Bertil Hegland: Svenska kioskdeckarnas främste omslagskonstnär

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Av ROGER NYMAN

En av de mest kända logotyperna i den svenska bokbranschen är den som prydde B. Wahlströms Manhattandeckare i många, många år. Den skapades av omslagstecknaren Bertil Hegland, som också tecknade seriens omslag fram till 1967. Men det var inte allt han gjorde för Wahlströms. Serien Tvillingdetektiverna av pseudonymen Sivar Ahlrud (egentligen Sid Roland Rommerud (1915-1977) och Ivar Ahlstedt (1916-1967) som både skrev tillsammans och var för sig) fick enligt författarna sin stora framgång tack vare omslagen.

Men det var inte allt som kom från Heglands penna och pensel: andra bokserier, som Kitty och Biggles, pryddes av hans suggestiva bilder. I Levande Livet illustrerade han följetonger och noveller.

I höstas kom en vänbok om Bertil Hegland på Tago förlag. Den fick titeln Natt utan nåd, efter en roman av Mickey Spillane som Hegland gjorde omslaget till 1955.

Boken innehåller mängder av illustrationer förutom en biografisk text om tecknaren.

Blev reklamtecknare

Bertil Hegland föddes 28 juli 1925 i Vasastan i Stockholm och i skolan var det väl bara teckningsläraren som uppskattade hans talanger. Så han hamnade hos Akke Kumliens Skola för Bok- och Reklamkonst. Han hamnade på en reklambyrå men kom så småningom i kontakt med B. Wahlströms Bokförlag genom att hans syster Margareta jobbade där som korrekturläsare.

1947 började ett samarbete med Wahlströms som kom att vara i 20 år. Men det första omslaget var kanske inte vad man väntat sig, för enligt en artikel i interntidningen 1952 sades det på förlaget att detta omslag förvaras ”bakom lås och bom och tas fram varje gång herr Hegland påstår sig vilja ha högre honorar”.

Men det var tydligen en engångsföreteelse, för Bertil kom att göra omslagen till förlagets alla långserier. Kitty, Tvillingdeckarna, Lotta, Bill den förskräcklige, och för den delen till det mesta av vad förlaget i övrigt gav ut på ungdomssidan.

Ingen affärsman

Som de flesta frilansar fick han nöja sig med den ersättning som gick att få. Han fick 150 kronor per omslag men förlaget behöll alla rättigheter i övrigt. Konstnärer är sällan goda affärsmän.

Han var inspirerad av illustratören Arthur Rackham, men också av Norman Rockwell som tecknade vackert och naturalistiskt för den amerikanska tidskriften Saturday Evening Post. Hans manér var fotografiskt pregnant och just så ville Hegland själv rita.

Det var i början av 50-talet som förlaget började med Manhattan-serien och den orsakade redan från början stort rabalder bland dem som kallar sig kulturbärare. Namn som Spillane, James Hadley Chase och Peter Cheyney skrämde nästan livet ur dem, inte minst för att de suggestiva omslagen av Hegland gjorde att böckerna sålde väl.

Batteri stal kraften

För Heglands del tog alltsammans slut vintern 1967. Hans bilbatteri slutade fungera och han skulle bära in det för laddning. Det var halt på trottoaren, Bertil slog omkull och det tunga batteriet krossade hans högra hand – arbetsredskapet nummer ett. I stället för att sitta vid ritbordet hamnade han på operationsbordet. Det tog många år innan handen började fungera igen. Tiden som omslagstecknare var över.

Han har emellertid mycket att se tillbaka på. Sedan år 1952 har Bertil Heglands omslag spritts i mer än tre miljoner exemplar.

Kändisar i bilderna

Det finns en del kända människor med på dem. En dam som liknar Marilyn Monroe har hamnat som skrämd och lättklädd dam på omslaget till Skenet bedrar av Peter Cheyney. En släkting som kom att bli berömd basist i popgruppen Hep Stars på 60-talet var Bertils brorson Lennart. Han har fått låna sitt utseende till tvillingarna i bokserien Tvillingdeckarna och sångerskan Py Bäckman finns på mer än ett Manhattan-omslag.

