Axel Kerfve: En man som skrev detektivromaner tidigt

Mar 18th, 2010 | By | Category: 2004-1, Artikel

Några år efter att Fredrik Lindholm under pseudonymen Prins Pierre 1893 gett ut Stockholmsdetektiven, som anses vara den första svenska detektivromanen, dök också romaner av journalisten och reportern Axel Kerfve upp i svenska boklådor.

Några av dem handlade också om en ”stockholmsdetektiv”. Han hette Gunnar Holm och om honom skrev Kerfve (som innan han tog sig detta namn hette Axel Amadeus Erik Eriksson) en rad låtsat autentiska och memoarliknande böcker. På Internet kan man hitta uppgiften att Kerfve hette Erik Axelsson. Den uppgiften får tas för vad den är värd.

Vid förra sekelskiftet gavs en samlingsvolym ut på P. E. Nilssons Förlag. Den hette Gunnar Holms minnen med underrubriken Ur en Stockholms-detektivs dagbok upptecknade av Axel Kerfve.

Att detektiven fick namnet Holm är knappast en slump. Vid den tiden hade Arthur Conan Doyles böcker (då var han ännu inte sir Arthur) om Sherlock Holmes börjat översättas till nordiska språk.

Gunnar Holms minnen innehåller berättelserna Vackra Grefvinnan, Mordet på Södra teatern, Hans höghets älskarinna och Falske doktorn.

I Hedmans Kriminallitteratur på svenska är det bara Vackra Grefvinnan (som då kallas Den vackra grevinnan) som utkommit 1899, de övriga sägs vara från 1900. Det kan verka förvirrande, men Hedman har rätt. Nilssons förlag har tagit de gamla romanerna och förpassat samtliga inom en och samma pärm. På första kolofonsidan står 1899… men det finns fler sådana sidor bara man tittar noga. Någon uppgift om när samlingsvolymen tillverkades finns inte – åtminstone inte i mitt exemplar som omfattar ettusensjuttiosex sidor.

Kerfves skildringar av det dåtida Stockholm är intressanta och jag känner igen några av beskrivningarna i söderbeskrivningar hos Fogelström. Böckerna i samlingsvolymen har en mängd illustrationer av en skicklig tecknare vid namn Gernandt. Det är roligt att jämföra dagens Stockholm med teckningarna från exempelvis Stigbergsgatan och Skeppsbron.

Lite senare – år 1906 – dyker den mustaschprydde Gunnar Holm upp igen i en bok med titeln Magneten utgiven på Gullbergs förlag. Det är en minst sagt verklighetsfrämmande detektiv. Om inte konfektionsindustrin på 1800-talet var mycket innovativ har man svårt att tro på hur Holm i sin ”specialmundering” (ordet från Mord i biblioteket av Elgström, La Cour och Runnquist) snabbt kan vränga kläderna så att han efter kort tid ser ut att ha en helt annan kostym på sig. Kompletterat med ett lösskägg – köpt hos Fahlstedts – blir han fullständigt oigenkännlig.

”Verklighetsskildraren” Kerfve skriver tekniskt sett riktigt modernt med snabba replikskiften men hans detektiva metoder får en att emellanåt dra på mun. I Vackra Grefvinnan hyr han hotellrum intill hennes för att kunna spionera på damen genom att borra hål i väggen. Detta fluktande beskrivs 1800-talsporrigt. Den fala damens retade barm höjer och sänker sig i ”djärfva linjer”. Det räckte kanske tiden före Långt ner i halsen och Naken-Janne.

Men Kerfve, som levde mellan åren 1863-1938, skrev annat också. Historiska romaner som Östersjöpiraternas borg och Carl XV – kvinnornas kung. Fast för honom var det nästan samtid.

Listan på hans pseudonymer är imponerande. Enligt Hedman hade han följande författarnamn: Adil Ehrenclou, Alva Krondal, Birger Trolle, Erik Axelsson (där har vi det igen, men nu som pseudonym), Gunnar Grane, Gustaf Wide, Hervor Krone, Kurt Lange, Tor Hallström, Sven i Skratthult och Tor Svenske.

Hans sista bok kom 1930, hette Kottlamysteriet och gavs ut på förlaget Chelius.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22