Beg.bok.hndl.typ.

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2002-2, Artikel

Av Ted Bergman

Festskrifter är inte direkt DAST:s kopp te, men vad gör man när en mycket behagfull och läsvärd skröna står i Festschrift för Lars Jannedal (holmesianen med Ystads Antikvariat). Det är bara att svälja förtreten och sträcka vapen…

Antikvariatet, det är platsen där man gör fynd och som lyder under sina egna lagar när innehavaren och kunden ”cirklar runt i det trånga utrymmet likt brottare på en matta avvaktande den andres första grepp”. Sherlockianen (eller som de hängivna själva säger: holmesianen) Ted Bergman tillhör det hemliga folk som går på safari på antikvariat. Att det kan vara minst lika spännande som på tigerjakt från en makaan i Indien framgår av denna lovsång till verksamheten.

Ted Bergman har ordet.

Föreställ dig att du stiger in i ett trångt dammigt antikvariat vid Church Street i London, några få kvarters promenad från hörnet av Baker Street och Marylebone Road. Tänk dig även en uråldrig, djupt framåtböjd bokhandlare stapplande omkring i butiken. Hans tärda ansikte inramas av vitt hår och yviga polisonger. När du tilltalar honom möts du av en skarp blick ur de insjunkna ögonen. Med ett föraktfullt fnysande vänder han dig ryggen . Under sin högra arm har han klämt fast minst ett dussin tummade volymer såsom The Origin of Tree Worship, British Birds, Catullus och The Holy War. Han tappar då och då en bok i golvet medan han sakta rör sig i lokalen.

Efter en stund kommer han ändå att med en egendomlig, kraxande stämma erbjuda dig fem godtyckliga volymer med den besynnerliga motiveringen att du med dem bör fylla någon lucka i din egen bokhylla, eftersom sådant ser så slarvigt ut! Skulle du köpa en begagnad bok av denne man?

Sådan är emellertid den bild ur en boklärd antikvariathandlares vardag som Sherlock Holmes ville få sin vän Dr John H Watson att acceptera. Den innehåller förvisso märkliga drag. Inte märklig i betydelsen av orimlig och osannolik, utan märklig i dess egenskap av ett blad ur det verkliga livets roman ty detaljerna i skildringen är hämtade ur The Empty House – en av Dr Watsons berömda dokumentärskildringar av sin väns äventyr.

Berättelserna om Sherlock Holmes ingår självfallet i mitt bibliotek. Jag har under många år, oftast från antikvariat, skaffa mig de böcker jag vill ha och med omtanke placerat dem i lämpligt sällskap i min bokhylla ungefär så som man vid en bordsplacering placerar de vänner man vet passar ihop.

Men även om vissa böcker trivs bäst tillsammans av estetiska skäl kan också en strikt bokstavsordning uppmuntra till spännande associationer som när jag en dag i mina hyllor fann att Falstaf, fakir, Faulkner och Fritiof Nilsson Piraten bildat en diskussionsgrupp.

Icke antikvariats slipade glasögon

Antikvariaten har gjort det möjligt för mig att bygga upp en specialsamling som jag är stolt över. Men hur känns det att besöka ett antikvariat idag? Vad har jag för krav? Jag ställde mig själv den frågan och noterade följande ur en äldre antikvariatkunds erfarenheter.

Ja, först och främst bör böckerna placeras praktiskt. Som varje reflekterande besökare av antikvariat vet står de mest intressanta böckerna alltid placerade på nedersta hyllan. Jag har ej lyckats uppbringa någon statistik över medellängden på svenska antikvariatskunder men eftersom jag med åren känt det allt knepigare att sitta på huk och mina glasögon dessutom är slipade för att läsa text på 50 centimeters håll upplever jag där ett tydligt problem. Jag minns väl när jag första gången besökte antikvariatet Bokslussen i Götgatbackens T-banenedgång och till min glädje fann en kudde nederst på en av hyllorna. Lite hårig kanske men ändå. Men just som jag skulle ta den trängde sig bokhandlarens jycke fram och tog sin sovplats i besittning.

Jag har också skaffat mig en personlig uppfattning om antikvariat som arrangerar sina paperbacks i dubbla rader innanför varandra! För att kunna plocka ut buntar av böcker ur den främre raden så att man över huvud taget får en skymt av raden bakom måste man vara begåvad med en greppbredd på minst en oktav mellan tumme och pekfinger. Sådana är inte mina händer.

