Att mörda för att själv få dö var inget ovanligt för 300 år sedan

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-1, Artikel

URBAN BOO

I 1600-talets Stockholm mördades väldigt många barn. Motiven för detta var länge oklart, men nu har historieforskaren Arne Jansson, efter tre års plöjande i gamla luntor på Stadsarkivet i Stockholm, kastat ljus över detta gamla mysterium. Han har publicerat sina fynd i kapitlet ”Mörda för att få dö”, som ingår i boken ”Människovärdet och makten”, utgiven av Kommittén för Stockholmsforskning.

Det berodde på att livströtta kvinnor dödade barn för att få bli avrättade!

Konstigt, kan det tyckas. Men det berodde på att 1600-talsmänniskan hölls i ett fast grepp av kyrkan, som predikade att den som begick självmord inte kom till himlen. Den folkliga uppfattningen var dessutom att en som tagit sitt eget liv var dömd att gå igen som spöke.

Ville slippa Guds straff

Unga flickor, ofta alkoholiserade och prostituerade, som ville komma bort från sitt eländiga liv, vågade inte begå självmord eftersom de inte visste vilka hemska straff som då väntade dem hinsides.

Då begick de i stället mord – och offren blev små barn. Det berodde inte på att det var enklare för en vuxen att döda ett barn än en person i egen storlek, utan på att den tidens kristendom förkunnade att barn, som ännu inte hunnit synda så mycket, kom direkt till himlen efter döden.

Det var värre för vuxna, som måste pinas länge i skärselden, och allra värst för en som blivit mördad och inte hunnit få syndernas förlåtelse.

Gamla mönster krossades

Mot mitten av 1600-talet ökade den här sortens mord kraftigt, vilket berodde på att Stockholm började växa mycket snabbt och när gamla livsmönster krossades blev tillvaron hårdare. Särskilt för de många kvinnorna vars isolering ökade. Vid den tiden var kvinnoöverskottet stort i den svenska huvudstaden. Nu försvann efterhand släkt- och yrkesgemenskap och människor slogs ut.

Tanken på att få dö blev frestande för många.

De flesta barnen mördades vid dåtidens Europas längsta bro, en stockholmsk sevärdhet som hette Nya Kungsholmsbron och låg där Stadshusbron finns i dag, Där hittade man stadens fattigaste tiggare, många av dem barn, och det var inte svårt att knuffa en tiggarunge i sjön. Sedan behövde kvinnan bara vänta på att bli gripen, och straffet kunde bara bli döden.

På väg till avrättningen fick mörderskan syndernas förlåtelse av en präst. När kvinnan halshöggs visste hon att mötet med skaparen var nära förestående och att hon kunde få förlåtelse även där.

Mordfrekvens sjönk

År 1787 ändrades lagen så att de som mördade för att själva avrättas i stället dömdes till livstids straffarbete. Då sjönk antalet barnamord kraftigt. Nu fruktade man inte heller kyrkans läror lika mycket som förr och därmed ökade också antalet självmord.

Författaren Arne Jansson är född 1932. Han har bland annat arbetat som personalchef i Ahlsells och varit chef för byggnadsstyrelsens personalbyrå. Under 1980-talet trappade han ner och övergick till historieforskning. 1991 disputerade han på avhandlingen ”Bördor och bärkraft. Borgare och kronotjänare i Stockholm 1644-1672”. Han har publicerat två uppsatser om priser och löner i Stockholm under 1600-talet tillsammans med professor Johan Söderberg. Vidare har han skrivit en källpublikation av landshövdingen mm Johan Rosenhanes dagbok åren 1652-1661, samt en uppsats om samme Rosenhane i Karolinska Förbundets årsbok 1993.

Uppsatsen ”Mörda för att få dö” omfattar en del av stoffet till en kommande bok om mord och dråp i Stockholm under 1600- och 1700-talen. Den är planerad att komma ut 1996 eller 1997.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22