Ben Hogan rider igen, del 4: De namngivna karaktärerna

Aug 31st, 2015 | By | Category: 2015-08 aug, Artikel

Av ANDERS N NILSSON 

Kjell E. Genbergs böcker om Ben Hogan innehåller tillsammans drygt ett tusen namngivna fiktiva karaktärer. Den första boken i serien innehåller 36 namngivna karaktärer och därefter adderas ca tjugo nya per bok. Medan en mindre del av namnen motsvaras av historiska personer är det stora flertalet konstruerade av författaren. Den stora mängden namn förklaras av böckernas episodiska natur i kombination med hög dödlighet hos karaktärerna. Bara Ben Hogan själv hinner döda minst 200 personer i de 55 olika böckerna.

En sida med samtliga namn finns i pdf: BH_personer

Artikel i pdf, bäst för utskrift: DAST_Ben Hogan_04

Namnlistor
Böckers fiktiva karaktärers namn utgör en viktig grund för litterära referenser, och namnlistor av olika slag började tidigt att tryckas, som regel baserade på den så kallade finlitteraturen. Ett exempel är William Freemans Dictionary of Fictional Characters från 1963 som rymmer ca 20.000 namn hämtade från 2.000 verk ur den brittiska litteraturen. Freemans förteckning har återkommande uppdaterats och föreligger i flera nyare utgåvor. Motsvarande listor finns även för andra geografiska områden, liksom för särskilda genrer, författare eller enskilda verk. Många deckarförfattare som Agatha Christie och Raymond Chandler har egna förteckningar utgivna i bokform. Inom västerngenren kan nämnas Halbert W. Halls bibliografi över Louis L’Amour som i ett appendix listar ”several thousand names” avseende böckernas karaktärer. Även Zane Grey, västernlitteraturens Homeros, har en bok tillägnad alla hans namngivna karaktärer (Donahue 2008). Internet har här skapat nya möjligheter och till exempel Wikipedia har en fyllig förteckning av Lists of characters in a fictional work. Nämnas kan även Thomas Pynchon Wiki som innehåller alfabetiska namnlistor från alla hans romaner. Det finns även planer på en online-databas över alla fiktiva karaktärer som publicerats: ”Wikicharacter will be a database of every character in every published work of fiction, ever.”

I sina 55 böcker om den svenskättade västernhjälten Ben Hogan har författaren Kjell E. Genberg skapat en fiktiv värld med centrum i Cochise County, Arizona (Nilsson 2015a). Tidsmässigt begränsas böckernas handling till åren 1879–1893 och de kan sägas uppvisa en episodisk struktur i vilken en ramhandling kombineras med en rad av mer eller mindre fristående sidohandlingar (Nilsson 2015b). I böckerna återfinns ett mycket rikt persongalleri med totalt 1.075 namngivna personer, bland vilka det går tio män på varje kvinna (Bild 1).

Bild 1

Bild 1. På omslaget till Ben Hogan nr. 602 Bödlar måste också dö kommer hjälten den unga Addie Remington till undsättning på Bowens teckning. Då det går tio män på varje kvinna i böckerna är det ovanligt att få se en kvinna avbildad på bokomslaget

Även om långt ifrån alla personer som omnämns i böckerna försetts med egennamn måste man ändå säga att författaren har varit frikostig med att namnge även en stor andel av böckernas mer perifera karaktärer. Fördelarna med detta är främst att de använda namnen ger information om den aktuella personen, främst avseende kön och etnicitet, samtidigt som det blir lätt för författaren att på ett effektivt sätt hålla isär och referera till de fiktiva karaktärerna. Man kan även säga att ett namn fungerar som en länk eller stabil referent mellan de olika ställen i texten där någon viss karaktär finns med i handlingen.