Ett annat antikvariat jag besökte hade i hyllorna placerat en stor del av sina böcker i staplar med bokens nederkant utåt! Jag erinrar mig ett foto av Mao Tsetung i en bekväm trettiotalsfåtölj med armarna på armstöden mot en bakgrund av bokhyllor fullproppade med liggande böcker, alla med nederkanten utåt. Då tyckte jag det såg trevligt ut, särskilt som det ur varje bok stack fram en liten papperslapp med vackra kinesiska tecken. Men nu, här i Sverige? Den bokhandlaren får behålla sina böcker.

Naturligtvis sätter jag också värde på att alla ryggtitlar är placerade åt samma håll! Det finns dock sympatiska undantag. Min gode vän, den danske Holmesianen Henry Lauritzen, som var ärkekonservativ, hann skriva över fyrtio egna böcker i olika ämnen. Jag är själv lycklig ägare till tjugusex av dem och de har alla den egenheten att titeln, skriven längs med ryggen, är vänd åt ”fel” håll. Betraktaren måste när han läser ryggtiteln i bokhyllan böja huvudet åt vänster i stället för normalt åt höger. Så tryckte man sina böcker i England förr i tiden och så ville Henry ha det. Var och en som har en Beeton’s Christmas Annual från 1887 med ryggen i behåll i sin bokhylla förstår vad jag menar.

Henry förvarade dessutom sina favoritböcker på en särskild hylla och läste dem regelbundet en gång om året med början från vänster. Så snart en volym var läst hamnade den åter på plats, men nu upp och ned. Henry kunde på det viset, som längs x-axeln i ett koordinat system, vid varje tillfälle konstatera var i sitt litterära liv han befann sig.

Av självklara skäl vill jag heller inte att böckerna står inklämda för tätt när jag letar på en antikvariathylla. Fast egentligen är det inte så konstigt. Som varje bokägare vet så älskar böcker att flytta på sig. Du vill läsa eller slå upp något och tar fram en bok ur din hylla, är du så nästa dag vill sätta tillbaks den kan du omöjligt hitta var den stod!

Tomrummet efter den existerar inte längre! I skydd av nattens mörker har böckerna trängt ihop sig och du blir till slut tvungen att sticka in boken på tvären, ovanpå de andra. Sådant händer mig ideligen.

En bokköpares hämnd

Jag vill också gärna själv kunna ta reda på priset på den bok jag funderar att köpa. Medan jag ännu till bringade mina dagar i Stockholms city brukade jag under lunchpauserna besöka något antikvariat inom lämpligt avstånd. I ett av dem var samtliga böcker prismärkta med en sorts kod i stället för med siffror!

Innehavaren, en äldre man, hade uppenbarligen ett taskigt minne. Ty så snart han skulle sälja en bok fick han springa in i ett bakre rum för att kolla priset i en kodbok. Jag hämnades på honom genom att vid tillfälle skicka honom fram och tillbaka flera gånger med böcker som jag inte tänkte köpa medan jag i lugn och ro bläddrade i ett vackert exemplar av US Camera.

Jag värdesätter också kunskap och minns att det dröjde ända in på 1970-talet innan man kunde vara säker på att antikvariaten anade vad man talade om när man frågade efter Ed McBain. Vilket får mig tänka på en scen i McBains bok The Pusher där detektiverna just gripit en ung heroinlangare. Enligt identitetskortet heter han Ernest Hemingway. Poliserna är skeptiska.

– Vad är det med det då, sa Hemingway

Är det något problem?

– Bara det, sa Carella, att det finns författare som heter Ernest Hemingway.

– Gör han? sa Hemingway och var tyst en stund. Men sa sedan tankfullt: Aldrig hört talas om honom. Kan jag stämma honom?

Nu för tiden kan man köpa begagnade böcker över internet. Annat var det förr. Jag minns särskilt en episod som jag av diskretionsskäl tidigare endast flyktigt kunnat beröra.

Hålögd efter orolig natt

Efter ett råd från min vän John Bennett Shaw hade jag tränat min yngre bror Tom att spåra upp Holmesiana. Sent en söndagskväll i början på 60-talet ringde telefonen. Det var Tom. I viskande ton meddelade han att han sen något begärligt i skyltfönstret till ett antikvariat på T***-gatan. Inom en halvtimme var jag på plats. Fönstret var oupplyst men en gatlykta längre bort spred ett svagt sken. Skuggande med händerna mot rutan skymtade jag i halvdunklet en blå, något fläckad bok i folioformat, bunden med klotrygg och med en handskriven gulnad etikett: SHERLOCK HOLMES. SENSATIONS-SKÅDESPEL I FEM AKTER.

