Betsy Allen och hennes deckarflicka Connie Blair

Mar 25th, 2020 | By | Category: 2020-03 mars, Artikel

 Av ALICE RADOMSKA

Amerikanskan Betty Cavanna (1909–2001) skrev i eget namn uppemot 60 flickböcker. Men av svenskor lästes hon mer under pseudonymen Betsy Allen. Nämligen böckerna om flickdetektiven Connie Blair – i serien med de gula bokryggarna.

Omslag till Bevis i blåttNär Bonniers började ge ut den i Sverige, med första titeln Bevis i blått (Clue in Blue) 1957, blev det ingen omedelbar succé. Men redan den andra boken, Rebus i rött (Riddle in Red), rönte ett stort gensvar bland unga läsarinnor, som då skaffade sig även den första. 4 kronor och 25 öre var priset. Därefter var serien liksom självgående, enligt samma mönster som utgivarna i Storbritannien erfarit.

Omslag till Rebus i röttVid utgivningsstarten i Sverige hade Betty i USA precis skrivit färdigt sin elfte och sista bok om Connie. Tolfte och avslutande boken, året därpå, var det inte hon utan en nära väninna som skrev, under samma pseudonym. Det har aldrig avslöjats vem detta var och det vore inte mycket lönt att spekulera bland det halvdussin tänkbara kvinnor som har nämnts i gissningar genom åren. (På en av de amerikanska utgåvorna uppgavs för denna sista titel pseudonymen Ann Miller.)

I hemlandet var det 19481956 som Betty författade Connie-deckarna. Den unga kvinnan i huvudrollen är under seriens gång 1619 år. Uppväxt med en inte lika äventyrslysten tvillingsyster i en småstad har Connie Blair sökt sig till staten Pennsylvanias miljonstad Philadelphia, där hon i några av de första böckerna arbetar på en reklambyrå. Efter hand förekommer också New York.

Hård konkurrens i reklamkundernas branscher leder till industrispionage, kidnappningar och mordförsök. Nyfiken och med god slutledningsförmåga ingriper Connie i stil med vad ”flickdetektivernas flickdetektiv” Kitty i böcker av Carolyn Keene skulle gjort, men inte lika framfusigt. Nej, Connie är mer jordnära, mer eftertänksam och inte beroende av så oerhört mycket tursamma (osannolika) tillfälligheter staplade på varandra för att komma vidare i fallen.

Industrispionage
Seriens ovan nämnda roman nummer 2, Rebus i rött, ger inblick i hur många kemiska hemligheter som ligger bakom framtagandet av ett nytt revolutionerande nagellack med färgen och skyddande lackvätskan kombinerad i en och samma flaska. Detta var kring 1950 ingen självklarhet. Här finns spionage, stölder och sabotage – nästan som om det gällt ett nytt raketbränsle.

Omslag till Pussel i purpurFaktiskt dyker tvillingsyrran Kit upp i Philadelphia lagom till maskeradbalen på en målarskola, där Connie i äventyret Pussel i purpur (Puzzle in Purple) går en kvällskurs efter jobbet. Connie och Kit har dessförinnan i telefon planerat sina helt identiska dräkter så ingen utseendemässigt kan skilja dem åt:

”Mamma säger att vi kan få den där tygrullen med vit sammet som har legat uppe på vinden i många herrans år”, sade Kit. ”Hur skulle det vara om vi klädde ut oss till likadana snödrottningar?”

Sagt och gjort. Och två par öron hör mer än ett, då det gäller att snappa upp vissa repliker efter ett otäckt dåd som ägt rum där i ateljéerna.

Svarta handsken
Medan Bonniers gulryggade serie om problemlösande sköterskan Cherry Ames (av Helen Wells) hade det röda sjukvårdskorset som symbol, pryddes Connie-böckernas ryggar med den långa svarta damhandsken och det svarta avtrycket av en herrsko.

Då det tydligt står ”En Connie-deckare” på framsidan av varenda bok i serien, kan det tyckas slarvigt att hennes namn är felstavat Conny Blair på baksidan av inte bara de 23 första utan på samtliga tolv böcker i serien.

Omslag till Cherry AmesOmslagen är tecknade av den härlige konstnären Martin Guhl (som gjort omslaget till vänster), som även tecknade Cherry Ames innan en hurtigare, ytligare konstnär (Evalisa Agathon) tog över.

