna tiders rallarliv till nutidens hastiga och kanske ödesdigra sista resa.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22