Att skapa en kvinna

Sep 24th, 2009 | By | Category: 2007-3, Artikel

En genusanalys av Jean Bolinders bok OSKULDEN. (1997)

AV EVALIZ PERSSON

Oskulden är en bok om en kvinna som inte vet vem hon är och som söker sanningen om sig själv och om ett brott. Jag väljer att analysera texten genom att fokusera på identitet, makt och sexualitet och gör detta genom att använda Monique Wittig och Judith Butlers sätt att se på detta i Butlers artikel Subversiva kroppsakter (Larsson, (red), 1996, Feminismer).

Romanen börjar med att vi får veta att det är en ”hon” som är huvudperson. Men denna person har ingen identitet. Hon föds där och då på ett fartygsdäck utan identitet och minne men ser hat och avståndstagande i andra kvinnors ögon.

”Ett par kvinnor stirrar på henne. Det finns avståndstagande i deras ansikten och de viskar med varandra. De tycker inte om henne. Snarast ser de ut att hata henne. Vet de vem hon är? Hon kan ju inte fråga. Själv vet hon ingenting.” (Bolinder, 1997, s 10)

Kvinnorna beskrivs som ”Två obevekliga vakter i en rättssal.” (ibid., s 10) Redan här har vi bokens kärna: En kvinna utan identitet, hon är bara en hatad hon. Men, som Judith Butler frågar: ”Hur blir man ett genus?” (Larsson, (red), 1996, Feminismer, s. 148). I boken är det den mänskliga kroppen som avgör att det är en ”hon”, inte vad hon har gjort eller är.

Men författaren till boken Oskulden ville ge denna ”hon” en identitet och han följer Simone de Beauvoirs teori om att ingen föds med ett genus – detta förvärvas alltid. Butler menar att könet för de Beauvoir är något oåterkalleligt faktiskt medan genus är något förvärvat. (ibid. s. 148)

Bolinder bygger upp en identitet genom att redovisa kvinnans handlingar genom att minnet återkommer successivt hos huvudpersonen. Som bitar i ett pussel försöker han konstruera en kvinna och frågan är om han lyckas med det, hur förvärvar ”oskulden” sitt genus genom boken? Vad får vi för kunskaper om denna minneslösa kvinna utan identitet?

Analys

Kön/genus = hon. ”Hon vet inte varifrån hon kommer och vart hon är på väg.” (Bolinder, 1997, s 14). Hon har ingen historia.

Makt = Kvinnorna ser ut som obevekliga vakter, relingen blir ett domstolsskrank. De talar om för henne att hon inte är välkommen och att de nog vet vem hon är. (ibid. s 10 ff).

Det finns en kvinnlig terapeut som sagt till ”oskulden” att alltid skriva ner sina drömmar. (ibid. s 11)

Farbror Gusten som våldförde sig på henne när hon var barn.

***

Religionen/prästen har en framträdande  roll som fördömande mot de homosexuella/perversa.

Hennes föräldrar som var av en ”fin” familj förskjuter henne för att hon är lesbisk, inte för att hon misstänks för att ha mördat en annan människa. ”De är lamslagna av de perversiteter du och den där flickan hade för er, bräkte han. Deras liv är slaget i spillror. De tänker flytta och byta namn.” (ibid. s 124)

Hennes egen makt över män och kvinnor. När hon visar att hon är villig till sex så vågar inte den unga pojken, medan hon ”förlöser” andra kvinnor genom att visa på lesbisk sex.

Platser: Båten hon färdas på styrs av en kapten som är omgiven av människor som ogillar henne, de kommer till en ö där hon blir utanför och hatad. Båten, ön blir metaforer för det heteronormativa samhället. Fängelset som hon suttit på blir en sexuell fristad, trots skammen över brottet.

Spriten. Hon är beroende av sprit för att stå ut med sig själv.