Py Bäckman har en särskild historia. Nu för tiden är hon känd i popkulturkretsar som textförfattare och sångerska, men alla vet säkert inte att hon började sin konstnärliga karriär som halvt oklädd tonårsmodell – ofta med en pistol väl synlig.

I en intervju har Bertil Hegland sagt att hon såg alldeles rätt ut. Hon var 17 år med långa ben, smal midja och ett personligt utseende. Och Py var inte svår att övertala att bli modell. Hon hade läst alla böckerna om Kitty och visste att Hegland gjort omslagen, så han var redan från början något av en idol för henne. Så hon ställde upp – utan lön – för hon lärde sig en massa hos honom, sådant som inte Kalle Flygares teaterskola hade kurser för.

Bertil Hegland tog ner henne i sin skumma källare, tog bilder att ha som underlag, och tecknade av henne i olika poser, medan hans hustru Britt lyste på Py med ficklampa.

– Det måste ha sett konstigt ut, har Py Bäckman sagt långt senare. Men grannarna visste vad det handlade om.

Dessa sejourer med en hel del ketchup och Py hotande inbillade bovar med sin pistol blev omslag till böcker som Rakt i fördärvet av Jack Hammer, Jag tar risken av Desmond Cory, I morgon död av Mickey Spillane och klassikern Slå Riverside 33344 av James Hadley Chase.

Och givetvis Natt utan nåd, den bok som gav titeln till monografin över Hegland.

Yrkesstolt konstnär

Framgångarna för böckerna som bar hans omslag berodde säkert på att han var en showmannamässig hantverkare med konstnärliga ambitioner och yrkesstolthet. Han visste hur man gjorde för att omslagen skulle slå ut alla konkurrenter där de stod i kioskernas skyltställ. Bakgrunderna gav alltid starka signaler, texterna var djärva och olika vad man sett förr, och figurerna var alltid försedda med en kontur i täckvitt för att synas ordentligt. Det märktes att Hegland var en briljant reklamtecknare.

Men att inte bli publicerad ideligen betyder i Sverige att man snart är bortglömd. Efter 1967 trodde hans beundrare att han ”vikt om hörnet” som frasen brukade lyda i de tuffa deckarna. Men 1990 fick frilansjournalisten Urban Nilmander vittring på att tecknaren var vid liv och bodde i Stockholm. Han slog i telefonkatalogen och fann honom: Hegland, Bertil, reklamtecknare, Riddargatan 15.

Där hade han bott i 42 år.

Bertil ville inte gärna ställa upp på någon intervju. Han är i grunden en mycket blyg person som inte gillar att prata om sig själv. Men det blev till sist ett samtal och artikeln som följde såldes av Tidningarnas Telegrambyrå till en mängd landsortstidningar som illustrerade med färgbilder. Sedan följde mer uppmärksamhet som ledde till att Heglands bilder (utlånade från Wahlströms arkiv) ställdes ut.

Bok, vernissage och hemsida

Och så blev det alltså en monografi om konstnären i fjol (recenserad i förra numret av DAST). I slutet av december i fjol sålde Hegland originalteckningarna till sina illustrationer i Levande Livet vid en vernissage på Aguéli Café och Galleri i Stockholm.

Hans systerdotter Britt-Marie Norelius har också lagt ut en hemsida om Bertil Hegland på Internet. Den innehåller intressanta uppgifter om Heglands familj, varav DAST lånat några här. Man hittar den genom att knappa in http://home4.swipnet.se/~w-44175. Gör det.

Uppdatering 2011-10-26: Britt-Marie Norelius har bytt adress till sidan om Bertil Hegland (men den gamla länken fungerar fortfarande): http://www.bertilhegland.se



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22