Arvidsjaur, Texas & Clay Allison – och Sture Hammenskog

Aug 26th, 2013 | By | Category: 2013-08 aug, Artikel

En exkursion till sprickzonerna mellan fiktion och verklighet med fokus på författaren Sture Hammenskog. ANDERS N NILSSON har forskat utifrån “Äkta Texasmusik i Arvidsjaur”, något som hände 1954. Här finns kopplingar till en tidigare artikel om Kjell Hallbing.

Texasaftonaffisch

Affischen från 1954 som tillhör DAUM:s samlingar. Original i A2-format scannat av forskningsarkivet i Umeå på Staffan Lundmarks anmodan.

Staffan Lundmark på Dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå (DAUM) visade mig en gång en gul gammal affisch i A2-format som utlovade ”Äkta Texasmusik i äkta Texasmiljö” i Arvidsjaur av alla ställen. Affischen som var daterad till 1954, hade donerats till arkivet av Bengt Martinsson i Luleå. Ett tidningsklipp från samma donation visar att aftonen även var utannonserad i tidningen Norra Västerbotten 8 oktober 1954.

Texas-annons

Annons för Texasaftonen i Arvidsjaur införd i Norra Västerbotten 8 oktober 1954. Från DAUM:s samlingar.

Samhället Arvidsjaur ligger i mellersta Lappland, mellan Pite- och Skellefteälven och torde idag vara mest känt för att några europeiska biltillverkare förlagt sina vintertester till orten. ”Arvidsjaurs kyrkostads municipalsamhälle” hade enligt Sjögren (1935:611) vid tiden före kriget 1 152 innevånare och samlade då ”tingshus, läkare, apotek, bankkontor, ett 40-tal hantverkare och handlande.” Förbindelse med omvärlden fanns via inlandsbanan såväl som via en tvärlinje till Jörn; ”oppåt marka” i Sara Lidmans terminologi.

Omslag till FarmarnaFarmarna
Till denna utpräglade skogsbygd anlände på 1940-talet gävlesonen och jazzmusikern Gösta ”Falinken” Sörlind (1922–2005), trakterande framför allt dragspel och piano. Han samlade lokala musiker kring sig, bland annat i Carioca, som länge var ortens huvudsakliga egna dansorkester. Sörlind har även fått stå som förebild till karaktären ”Farajten” i Sture Hammenskogs debutroman Farmarna från 1965, genom vilken vi erbjudits en inblick i de aktuella musikernas bohemiska livsföring. Ett kapitel ur romanen trycktes även i tidskriften Provins 1988.

Romanen har lite av kultstatus, bland annat för att den är så svår att få tag på. Erik Jonsson har lyft fram Farmarna och Sture Hammenskog i sin serie om bortglömda norrlandsförfattare i några av Övre Norrlands dagstidningar (Jonsson 2009 & 2010).

Ett mått på bokens lokala popularitet är att en författarafton 18 oktober 1973 i Arvidsjaur med Hammenskog och Carioca lockade 1 950 personer till Medborgarhuset (Anonym 1973). Olle Martinsson (f. 1932) misstänker dock att det här föreligger ett tryckfel och att 195 personer låter rimligare.

Här vill jag lyfta fram en märklig koppling till Texas och den affisch jag inledningsvis nämnt. I boken förekommer nämligen svenskamerikanen Joseph Steinman, i 40-årsåldern och försedd med sin ”fantastiska tolvliterskanna”, dvs en stetsonhatt av det rymligare slaget. Elva år gammal sägs Steinman ha fått följa sin far till Texas för att i Beaumont ta hand om en avliden farbrors farm. Fadern hittade olja på farmen och blev rik på kuppen.

Efter faderns död hade Joseph velat återse det gamla landet, och att han hamnat i Arvidsjaur uppges i boken bero på att han ”klev på fel tåg i fyllan och villan.” Begiven på pokerspel hamnar Steinman hemma hos en av Farajtens kumpaner och blir där förälskad i hans unga blonda hustru. Den äkte mannen verkar inte ta förlusten av frun så hårt, men saknar däremot sin pokerpartner efter att Steinman avrest till Texas och hustrun Mary följt i hans fotspår. Som plåster på såren lyckas den före detta maken tillskansa sig några tusenlappar genom att byta in Marys flygbiljett mot en långt billigare dito, avsedd för båt.