Antal karaktärer per bok
An average 19th century English novel presents some two dozens of interrelated characters, a novel by Charles Dickens easily goes up to fifty or more, and in films like Ghandi or a TV series like Six Feet Under, these systems of relationships comprise up to several hundred speaking parts. (Eder m fl 2010:26)

I den första boken i serien om Ben Hogan, Hämnaren, omnämns 36 personer med namn. Medelantalet namngivna karaktärer per bok ligger annars nära tjugo, men då har inte de återkommande personerna registrerats mer än första gången de omnämns. Man kan säga att ramhandlingen har sin uppsättning av återkommande personer, samtidigt som varje boks sidohandling tillför en ny uppsättning namngivna karaktärer. Det är heller inte fel att säga att karaktärerna bildar ett kontinuum efter i hur många olika böcker de förekommer, från Ben Hogan som är med i alla 55 böckerna, till huvuddelen av karaktärerna som är unika för en viss bok. Jag har dock inte kvantifierat detta, och inte heller tagit fram siffror på hur många gånger en viss karaktär omnämns i en viss bok. Det är inga tvivel om att Ben Hogan är böckernas huvudperson eller protagonist medan hans antagonister växlar från bok till bok. Det är däremot svårt att avgöra om där finns fler huvudpersoner än Ben, men om det gör det är Hobo och Perrita de två främsta kandidaterna. Böckerna om Ben Hogan skiljer sig från flertalet andra bokserier inom genren just genom att hjälten redan från första boken har en kvinna som han sen håller fast vid. Det vanliga i bokserier med samma hjälte är annars att han inte har någon fast relation till en kvinna, utan antingen nöjer sig med mer tillfälliga förbindelser eller som Bill och Ben helt undviker kvinnor. Många böcker i serier som blandar hjältar och författare slutar dock med att hjälten och ranchägardottern får varandra.

Antalet namngivna karaktärer i böckerna om Ben Hogan kan förefalla högt, särskilt med tanke på den relativt ringa textmängden per bok, som ligger mellan 148 och 210.000 tecken (Nilsson 2015a). Men böckernas episodiska natur gör att varje ny bok adderar många nya karaktärer, vilket kan förklara den höga sammanlagda siffran. Det är dessutom så att många karaktärer dör i samma bok som de introduceras i, och alltså är tämligen kortlivade. Bara Ben Hogan själv dödar 200 personer som kan urskiljas individuellt (Bild 2).

Bild 2

Bild 2. Ackumulerat antal fiktiva karaktärer per bok som dödas av huvudpersonen Ben Hogan. Slutsumman för de 55 böckerna ligger på 200 personer.

Till detta kan även läggas en del massmord med hjälp av dynamit och kulspruta och 72 av dem som han dödar har inte ens försetts med några namn. Enbart i boken Jakten dödar Hogan minst arton av det trettiotal banditer som förföljer honom. Även om alla utom en i den rånarliga som intar Eden Valley i boken Fem desperados dödas så har den skottskadade Hogan här ingens liv på sitt samvete. Inte heller i den påföljande boken Vinande död behöver han ta någons liv. Man kan även få en känsla av att Hogans dödande avtar mot slutet av bokserien då han i tre av de fem sista böckerna inte släcker några liv.

Material och metod
Texten till samtliga 56 böcker om Ben Hogan erhölls från författaren Kjell E. Genberg som MS Word-filer. Då den sista boken i serien utgör en ren repris på den fjärde har den inte tagits med i analyserna. Filerna gicks igenom varvid alla observerade fel rättades till. Härvid korrigerades även personnamnens stavning så att den blev konsekvent. Samtliga påträffade personnamn samlades sedan i en lista med uppgift om i vilken bok de först förekommer. Denna lista kommer att läggas ut fritt tillgänglig tillsammans med artikeln och även som del av Kjell Genbergs digitala museum, och delar av den har under arbetets gång kommenterats av författaren själv.

Fiktiva karaktärer av olika slag
Namn informativa
Fiktiva karaktärer kan kategoriseras på ett närmast oändligt antal sätt. En första indelning skulle kunna vara i de som namnges och de som inte gör det, och här håller jag mig då helt till den första kategorin. Jag har även redan tagit upp en annan möjlig indelning i relation till en bokserie som Ben Hogan: de som återkommer och de som är unika för en viss bok. Den senare kategorin är helt klart mycket mer omfattande än den förra. Redan omnämnt är även det faktum att det går tio män på varje kvinna i listan över namngivna karaktärer. Könsfördelningen uppvisar dock även en viss variation mellan olika böcker och ett exempel på en högre andel namngivna kvinnor, åtta av tjugo, återfinns i boken Uppskäraren där Hogan löser att fall med seriemord av prostituerade på en bordell. Kön är en av de egenskaper hos karaktärerna som i de flesta fall direkt kan utläsas ur förnamnet. När bara efternamnet ges föregås det för kvinnornas del som regel av ett ”miss” eller ”Mrs”. Några av de förnamn Genberg använder är könsambivalenta, som till exempel Jess eller Lynn. Direkt missledande är namnet Elza Lay, som en av rånarna i The Wild Bunch sägs heta, men Elza, eller ”Elzy” är här ett smeknamn för Ellsworth.

