Bengt Liljegren: Karl XII blev säkert mördad med närskott

Feb 8th, 2008 | By | Category: 2001-2, Artikel

LUNDS STADSBIBLIOTEK (DAST) “Vi har Karl XII:s balsamerade kropp, vi har ballistiska experter som fastställt med största säkerhet att Karl XII sköts på nära håll. Vi vet att det inte var en kula av bly, för det finns inget bly i Karl XII:s kranium. Det fanns åtta personer på plats när Karl XII stupade, men den ende som uppträdde märkligt var André Sicre, som inte bara tog av sig sin peruk och dolde Karl XII:s ansikte med den. Han tog också Karl XII:s genomskjutna hatt och begav sig med den till Fredrik av Hessen, som befann sig sju kilometer längre bort.

Så säger Bengt Liljegren, författare till den första Karl XII-biografin på många år. Och han konstaterar fortsättningsvis: “När jag började skriva biografin över Karl XII, så gick jag in förutsättningslöst. Jag hade inte bestämt huruvida han blev mördad eller inte. I Nationalencyklopedin fastställdes att han blev skjuten med en norsk fiendekula. Det fick jag då kolla upp. Jag skaffade all litteratur som var skriven och gick till alla källor. Som tur är så finns det mesta om Karl XII tryckt, speciellt finns allt i tryckt form vad gäller hans död.

Jag gick igenom materialet kronologiskt. När jag då kom fram till den senaste forskningen, så har det gjorts många övertygande undersökningar som tyder på att det handlar om mord. Om jag ska framhålla två forskningsresultat så är det

1. dels Rolf Uppströms Mysteriet Karl XII:s död, en licentiatavhandling från 1994, där författaren på ett mycket övertygande sätt påvisar att det handlar om ett närskott

2. dels en undersökning av två danska rättsmedicinare, Hans Peter Hougen och Ole Munck, som i Karl XII:s død – en retsmedicinsk vurdering i Nordisk Rettsmedisin 1998:2, också fastslår att det måste handla om ett närskott.”

Den franske ingenjörsofficeren André Sicre anslöt sig till Karl XII:s folk redan i Turkiet. Han fick anställning i svensk-polsk tjänst 1712, tillfångatogs vid Stralsund, men undkom 1716 till Sverige. Och så här sammanfattar Bengt Liljegren indicierna mot Sicre.

1. Sicre är sedan ett bra tag anställd av Fredrik av Hessen, som har intresse av Karl XII:s död.

2. Sicre saknar alibi för mordtillfället. Just när det dödande skottet faller vet ingen var han befinner sig.

3. Sicre uppför sig på ett märkligt och komprometterande sätt. Direkt efter skottet dyker han upp och tar av sig sin egen peruk, täcker kungens ansikte med den, tar kungens hatt och ger sig av till Fredrik av Hessen, som befinner sig sju kilometer bort.

4.) Det utbryter ingen större sorg hos Fredrik av Hessen utan Sicre skickas direkt iväg till Stockholm bland annat med order om arrestering av Goertz.

5. Fem år senare öppnar Sicre sitt fönster i Stockholm och ropar ut på franska att “Det var jag som sköt Karl XII”.

6. Det erkännandet försöker Fredrik, som nu blivit kung av Sverige, att tysta ner. Man hänvisar att till att Sicre var mentalt störd och yrade. Att Sicre var mentalt instabil är allmänt omvittnat, men han kan ha blivit det just för att han hade samvetskval därför att han svikit Karl XII och skjutit honom i bakhåll. Fredrik skriver till två franska officerare som var med i löpgraven och ber dem att intyga att Sicre inte kan ha mördat kungen. En av dem, Philippe Maigret, svarar och skriver att “man kan absolut inte misstänka att någon i hans armé har dödat honom, ty vapnet varmed kulan blivit skjuten, kunde icke bäras av någon man, hur stark han än vore.”

På så lösa boliner avfärdades bekännelsen. Även Voltaire försökte att frikänna Sicre. Man ska också veta att ryktena om att Sicre var mördaren uppstod i officerskretsar redan på hemväg från det misslyckade norska fälttåget efter Karl XII:s död.

“I dag skulle man naturligtvis inte godta ett förfaringssätt, där man fem år efter ett mord ber vittnen att intyga att någon inte är mördaren”, konstaterar Bengt Liljegren. “Men det tycks många historiker ha glömt bort, för flera av dem har okritiskt använt de källor som är skrivna fem år efter dödsfallet.

Det är möjligt att jag låter tvärsäker i boken, men jag är till 80 procent säker på att det var André Sicre som sköt Karl XII på uppdrag av Fredrik av Hessen. Jag är däremot till 100 procent övertygad om att det var ett närskott som fällde kungen och av det följer att det handlar om ett lönnmord. Det fanns åtta personer nära kungen, men det finns inga tungt vägande skäl för att någon av de övriga sju utöver Sicre kunde vara förövaren. Sicre är den som är komprometterad.

Sedan får man vara väldigt försiktig. Precis som i Palme-mordet och i Kennedymordet så uppkom väldigt tidigt fantasifulla beskrivningar av vad som egentligen skedde den där kvällen. Många av de skrivna källorna, brev och memoarer och sånt måste man vara försiktig med. Jag har försökt att förlita mig till ballistiska och rättsmedicinska undersökningar.

Gunnar Grenander hävdade i artikeln Karl XII:s död. Ett ögonvittnes berättelse bekräftas (Meddelande XXXXVIII. Armémuseum 1988) att det var ett skott på långt håll. Ingen skugga må falla på Grenander, han var en lysande ballistiker och en av mannen bakom Robot 70, men i det här fallet var han dåligt påläst. Han har inte gått igenom allt material som finns. Hans stora miss är att han tror att det är en blykula.

Det kan helt och hållet avfärdas. Det finns inga blyfragment i Karl XII:s skalle. Däremot finns det gott om bly i hans fot, som han blev skjuten i veckan innan slaget vid Poltava. Flera stora historiker, Nationalencyklopedin, Peter Englund och många andra köpte Grenanders teori, så den fick ett stort genombrott utan att man närmare granskade argumenten.Den mässingsknapp som förvaras på Varbergs museum och som utpekats som den kula som dödade Karl XII innehöll visserligen bly, men den var mantlad med mässing och skulle inte ha lämnat några blyspår efter sig. Nu finns inte mantlade kulor på den tiden om man inte gjorde dem själv eller lät en smed göra dem och sånt förekom. Rent teoretiskt kan mässingsknäppen vara kulan, för den har rätt kaliber. Jag tycker själv att det är osannolikt.
Den hittades på en gräsäng och verkar mest vara en skröna.”

Bengt Liljegrens nästa bok kommer att handla om den svenska historiens Greatest Hits, sådana händelser som det förr i tiden hörde till allmänbildningen att kunna, som exempelvis Håtunaleken, Stockholms blodbad och mordet på Gustav III.

ANMÄRKNINGSVÄRD DETALJ

En intressant detalj i samband med Karl XII:s död är att André Sicre omedelbart efter det att kungen stupat går fram till honom, tar av sin vita peruk och placerar den över kungens ansikte. När en mördare dödar en nära anhörig, vän eller person som han står i någon form av tacksamhetsförhållande till, så är det vanligt att förövaren täcker över offrets ansikte, kanske för att slippa se den döde i ögonen.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22