Asimov fortfarande den store inom SF

Sep 16th, 2009 | By | Category: 1998-1, Artikel

AV ÅSA PETTERSSON

Fråga vilket SF-fan som helst i världen om han eller hon vet vem Isaac Asimov är blir svaret utan tvekan ”en av de största SF-författarna genom tiderna”.

Isaac Asimov (1920-1992) har lämnat efter sig en märklig framtidshistoria omfattande 14 romaner (eller 16, om Nemesis och Tidens död räknas dit) och de anknytande novellsamlingarna Jag, robot och De andra robotarna.

Asimovs berättelser om robotar och vintergatsimperier har bildat skola för praktiskt taget all modern science fiction, och Hari Seldons psykohistoria har till och med fått ge namn åt en viss typ av tvärvetenskaplig forskning.

Stiftelsetrilogin, som Asimov författade redan på 1940-talet, räknas än idag som en av de stora klassikerna inom sf-litteraturen.

Född i Sovjetunionen

Asimov föddes i Sovjetunionen 1920, men han var bara tre år gammal när föräldrarna flyttade till USA, så han kom att växa upp i New York. Han blev amerikansk medborgare 1928.

Under kriget arbetade han på en av flottans experimentstationer, 1939 utexaminerades han i kemi och 1948 tog han doktorsexamen i filosofi vid Columbia University. 1949 började han studera vid medicinska fakulteten vid Boston University där han blev professor i biokemi. Han avsade sig platsen 1958, men behöll titeln. Hans berömmelse som sf-författare växte stadigt från 1940 och tillsammans med Henlein kom han att bli Amerikas mest inflytelserika författare i detta gebit under den tidsepoken.

– Men jag började läsa science fiction tidigt, redan som nioåring, har han sagt i en intervju med polske Slawek Wojtowicz 1988. Det fanns massor av tidningar i pappas godisbutik. Jag sålde min första berättelse när jag var arton och min första bok när jag var trettio. Sedan dess har det blivit nästan fyrahundra böcker – inklusive deckare, barnböcker, ren vetenskap, litterära ämnen, humor och mytologi, allt jag har kunnat tänka mig.

399 belönade krönikor

I november 1958 började Asimov skriva en sf-krönika i The Magazine of Fantasy and Science Fiction. Den blev mycket populär och han skrev en obruten rad sådana i 399 utgåvor, tills sjukdom hindrade honom från att skriva klart den 400:e 1991. Denna samling essäer tilldelades sf-världens pris Hugo år 1963 med motiveringen ”adding science to science fiction”.

Han har sagt att allt han gjort är att skriva, ingenting annat förutom äta, sova och prata med hustrun.

En del av hans stories har blivit till film, men själv har han aldrig deltagit i utformningen av manuskripten.

– Jag vill inte bli beblandad med Hollywood, var en av hans kommentarer.

Ambivalent inför ny sf

Om den nya science fiction-litteraturen var han, åtminstone några år före sin död, ganska ambivalent. Den moderna stylade och experimentella sorten fann han svår att begripa. Bland dem han gärna hade på nattygsbordet var Arthur C. Clark, Fred Pohl och Larry Niven. Han gillade också Harlan Ellison – ”fast hans berättelser är ju så gräsligt känslosamma”.

– Jag växte upp under tider som var enklare och sitter väl kvar där. De romaner jag skrivit på åttiotalet är väldigt lika dem jag skrev på fyrti- och femtiotalen, så de är säkert lite gammalmodiga. Lyckligt nog tycks läsarna vilja ha dem i alla fall.

Själv läste han inte mycket de sista åren. Tolkien gillade han så pass att han läst engelsmannens böcker fem gånger, men allra helst kopplade han av med gammaldags pusseldeckare.

