Balanserad skildring av nazismen

Sep 10th, 2009 | By | Category: 2006-2, Artikel

Av JEAN BOLINDER

Det är svårt att skriva näraliggande historia. Vad får man säga om Hitler? Är man inte helt negativ skälls man genast nazist och nattsvart negativism är inte heller bra, är det gäller Napoleon får man tycka vad man vill men inte om Hitler. Det är därför en god prestation av Alf W. Johansson, professor vid Södertörns högskola, att komma med en välbalanserad skildring av nazismen och andra världskriget. Den nazistiska utmaningen Aspekter på andra världskriget (Prisma) heter verket.

Egentligen är första och andra världskriget samma krig fast med en lång vapenvila mitt i. Tyskland förlorade det första utan att känna sig besegrat. Landet tyckte sig blivit förrått – fått en dolkstöt i ryggen. Det gav vind i seglet för nazismen. 14 juli 1933 förklarades Tyskland vara en enpartistat.

Det var Erich Raeder som fäste Hitlers uppmärksamhet på de problem som den norska kusten utgjorde. När Operation Weserübung genomfördes 9 april 1940 med angrepp på Danmark och Norge blev det en chock för de nordiska länderna. De inledande tyska framgångarna följdes dock av bakslag. 1942 stod det klart att man inte kunde vinna. Det tycks också Hitler ha insett. I januari 1943 kom sedan vändpunkten i Stalingrad,

Det fascistiska hotet underlättade i Sverige socialdemokraternas möjligheter att regera inte minst när man hade Per Albins förtroendegivande gestalt i spetsen. Vi hade också det fördelaktigaste geopolitiska läget, inbäddade som vi var mellan skyddande buffertzoner både i öster och väster. Dock gjorde Finlands situation att många svenska officerare ville att Sverige skulle delta i kriget i öster. Före kriget såg Tyskland Sverige som en potentiell bundsförvant. Man menade att det var en rasmässig gemenskap mellan Skandinavien och Tyskland. I det senare landet blev man sedan mycket besvikelsen över det ringa gensvar man fick. Snart insåg Hitlerregimen också att man ej kunde omvända Sverige till nazismen. Vi såg kriget ur vår egen synvinkel, dvs. var neutrala, något vi aviserat redan maj 1938.

Tyskvänligt

Lundahistorikern Sverker Oredsson har hävdat att Sverige var tyskvänligt fram till augusti 1943 men Alf W. Johansson menar att detta är en överdrift. Tyskarna misstänkte i slutet av 1941 att Sverige lämnat neutraliteten och orienterade sig mot de allierade. Jag har själv studerat attityder och tidsanda i tidningen AT och menar att vändningen kom först i juli 1943 med invasionen av Sicilien. Det känns, om man går på tidningsmaterialet, som om man vände kappan efter vinden snarare än hade en genomtänkt ideologisk ståndpunkt.

Ljuset riktas nu alltmera mot ”århundradets man” Winston Churchill. Han var besatt av äran men var till skillnad mot Adolf Hitler storsint. Churchillmonumentet är en integrerad del av Västerlandets självförståelse. Nazismen blir en ond motsats till detta. En dröm om att kunna leva livet i mystisk förening med naturen utanför historien. Detta gav rörelsen dess fanatism och absoluta hänsynslöshet. Sverige stod mellan Churchill och Hitler, mellan gott och ont. Som son till en man som riskerade både sitt och familjens liv genom att demonstrera mot Hitler och tyskeftergifter, finner jag att det som skedde i andra världskriget innerst inne var att de goda krafterna besegrade de onda. Sverige var en spelbricka som Gud ske lov hamnade på rätt färg, i bl.a. denna synpunkt är Alf W. Johanssons bok oerhört intressant och givande. Han skildrar de facto grundförutsättningen för att jag kan sitta här, tycka och skriva fritt!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22