Även etnicitet kan direkt utläsas ur många av de egennamn författaren använder. Här kan tydligt urskiljas mer spanskklingande mexikanska namn, liksom namn på apacher och yaqi-indianer. Även kinesiska namn bildar en tydligt avgränsad egen kategori. Namn av europeiskt ursprung är ofta mer eller mindre anglifierade, men kan ändå ha bevarat nordiska, irländska, tyska, italienska eller östeuropeiska drag. En skogshuggare med finskt ursprung i Dubbelgångaren får helt stereotypt heta ”Pekka” kort och gott. Ännu tydligare blir det i Lik i lasten, där en prostituerad presenteras under namnet ”Rumänskan”.

Historiska personers namn
En indelning som inte direkt framgår av namnet i sig, utan kräver tolkning med hjälp av annan kunskap, är om namnet refererar till en historisk person eller inte. Som regel handlar det isåfall om någon legendarisk man, på ena eller andra sidan om lagen, som levde under vildavästernepoken. Endast två kvinnor kan räknas in i denna kategori, banditdrottningen Belle Starr (Myra Maybelle Shirley Reed Starr 1848–1889) och Ella Watson (Ellen Liddy Watson 1860–1889) mer känd som Cattle Kate och en av de få kvinnor i västern som blev hängda (Bild 3).

Bild 3

Bild 3. Tre exempel på historiska personer som omnämns i böckerna om Ben Hogan. Till vänster Ellsworth ”Elza” Lay från The Wild Bunch; i mitten Ella ”Cattle Kate” Watson som hängdes i Johnson County War; till höger Belle Starr, banditdrottningen.

Av de kring femtio männen i denna kategori var arton stycken inblandade i det ranchkrig som utspelade sig kring 1892 i Wyoming och går under namnet Johnson County War. Historiska personer utgör därmed en hög andel av de 33 namngivna männen i boken Taggtrådsupproret, i vilken Ben Hogan hamnar mitt i denna blodiga uppgörelse mellan boskapsbaroner och mindre landägare. Annars avser flertalet namn i denna kategori bara personer man refererar till i texten, när man diskuterar skjutskicklighet, eller, som i Hårding att hyra, räknar upp sex av männen som tillhörde rånarligan The Wild Bunch. Även den mordhistoria om Swede Charlie och Slim Jim i Julesburg som några av skurkarna i boken Vedergällning berättar för varandra torde ha verklighetsbakgrund och återberättas av bland andra Jolie Anderson Gallagher (2011).

De historiska personer som Ben Hogan träffar och interagerar med är främst de som vistas i Tombstone. Han spelar vid något tillfälle kort med Doc Holliday och Wyatt Earp och har mycket att göra med sherifferna John Behan och John Slaughter, båda byggda på verkliga förebilder (Bild 4).

Bild 4

Bild 4. Tre exempel på historiska personer som Ben Hogan interagerade med i Tombstone. Till vänster sheriff John Harris Behan (1844–1912); i mitten sheriff John Horton Slaughter (1841–1922); till höger Wyatt Earp (1848–1929).