– Som sagt, jag är en gammalmodig människa…

Vi bestämmer själva framtiden

Han fick en gång frågan om sina visioner om mänsklighetens närmaste framtid och svarade:

– Jag har åtskilliga, en del onda, en del goda, beroende på vad vi gör. Jag kan föreställa mig en datoriserad värld med robotar som utför merparten av trist arbete, eller en rymdcentrerad värld med människor som ger sig ut och snurrar i omloppsbana runt jorden och når fram till asteroiderna. Men jag kan också se en nersmutsad värld där livskvaliteten sjunker för alla, eller en med kärnvapenkrig där vi förgör oss själva. Ingenting måste bli på ett särskilt sätt, allt beror på vad vi bestämmer oss för att göra. Givetvis skulle jag vilja se vår civilisation utvecklas och förbättras, det vill ju alla. Men människor har en tendens att göra sådant som skadar mänskligheten.

Han hade svårt att tro på det goda i att framstegen går så snabbt. För hundra år sedan bestämde sig Japan för att hinna ikapp västvärlden, och det gick. När det redan finns en färdig modell är det inte så svårt, menade Asimov. Men dagens vetenskapsmän måste gissa sig fram, göra sina misstag, vilket troligtvis betyder att exempelvis USA kommer att smutsa ner sin miljö mer än någon annan nation, inte minst genom att ett rikt land anser sig ha råd att slösa med resurserna.

– Alla ”framsteg” är inte framsteg!

Här och nu är bäst

Isaac Asimov fick vid ett tillfälle frågan om var han skulle vilja vara om han själv fick välja tid och plats för sin existens.

– Jag skulle vilja vara här och nu. Den här världen är jag van vid. Jag vet hur man beter sig i den och här finns mycket som jag uppskattar, modern medicin till exempel. Det är den som fått mig att överleva så här länge. Jag har haft hjärtfel och utan en bypassoperation skulle jag inte må så bra som jag gör. Jag har fått min sköldkörtel bortopererad på grund av cancer. Så jag skulle sannerligen inte se fram mot ett enklare liv utan antibiotika, utan modern kirurgi och annat. Och i forntida, enklare samhällen fanns slavar. Vem vet, jag skulle ha kunnat bli slav. Så jag tar vad som finns, med alla fel och brister.

Om rymdfärder hade han klara åsikter. Den svåraste barriären för färder till andra planeter är svårigheten att komma upp i rätt hastighet.

– Så länge vi inte kan färdas snabbare än ljusets hastighet kan vi aldrig nå fram till närmaste stjärna medan vi ännu är i livet, möjligen till utkanten av en nära galax. Och medan de resande är borta kommer det att gå miljoner år här nere på jorden innan de återkommer. Jag är rädd att vi aldrig klarar det…

Skilj på dröm och verklighet

I sina romaner har Asimov låtit folk färdas snabbare än ljuset.

Men, påpekar han, det är påhitt. Man får aldrig blanda ihop drömmar och verklighet. Den som menar att verkligheten måste anpassas till drömmarna är en dåre! Själv ansåg han sig vara förnuftig eftersom han visste skillnaden mellan dröm och realitet.

Själv undvek han att resa. Han aktade sig för flygmaskiner och ville inte vara hemifrån alltför länge.

– Jag stannar helst hemma med min skrivmaskin, mina böcker och lever ett lugnt liv. Går och köper skräpmat i hemlighet. Jag älskar hamburgare och varm korv, men min fru låter mig inte äta sådant, för hon tror att det tar död på mig.

Förteckning över Asimovs böcker

Här intill följer en förteckning över de böcker som ingår i Asimovs framtidshistoria. De är uppställda enligt berättelsernas egen kronologi, som inte alltid överensstämmer med året för deras utgivning. Böckerna kan antingen läsas i den ordning de presenteras här eller i den ordning de skrevs: vilket man föredrar är en smaksak. Flertalet verk är dessutom mer eller mindre fristående och kan med fördel läsas som sådana.

De enda böcker som kräver att de läses i någon form av ordning är Stiftelseromanerna.