Han blir därmed känd som farmaren som sålde sin fru till en texasmiljonär. Hammenskog (1988b) säger sig dock se det mesta i sin roman som en samling ”skrönor, påhittade historier, fantasier.” Han säger dock inget specifikt om att Texasbons uppdykande i Arvidsjaur skulle höra till denna kategori.

Ranchägare Joe
Min poäng är här att romanens Joseph Steinman från Beaumont, Texas, mycket väl skulle kunna kopplas ihop med den ”Joe (Ranchägare)” som på affischen inbjuder till Texasafton på Joes saloon i Arvidsjaur. Lokalen anges på affischen även som ”Parkpaviljongen”, vilken i romanen ges en fyllig beskrivning som det sextonkantiga ”Lusthuset” i folkparken. Den aktuella dansaftonen, som tilldrog sig i oktober månad, kan ha varit en kylig tillställning då det enligt Hammenskog på vintrarna ”drog det iskallt från fönstren så håret fladdrade på brudarna som satt där och dom fick rimfrost i frisyren men i gengäld var det uppåt sjuttio grader varmt i mitten så det jämnade ut sig.”

Man skulle kunna anta att Steinman lärt Falinken och de andra musikerna grunderna till western swing, vilken då kanske genljöd över Arvidsjaurs folkpark denna speciella nionde oktober i mitten av 1950-talet. Orkestern anges på affischen heta ”Nubb-Jones and his City Slickers”, vilket helt säkert är en syftning till Spike Jones och även återspeglar farmarnas sed att sätta egna namn på det mesta. Nubb-Jones avsåg säkert Falinken själv, och den gamla orkestern Carioca hade vid det laget lagts på is.

Mina förmodade kopplingar mellan Arvidsjaurs Texasafton och romanfiguren Joseph Steinman visade sig tyvärr sakna verklighetsförankring när jag väl fick chansen att utreda saken närmare med ögonvittnet Bengt Martinsson (f. 1936) i Luleå. Bengt, bodde i Arvidsjaur när det begav sig och var då engagerad i anordnandet av den aktuella aftonen. Någon äkta Texasbo fanns ej tillstädes och ranchägare Joe avsåg snarare Yngve Skarin (1909–1974), dåtida boktryckare och nöjespappa i idrottsföreningen Arvidsjaur, och som 1957 lämnade orten för att istället ta över den populära dansbanan Perudden i Svensbyn innanför Piteå.

Yngve Skarin

Yngve Skarin, nöjespappa i Arvidsjaur och affischens ranchägare Joe. Foto hämtat från Arvidsjaurs fotoarkiv.

Musiken som spelades på Texasaftonen var enligt Bengt den för tiden vanliga dansmusiken, även om kanske någon låt som ”San Antonios ros” eller ”Texas gula ros” tagits med på spellistan med tanke på kvällens speciella tema. En pärm med ackordsanalyser avseende Cariocas repertoar i Martinssons ägo innehåller åtminstone ett nummer benämnt ”Texas”. Enligt Bengt hade paviljongen kvällen till ära försetts med saloondörrar, som dock inte satt hårdare fast än att en av de första storväxta gästerna fick dem att lossna från sina fästen. En och annan cowboyhatt kan ha burits av orkestern, något man kan se förekom på ett foto från 1953 när de kompade ett gäng pojkar framförande sitt nummer ”Lägerbål” vid Arvidsjaurs socialdemokraters partifest (Anonym 1953).

Steve Hammer
Författaren Sture Hammenskog (1932–1988, född i Mellösa i Sörmland) hette från början Andersson i efternamn som inflyttad predikantson i Arvidsjaur, där han bodde under åren 1939 till 1951. Stures storebror Nils-Olof Andersson var verksam som radioproducent i Luleå, där han bland annat kunde höras i programmet Matbiten, och han lär även ha skrivit en kokbok.

Sture Hammenskog

Sture Hammenskog. Fotograf okänd. Foto hämtat från Arvidsjaurs fotoarkiv.

Sture flyttade först till Boden, där han började som femöres radskrivare och sportreferent i lokalpressen, och gifte sig senare med Solweig Häggström från Luleå, med vilken han fick fyra barn. Han träffade Solweig i Stockholm där han delade lya med Olle Martinsson en period samtidigt som han jobbade med korrekturläsning på Expressen.