Connie och andra av Bettys romanflickor är söta men med klassiska mått mätt inte så där väldigt vackra. Snarare nästan alldagliga, fastän omslagstecknarna kunde vässa deras skönhet, utan egentligt fog för detta i inlagorna. På bilderna kunde deras midjor enligt dåtida ideal bli skrämmande smala.

Connie Blair-översättningarna är bra redan från början, av den rappa och samtidigt känsliga Doris Morfelt. Efter hand valde Bonniers dock den flitiga, lika kunniga Astrid Borger att översätta Bettys alster (samt Helen Wells Cherry-böcker).

Första jobbet som tolvåring
Betty Cavanna, född i Camden, New Jersey, fick vid tolv års ålder sitt första jobb – som hjälpreda på en dagstidningsredaktion. Hon kom att studera journalistik vid Douglass College (sedermera upphöjt till universitetsavdelning). Hon flyttade sedan i ungdomlig djärvhet till ett jobb på en tidning i Bayonne.

Hemkommen efter några år kom hon in i den reklam- och annonsbyråbransch, som hon med tiden lät sin romanhjältinna Connie Blair bli verksam i, från grunden som receptionist med dessutom alla sladdarna i telefonväxeln att koppla rätt.

1940 gav Betty sig på att skriva noveller och följetonger för flickors favorittidningar, till exempel de klassiska publikationerna American Girl och Gateway for Girls.

I början var det mest romantik, med flickors intresse inte bara för unga män utan även smäckra ridhästar, innan hon efter efter bokdebuten med Puppy Stakes (Ett riktigt hundår) 1943, närmade sig äventyr och mysterier.

Betty blev änka två gånger
Året hon började skriva gifte hon sig vid 31 års ålder med en Edward Headley, som historien inte förtäljer så mycket om. De fick en son. Maken avled 1952.

Faktiskt skrev Betty ett halvdussin böcker under namnet Elizabeth Headley, som då inte var en pseudonym. Exakt så skrevs nämligen namnet i hennes pass. Många som halvt officiellt heter Betty, eller heter Liz, är ju av prästen döpta till Elizabeth.

Hon slutade använda Headley-namnet när hon 1957 gifte om sig med den George Russell Harrison, som var dekanus för forskningen vid Massachusetts University of Technology.

På 1960-talet skrev Betty Cavanna en rad flickböcker om ynglingar från länder som för unga amerikanskor tedde sig mycket exotiska. Märk boktitlar som Paulo of Brazil, Pepe of Argentina och Ali of Egypt.

Någon yngling från ”nordpolslandet” Sverige blev det inte. Men faktiskt kom hon i författandet så väldigt nära som till Arne of Norway. Finns denna bland de Betty Cavanna-böcker som översattes till norska, så återfinns i varje fall inte namnet Arne i titeln.

Då Betty 1979 åter blev änka slutade hon skriva. Att ännu ett halvdussin böcker utkom därefter och ända till 1987, torde förklaras med att det var manus hon haft liggande och i två, tre fall var det bearbetning av förut utgivna böcker.

Önskeböckerna
Omslag till Svindel i svartI de annars Philadelphia-baserade Connie Blair-deckarna förekom en viss exotism i Svindel i svart (The Secret of Black Cat Gulch), där Connie för reklambyråns räkning följer med en kvinnlig chef och väljer miljöer för reklamfotografering ner åt Mexiko.

De träffar där en trevlig äventyrare vid namn Jeff Chandler – och det är ingen tillfällighet att en av 1950-talets Hollywood-stjärnor hette just så. Betty var förtjust i Jeff, åtminstone på kamratlig nivå, och gav romanfiguren något av hans karaktär.

De svenskor som läst Betty Cavanna under hennes rätta namn, och inte ”bara” under pseudonymen Betsy Allen, har läst hennes romaner i Bonniers serie Önskeböckerna.

Då en hel del ungdomsböcker, och i synnerhet flickböcker, har bedömts av litteraturvetare som mer eller mindre skräp, hur många miljoner exemplar de än sålts i på ett stort antal språk världen över, bör det noteras att Betty Cavanna aldrig precis blivit sågad av expertisen. Hon har för utvecklingen av amerikansk litteratur bedömts vara ”av viss betydelse”. (Richard Alm: ”Cavanna was a writer of some importance.”)

Betty flyttade på äldre dar till soliga franska Vézalay och levde där fridfullt. Faktiskt utan en enda intervjuare eller levnadstecknare, fram till sin död den 13 augusti 2001.

Betty Cavannas bevarade manuskript (och korrespondens) hålls arkiverade hos De Grummond Children’s Literature Collection, grundad 1966 vid The University of Southern Mississippi.

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22