Böckerna listas med sin svenska titel först.

Årtalen avser första upplagan. Listan hämtad från http://hem2.padsagen.se/patsa/asimov/

Prolog

Nemesis (1991) [Nemesis (1989)].

Robotnovellerna (se även novellsamlingen Robotdrömmar I)

Jag, robot (1954) [I, robot (1950)].

De andra robotarna (1979) [The rest of the robots (1964)].

Robotromanerna

Stålgrottorna (1973) (The caves of steel (1954)].

Den nakna solen (1981) [The naked sun (1957)].

Död robot (1985) [The robots of down (1983)].

Den okända lagen (1986) [Robots and Empire (1985)].

Imperieromanerna

Förbjuden värld (1979) [Pebble in the sky (1950)].

Världar i krig (1954) (The stars, like dust (1951)].

Dömd planet (1974) (The currents of space (1952)].

Stiftelseromanerna

Preludium till Stiftelsen (1990) [Prelude to Foundation (1988)].

Hari Seldon och Stiftelsen (1994) (Forward the Foundation(1993)].

Stiftelsen (1970) [Foundation (1951)].

Stiftelsen och Imperiet (1971) [Foundation and Empire (1952)].

Den segrande Stiftelsen (1971) [Second Foundation (1953)].

De tre ovanstående utgör vad som brukar kallas Stiftelsetrilogin, utgiven med denna titel 1983.

Stiftelsen och tiden (1983) [Foundation’s edge (1982)].

Stiftelsen och Jorden (1987) [Foundation and Earth (1986)].

Epilog

Tidens död (1973) ]The end of Eternity (1955)].

Robotikens tre lagar

Första lagen:

En robot får inte skada en människa eller genom underlåtenhet att handla tillåta att en människa kommer till skada.

Andra lagen:

En robot måste lyda befallningar givna av människor, utom sådana befallningar som skulle innebära brott mot första lagen.

Tredje lagen:

En robot måste skydda sin egen existens, så länge som detta inte innebär brott mot första eller andra lagen.

Ur Handbok i robotik: 56:e upplagan, 2058 A.D.

Övriga böcker av Asimov utgivna på svenska (alfabetiskt)

Blodet (1963) [The living river (1960)].

David Starr, rymdjägare (som Paul French) (1957) [David Starr; space ranger (1952)].

Den fantastiska resan (1967) [Fantastic voyage (1966)].

Den lille fule pojken (med Robert Silverberg) (1996) [The ugly little boy(1992)].

Destination hjärnan (1988) [Fantastic voyage II: Destination brain (1987)].

Fantastiska fakta (1980) [Isaac Asimov’s Book of facts (1979)].

Främling i paradiset (1977) [The bicentennial man and other stories (1976)].

Katastrof! – 15 vägar till vår undergång (1982) [A choice of catastrophes (1979)].

Kemins historia (1966) [A short history of chemistry (1965)].

Landsflykt i helvetet (1976) [Buy Jupiter and other stories (1975)].

Lucky Starr på Merkurius (som Paul French) (1958) [Lucky Starr and the big sun of Mercury (1956)].

Lägg till en dimension (1966) [Adding a dimension (1964)].

Mer fantastiska fakta (1983) [Isaac Asimov’s Book of facts (1979)].

Robotdrömmar 1 (1989) [Robot dreams (1986)].

Robotdrömmar 2 (1990) [Robot dreams (1986)].

Själva gudarna (1974) (The gods themselves (1972)].

Stjärnmörker (med Robert Silverberg) (1992) [Nightfall (1990)].

Svarta hål och kosmiska ägg den moderna kosmologin och astrofysiken i ett nötskal (1981) The collapsing universe: The story of black holes (1977)].

X står för okänd (1986) (X stands for unknown (1984)].

Äventyr i Limbo (1978) [Nightfall and other stories (1969)].



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22