Man ska här även ha klart för sig att Genberg dammsög Jolos bok God morgon, Vila Västern, på personer från det historiska Tombstone. Även om en del av dessa personer bygger på historiska motsvarigheter tycks det även som om en del av dem har fabricerats av Jolo själv. Två exempel på detta är begravningsentreprenören O’Shaugnessy och predikanten J.M. Donnelly. En särskild ställning har här Nellie Cashman, som enligt Jolo drev Tombstones finaste bordell med erotisk cirkus varje torsdagskväll. Den Ellen ”Nellie” Cashman (1845–1925) som var verksam i staden när det begav sig var dock en högst respektabel kvinna som lät bygga en katolsk kyrka och bedrev olika slag av välgörenhet (Fischer 2000). Man kan därför med fog säga att Genbergs karaktär Nellie Cashman inte bygger på någon egentlig historisk person, trots namnlikheten. Det finns skäl att tro att även Hogans kompanjon Hobo fått sitt namn från Jolos bok. Där förekommer nämligen på den ranch Jolo besöker en tandlös gammal gubbe med det namnet, som sjunger, spelar banjo och är bra på att slå ihjäl skallerormar.

Jolo redogör i sin bok för sina observationer bland gravarna på Boot Hill i Tombstone och nämner där bland andra gravkorsen för Broncho Charlie, Red River Tom och Ormsby (Bild 5).

Bild 5

Bild 5. Tre gravskyltar som Jolo fotograferade under sin vistelse i Tombstone 1951. Historien om den aktuella skottlossningen återges sen av Kjell Genberg i fjärde boken om Ben Hogan, Bankrånet.

Namnen är förbundna med varandra i och med att Ormsby enligt inskrifterna sköt de båda övriga, vilket även Genberg i boken Bankrånet låter Hogan bli vittne till inne på Nellie Cashmans bordell. Ben Hogan får även betrakta dessa tre gravar i slutet av samma bok och frågan är nu om gravarna gör de tre herrarna till historiska personer? De skulle även kunna vara rent litterära skapelser då alla tre namnen användes redan av Alfred Henry Lewis i hans bok från 1897 Wolfville, och Ormsby där skjuter de båda andra i samband med det val som skildras i tionde kapitlet Texas Thompson’s ”Election”:

“Twelve for Old Monroe”, remonstrates Bronco Charlie, feelin’ for his gun.
“Thirteen for Old Monroe”, retorts Ormsby, as his Colt’s comes into action an’ he busts Bronco’s arm at the elbow.
(…)
With this, Red River, who’s been sorter domineerin’ at Ormsby with his six-shooter while he’s freein’ his mind, slams her loose. Red River over-shoots, an’ Ormsby downs him with a bullet in his laig.

Den fiktiva ökenstaden Wolfville anses kunna avse Tombstone, och man misstänker att någon placerat dessa gravkors på Boot Hill efter 1900 som en hyllning till Lewis böcker om staden. Möjligheten finns förstås även att skjutningarna verkligen ägt rum och att Lewis hört om dem och lagt in historien om dem i sin bok. Fallet är i vart fall intressant då det visar på svårigheterna att hålla isär de helt fiktiva karaktärerna från de som bygger på historiska personer som faktiskt har levat.

Helt fiktiva karaktärer
Den stora massan av de karaktärer som återfinns i böckerna om Ben Hogan har av författaren konstruerade namn. Enligt Kjell Genberg själv har flertalet namn på ett relativt omedvetet sätt formulerats under själva skrivandets gång. Även om många av namnen kan kännas bekanta genom att de innehåller delar av kända personers namn, ofta med koppling till populärmusiken, förblir alla försök till sådana tolkningar rena gissningar vars giltighet aldrig kan komma att fastställas. Istället för att ge mig ut på detta gungfly kommer jag här att ta upp endast de namn som kan kopplas till författarens personliga bekanta, bygger på rena ordlekar eller kan ses som litterära referenser. Som Genbergs själv skriver i sin självbiografi: ”Det var ett rätt vanligt fenomen att harangera kompisar i sina böcker” (Genberg 2005:143).