Efter en orolig natt under vilken jag kastade mig fram och tillbaka i sängen infann jag mig nästa morgon hålögd på min arbetsplats. Sedan jag skyndsamt lämnat ifrån mig nycklarna till kassavalvet försvann jag mot T***-gatan och intog snabbt en strategisk plats i en port snett emot antikvariatet. I sådana här situationer gäll er det ett inte låta ägaren ana att man stått och väntat.

En timme gick. Varför öppnar antikvariaten så sent? Hade butiken en bakdörr? Ja, plötsligt rörde sig någon därinne. Nonchalant visslande korsade jag gatan och medan jag passerade antikvariatet kastade jag en snabb blick genom rutan där morgonens första sol just letade sig in. Boken låg kvar! Jag fortsatte oberörd till nästa tvärgata, vände och gick tillbaka. Kvävande en gäspning med handen steg jag in genom butiksdörren.

Framme vid skyltfönstret stod bokhandlaren med händerna på ryggen synbarligen upptagen av att genom det dammiga glaset betrakta den sparsamma trafiken utanför. Hade han sett min blick när jag gick förbi?

Förmodligen! Iakttagande varandra började vi sakta cirkla runt i det trånga utrymmet, som brottare på en matta avvaktande den andres första grepp. Ett ljusgrått bokdamm lyfte från golvet och flimrade lätt mot solljuset i fönstret, Jag började bli torr i halsen. Enligt alla regler borde jag nu söka inta en taktiskt position varifrån jag utan att förråda mig kunde betrakta boken närmare.

– Jag ville gärna se mig omkring, öppnade jag.

– Varsågod, kontrade han.

– Helt allmänt alltså.

– Varsågod.

– Ja. då börjar jag väl därborta vid fönstret

– Varsågod.

Nu gällde det att lägga ut en rökridå.

– Jag ville gärna se på böcker av McBain.

– Tror jag inte jag har.

– Tror?

– Just det!

Den här bokhandlaren tycktes inte vara född i farstun. Jag fick byta taktik.

– Jag ser det ligger några böcker där i fönstret. Blir dom inte blekta i solen?

– Ingen fara.

– Men somliga är väl ändå ömtåliga. Till exempel den där med blått omslag och gul etikett?

– Den kommer inte att ligga där länge.

Det var som förgjort! Bäst att själv gå till attack.

– Kan jag titta på den?

– Varsågod.

Gillettes Sherlock Holmes-pjäs

Jag sträckte mig ner efter boken och öppnade den försiktigt. Det var ett svenskt rollhäfte till William Gillenes Holmes-pjäs, handskrivet med bläckpenna och driven stil på 213 gulnade sidor, komplett med scenanvisningar och uppgifter om rekvisita. Häftet hade utan tvivel utnyttjats vid något av styckets uppsättningar i Sverige mellan 1902- 1910.

Jag hade börjat darra en aning men försökte på nytt.

– Ja. Sherlock Holmes har man för all del hört talas om. Jag kan tänka mig att köpa den som ren kuriosa och ta med till landet.

– Tvåhundra .

Tvåhundra! Nu fick det bära eller brista.

– Ja. då får det nog vara. Har inte mer än hundra kronor på mig.

– OK, ett hundra.

Jag ryckte snabbt fram en hundralapp, la den på disken, grep rollhäftet och avlägsnade mig. Hundra kronor var mycket pengar på den tiden – jag hade cirka femton hundra i månads lön – men jag har aldrig ångrat mig. Den ljusblå boken hör till hörnstenarna i min Holmessamling.

Om jag fick föreslå den ideala antikvariatshyllan så skulle den vara placerad 150 centimeter från golvet, väl belyst och med böcker av Arthur Conan Doyle, Charles Dickens, Damon Runyon, Ed McBain, Fritiof Nilsson Piraten och P G Wodehouse i rikt urval.

Bland mina vänner räknar jag numera även en begagnad bokhandlare i Ystad.

Handla gärna era begagnade böcker hos denne förträfflige man!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22