Sexualitet. Hon drömmer om att hon har samlag med en ung kvinna i ett tält, efter samlaget vaknar hon upp och finner en död flicka. (ibid. s 11)

Redan här i boken har vi fått det etablerat att kvinnan i boken är avvikande, hon har ett (vill ha, har haft?) två lesbiska förhållanden samt att hon är ovälkommen och tycker sig se vakter och domstol i omgivningarna. Hon följer inte det heteronormativa och har kontakter med rättsväsendet pekar det på. Men är hon då en kvinna eller är hon rätt och slätt lesbisk?

Butler menar att Monique Wittig i sin bok Feminist Issues påstår att en lesbisk kvinna inte är en kvinna och hävdar att ”en kvinna existerar bara som en term som stabiliserar och konsoliderar en binär och oppositionell relation till en man; den relationen är heterosexualitet.” Eftersom den lesbiska förkastar heterosexualiteten kan hon inte definieras från denna dikotomi och överskrider den binära motsättningen mellan man och kvinna,

hon är alltså varken kvinna eller man. (Larsson, (red), 1996, Feminismer, s149ff). Butler säger att Wittig genom sitt resonemang kommer fram till att den lesbiska tillhör ett tredje genus eller som Butler säger ”en kategori som radikalt problematiserar både kön och genus som stabila politiska kategorier för beskrivning”.

Butler menar att Wittigs resonemang om den radikala åtskillnad mellan heterosexualitet och homosexualitet helt enkelt inte håller.

Butler menar att det finns strukturer av psykisk homosexualitet inom heterosexuella relationer och strukturer av psykisk heterosexualitet inom homosexuella. Det finns andra makt/diskurscentra som konstruerar och strukturerar både homosexualitet och heterosexualitet – heterosexualiteten är inte den enda tvingande demonstrationen av makt som genomsyrar sexualiteten, även om hon tillstår att det visst förekommer och att den makten verkar med den kraft och det våld som Wittig påstår. (ibid. s 159ff)

Sexualitet 2. Männen framstår som våldsmän som tvingar till sig sex och detta gör ont och är otäckt. ”hon tänker på klockan som en äcklig kuk. Det där lilla missfostret till gosse ska snart bli könsmogen och springa kring fet och motbjudande och jaga flickor.” (Bolinder, 1997, s. 25) Medan kvinnor beskrivs poetiskt. ”Med svällande bröst och skära vårtgårdar, pösande vit mage och rött könshår. Det är något så barnsligt mjällt och hjälplöst med henne.” (ibid. s. 28)

När könsumgänget mellan kvinnor beskrivs så är det en akt där huvudpersonen hjälper andra kvinnor att komma till insikt: ”Hon blev alldeles lugn och avslappnad efteråt, grät av glädje och lättnad. Det var alltså så det var, mumlade hon. Vad skönt det känns att veta!” (ibid, s. 47).

Avslutning och diskussion

Författaren visar på att när kvinnan är duktig och sköter sig i skola och hem samt följer den heterosexuella normen gör det ingenting om man råkar döda någon annan eller vara en tjuv. En av personerna, en präst, säger: ”Den stora synden var det ni gjorde i tältet innan hon dödades” (ibid. s. 164)

Det är dock prästen som till slut visar sig vara mördaren och som dödat för att flickan/kvinnan har haft ett silverkors och hånat den heliga tron och Gud genom att ha ett förhållande med en annan kvinna.

Judith Butler frågar sig vad som återstår sedan den kropp som fått sammanhang genom könskategorin delas sönder och görs kaotisk, kan denna kropp få tillbaka sina lemmar och sättas ihop igen? Bolinder har i sin bok gett oss fragment av en kvinna som sätts ihop till en varelse som trots sin oskuld inte finner någon plats i samhället utan väljer att ta sitt liv – precis när hon fått sin identitet tillbaka och äntligen känner sig hel.

Jag avslutar med att ”oskulden” själv får ställa en fråga och som jag tycker genomsyrat de teoriavsnitt jag läst inför detta arbete: ”Ibland har jag undrat om jag egentligen var lesbisk från början eller om omständigheterna gjorde mig sådan.” (ibid. s. 125)

Litteraturlista:

Bolinder, J. (1997). Oskulden. Stockholm: Carlsson Bokförlag

Larsson, L. (Red.). (1996). feminismer. Lund: Studentlitteratur



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22