De båda namnen Mike Watson och Chris Cooper kan båda kopplas till Genbergs erfarenheter från popmusikens värld. Watson var basist i gruppen Lee Kings, för vilken Genberg varit manager, och Cooper var en skivproducent han samarbetat med (Genberg 2005). Det går även att hitta kopplingar till några av författarens vänner inom det litterära fältet. Ett bra exempel på detta är den danske författaren Frits Remar (1932–1982) vars namn lätt maskerat som Fritz Reemar används på tidningsredaktören och skurken i boken Dödens dal. Lika lätt maskerat är guldgrävarnamnet Hal Startman i Storm över Drakbergen med koppling till journalisten och deckarspecialisten Hans Stertman (1936–2001). I boken Blodets märke har Hogan köpt en häst av Jambo Linder, helt säkert en lek med författarnamnet Jean Bolinder. Genberg och Bolinder var båda del av författarbolaget Bo Lagevi, inom vilket man bland annat ägnade sig åt att ta med de andras namn i sina egna böcker (Genberg 2005:143). I boken om Blackie Chevros gäng får läsaren möta fotografen Lawrence ”Larry” Cash. Här leker Genberg med namnet på den kände modellfotografen Kary H Lash (1914–1993), vilken Genberg kände väl. I boken låter Genberg till och med sin romanfigur utvecklas i konsten att fotografera nakna kvinnor, en konst som förebilden ansågs vara en mästare i.

Genberg måste ha varit på ett alldeles speciellt lekfullt humör när han skrev Blackie Chevros gäng då han där även konstruerat alla banditers namn så att de innehållar namnet på ett bilmärke: AVOL VOlper, Dion RENAULT, LOT USher, Pete ROLLS, ROYCE Agram, RuFI ATtenborough och bossen LETtiger Blackie CHEVRO.

Litterära referenser
Ett tydligt exempel på en litterär referens är det namn Genberg använt på sheriffen i Casa Grande i boken Blodets märke. ”Ben Haas” eller egentligen Benjamin Leopold Haas (1926–1977) är nämligen författaren bakom pseudonymen John Benteen, vars västernböcker om bland andra hårdingarna Fargo och Sundance Kjell Genberg översatte till svenska. Genberg kallar även en av banditerna i boken El Zopilote för just Fargo. Man kan även lätt förledas att tro att spelaren Clemen Samuels i boken Dubbelgångaren har ett namn utgående från Samuel Clemens, eller Mark Twain som han är mer känd som. Men det är inte bara namn på andra författare Genberg refererar till i sina texter. Man kan även tro sig känna igen några fiktiva karaktärer från kända romaner, varav lärarinnan Molly Bloom i boken Blackie Chevros gäng har en mer känd namne i James Joyces Odysseus. Ben Hogans kvinnliga antagonist i boken Syndens lön har det lite speciella namnet Morgana Ford med starka kopplingar till Aldous Huxleys dystopi Du sköna nya värld. En roman som Genberg medgett att han en gång åtminstone försökt börja läsa.

Till de litterära referenserna kan även räknas Genbergs blinkningar till sina egna verk. Den skurkaktiga trollkarlen Charles Reingold i boken Blod och silver använder sig av artistnamnet Charles El Ringo. Namnet är identiskt med den pseudonym Genberg gömde sig bakom redan i en egen tidning under läroverkstiden och när han skrev filmrecensioner för Hudiksvalls-Tidningen (Genberg 2005:30 f). Jeff Flint heter en nyligen avliden Pinktertonagent i boken Hårding att hyra, ett namn som Genberg då redan använt på hjälten i några av sina ungdomswesterns. I boken El Zopilote får Hogan infiltrera en liga under täcknamnet Shell Earlin, ett namn som Kjell Genberg några år senare använde som egen pseudonym när han skrev några sjöromaner för Fregattserien.

Identitet mellan karaktärer
Fiktiva karaktärer i litteratur och andra media är lite svåra att få grepp på. Som varande fiktiva finns de inte på riktigt, men ändå tänker vi på och talar om dem som om de finns. Jens Eder, Fotis Jannidis och Ralf Schneider pekar på denna dubbelhet i sitt introduktionskapitel till antologin Characters in Fictional Worlds från 2010 (sid. 3):

Yet another reason could be that once they are subject to closer scrutiny, characters prove to be highly complex objects in a number of ways. They remind one of real persons, but at the same time they seem to consist of mediated signs only. They are “there” but they do not appear to exist in reality – we do not meet them on the streets, after all. They do exert an influence on us, but we cannot interact with them directly. They are incredibly versatile, they change over time and appear in different forms in different media.

Filosofen Nicholas Wolterstorff utvecklade 1979 en teori enligt vilken fiktiva karaktärer inte är personer utan ”kinds of persons”, vilken löser en del av de hithörande ontologiska problemen. Hans teori kräver att man gör en tydlig skillnad mellan hur karaktärernas namn används inuti fiktionen och hur man utanför denna kan påstå saker om dem.

Om nu en fiktiv karaktär kan komma att förändras med tiden och dessutom kan vandra mellan olika typer av media som romaner, seriealbum och spelfilmer måste man ställa frågan om identitet. Det räcker inte alltid med att karaktären benämns med samma namn, det måste rimligtvis även föreligga någon typ av överensstämmelse i egenskaper. För Ben Hogans del innebär detta att vi lätt kan acceptera att han är en och samma ”person” som pojke hemma i Hälsingland, som vuxen västernhjälte i Arizona, och som åldrad återvändare tillbaka i Sverige (Nilsson 2015a) (Bild 6).

Bild 6

Bild 6. Ben Hogan som pojke, man och åldring. Den senare teckningen ritad av Bowen och hämtad från skyddsomslaget till En främling kommer hem. De båda andra ritade av Pinto för seriealbumet om Ben Hogan.

Detta trots att han som pojke hette Johan Hansson eller Hellgren, och att han ibland uppträder bakom alias som Mungo Tracklin, John Doe eller Shell Earlin. Men han är inte identisk med tidigare golfproffset och författaren Ben Hogan, och inte heller med Benji Hogg i Främlingen från en annan värld. Som Brian Richardson (2010) skriver är det lättare att acceptera att det är en och samma karaktär så länge både namnet och författaren är desamma.

Det förekommer även i böckerna om Ben Hogan att samma namn återkommer, men med största sannolikhet avseende olika karaktärer. Ett exempel är Mike Watson, som både en hästinridare i El Zopilote och en sättare i Dödens dal fått heta. Ett annat är Nick Jeremy, som dyker upp i Mord på en stad som bandit och i Hårding att hyra avser en avliden Daggermanagent. Flera karaktärer har endast försetts med förnamn, och en likhet behöver i ett sådant fall inte betyda så mycket. Det är ovanligt med två karaktärer med samma namn i samma bok, men i Taggtrådsupproret finns såväl en revolverman som en farmare med namnet Burke. Man kan även notera att prospektaren Ben Prompter i Hämnaren fått byta namn till Charlie Prompter i andra utgåvan. När originalet skrevs kallade Genberg sin hjälte för Kid Hill, men på förlagets inrådan blev det istället Ben Hogan, och då blev det lite rörigt med två karaktärer vid namn Ben.

Det finns även några få exempel på att samma karaktärer återkommer under olika namn. Bartendern på Crystal Palace i Tombstone heter till en början, liksom hos Jolo, Smiling Jim, men kallas sen lite omväxlande även för Smiling Tom. Ett namnbyte som troligen bara är en ren lapsus. I boken Rödskinn heter en av huvudkaraktärerna Manga-Taska och är en Lipanapache som Hogan samarbetar med. Vi får i slutet veta att han är identisk med den laglöse och efterlyste Apache Kid, vilken även kan motsvara en historisk person (Bild 7).

Bild 7

Bild 7. Tre historiska personer med anknytning till böckerna om Ben Hogan. Till vänster Apache Kid som i böckerna även kallas Manga-Taska; i mitten apachehövdingen Cochise; till höger författaren Alfred Henry Lewis som kring sekelskiftet skrev böcker om den fiktiva staden Wolfville.

Hogan stöter på Manga-Taska igen i boken Sexskjutare när han får hjälp av apacherna att hämnas på en av de banditer som våldtagit Perrita. Närmare slutet av bokserien dyker så Manga-Taska upp igen, men nu under namnet Cuchillo Plata i boken Älska din nästa. Det sägs aldrig rent ut att han tidigare gått under namnet Manga-Taska, men han stämmer överens till utseendet och passar in i de tidigare sammanträffandena som antyds.

Läsarens tolkning avgörande
Oavsett vad författaren har tänkt när han valde ut och namngav sina karaktärer är det upp till läsaren att göra sina tolkningar. Ett förhållande som sammanfattas väl av Simone Winko:

“a literary character is understood as the mental model of a human being in a narrated world, created by a reader from information in the text and the reader’s world knowledge.” (Winko 2010:208)

Jag tänker här avsluta med ett exempel och väljer då ”Lemon”, ett namn som Genberg använder i två av sina böcker. Först i En kniv i ryggen som en perifer karaktär i form av lumpsamlaren ”Blinde Lemon”, som Hogan stöter ihop med som hastigast. Senare i Utpressaren där skurken Larry Wilmington gömmer sig bakom rollen som den blinde tiggaren ”Lemon Wells”. Troligen genom min kännedom om den afroamerikanske bluessångaren och gitarristen Blind Lemon Jefferson (1893–1929) tänkte jag mig i båda fallen att den karaktär Genberg presenterade var svart. Så kan mycket väl vara fallet med lumpsamlaren, som är extremt ofullständig som karaktär, medan tiggaren helt klart inte är det. Då den aktuelle bluessångaren hade en ovanligt ljus röst förstärks likheten med Lemon Wells av att Genberg skriver att han har en gnällig röst. Författarens namnval förefaller här vara lite missledande.

Genberg hamnar i Utpressaren även i en språklig rävsax tack vare sin namnsättning. I fickan på en mördad ranchägare hittar Hogan en lapp med texten: ”Vad ska citroner sitta och läsa dagliga tidningar för? Citroner ska inte kunna läsa, och de ska inte kunna samla ting på hög!” Det visar sig sen att ranchägaren avslöjat utpressarens identitet när han i ett gammalt presslägg sett honom på en bild läsande en tidning och förstått att han inte var blind på riktigt. När Ben Hogan så till sist får redogöra för pusslets lösning säger han: ”Citron heter ju Lemon på det här språket.”

Här inser man plötsligt att det kan finnas ett problem i att skriva på svenska samtidigt som alla namn ska vara på engelska för att vara trovärdiga. Ännu en avgrund öppnar sig!

Källor

  • Anderson Gallagher, Jolie, 2011: A wild west history of frontier Colorado: Pioneers, gunslingers, and cattle kings on the Eastern Plains. Charleston, S.C.: The History Press.
  • Donahue, John, 2008: Who’s who in the western fiction of Zane Grey. Jefferson NC: McFarland & Company.
  • Eder, Jens, Fotis Jannidis & Ralf Schneider (red.), 2010: Characters in fictional worlds. Understanding imaginary beings in literature, film, and other media. Berlin: De Gruyter.
  • Fischer, Ronald Wayne, 2000: Nellie Cashman: Frontier Angel. Honolulu: Talei Publishers.
  • Freeman, William, 1963: Dictionary of fictional characters. London: J.M. Dent & Sons Ltd.
  • Hall, Halbert W. 2003: Louis L’Amour. An annotated bibliography and guide. Jefferson NC: McFarland & Company.
  • Lewis, Alfred Henry, 1897: Wolfville. New York: Frederick A. Stokes Company.
  • Nilsson, Anders N. 2015a: Ben Hogan rider igen, del 1. En bibliografisk översikt. DAST Magazine 24 april 2015.
  • Nilsson, Anders N. 2015b: Ben Hogan rider igen, del 2. Ramhandlingen. DAST Magazine 2 juni 2015.
  • Olsson, Jan Olof, 1958: God morgon, Vilda Västern. Andra omarbetade upplagan. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
  • Richardson, Brian, 2010: Transtextual characters, s. 527-541, i: Jens Eder, Fotis Jannidis & Ralf Schneider (red.), Characters in fictional worlds. Understanding imaginary beings in literature, film, and other media. Berlin: De Gruyter.
  • Thomas Pynchon Wiki, 2015: http://pynchonwiki.com/
  • Wikicharacter, 2015: http://meta.wikimedia.org/wiki/WikiCharacter
  • Wikipedia, 2015: http://en.wikipedia.org/wiki/Lists_of_characters_in_a_fictional_work
  • Winko, Simone, 2010: On the constitution of characters in poetry, s. 208-231, i: Jens Eder, Fotis Jannidis & Ralf Schneider (red.), Characters in fictional worlds. Understanding imaginary beings in literature, film, and other media. Berlin: De Gruyter.
  • Wolterstorff, Nicholas, 1979: Characters and their names. Poetics 8(1-2):101–127.


  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22