Tillsammans med Solweig flyttade Hammenskog till Enköping (eller Västerås ?) och jobbade åt en motortidning, bland annat med att bevaka bilmässor och liknande händelser. Familjen flyttade senare vidare och hamnade i slutet av 1960-talet i Malmö, där Sture bytte efternamn, jobbade som journalist på några olika dags- och kvällstidningar samt riksradion, och som frilans och mångsysslare även hann med att skriva några böcker.

Efter Farmarna kom romanen Självmordet 1969, ett pressetiskt debattinlägg samtidigt med Stures eget avhopp från journalistiken, och under pseudonymen Steve Hammer 1971 även tre böcker om hjälten Clay Allison utgivna i serien Sexy Western: Död mans hand (nr 14), Med laddat vapen (nr 15) och Den vilda ritten (nr 16).

Hammenskogs antal böcker i serien har tidigare felaktigt uppgetts som två (Genberg 2005) respektive ”ett halvt dussin” (Jonsson 2009).

Omslag till Döden på vägOmslag till Döden på väg av HammenskogÅr 1976 utkom deckaren Döden på väg, Hammenskogs enda bidrag till genren under kollektivpseudonymen Bo Lagevi. Boken återutgavs i författarens eget namn 1981. Sture och Solweig hade nu separerat och han sammanbodde under en tid med Jenny Berthelius (f. 1923), en annan mångsidig författare och även hon medlem av kollektivet Bo Lagevi. Hammenskog översatte senare även två av den kanadensiska författarinnan Joy Fieldings romaner till svenska: Våldtagen (1985; senare utgiven även med titeln Hämndens offer 1999) och Djupt vatten (1987). Även hans dåtida sambo Gertrud Hemmel (1934–2006) översatte Fielding och även många andra författare. Hon skrev mängder av underhållande texter för SVT i Malmö, och även ett antal romaner under pseudonymerna Helena Henning och Marika Melker.

Seriös författare
Enligt Kjell E. Genberg (2005:142) betraktades Hammenskog som en ”seriös författare” och dold bakom pseudonymen Steve Hammer kunde han behålla epitetet seriös då med Genbergs ord ”ingen visste att han randat porrwesterns”. Den första Allison-titelns författare anges felaktigt på försättsbladet som Leo Manning, medan Steve Hammer helt rätt anges som författare på pärmens baksida.

Sexy Western utkom i Sverige månadsvis under åren 1970 till 1989 i totalt 150 titlar. Serien skrevs från början av norrmannen Kjell Hallbing (1934–2004) under pseudonymen Leo Manning, mest känd för sina böcker om Morgan Kane, skrivna under pseudonymen Louis Masterson. Hammenskog gjorde ett kortare inhopp innan serien togs över av Kjell E. Genberg (f. 1940) under pseudonymen Matt Jade. Enligt Genberg tyckte sig Hammenskog vara för dåligt insatt i Vilda Västerns historia för att förmå sig till att skriva fler böcker i serien (Genberg, e-post 7 mars 2013). Sture menade trots detta att det var ett ”ganska roligt jobb och stimulerade skrivaptiten” (Skånska Deckarsällskapet 1977:79).

Även Genberg gav fort upp, och lämnade över till Bengt-Åke Cras (f. 1943), som under pseudonymen William Marvin Jr. kom att stå för huvuddelen av seriens titlar. Böckerna kännetecknas utåt av omslagens barbystade kvinnor och beväpnade män. Omslagen till Hammenskogs böcker tecknades alla av signaturen Bowen, dvs Bengt Olof Wennerberg (1918–2000), kanske mest känd för sina många teckningar i Svenska Mad, och ej att förglömma vikingaskeppet på Explorer-flaskan med vodka i.

Innehållsmässigt utgörs böckerna om Allison av de sedvanliga västernhistorierna kryddade med mer explicita samlagsskildringar. Den grönögde spelaren och revolvermannen Clay Allison är en riktig kvinnokarl, som beskrivs på följande sätt av Steve Hammer (1971a:16): ”revolvermannen, spelaren och kvinnotjusaren från Wichita, han som sett döden i vitögat fler gånger än någon annan, han som vunnit mer pengar vid spelbordet än någon annan, han som legat med fler kvinnor än någon annan i hela Västern” och även som ”spelaren med de kalla nerverna, revolvermannen med den dödliga snabbheten och träffsäkerheten, kvinnoförföraren som aldrig fäste sig vid en kvinna” (s. 22).

Död mans hand

Omslag till Död mans hand

Svenska, norska och finska omslag till Steve Hammers bok Död mans hand. Fotomontage: Anders Nilsson.

Hammenskogs första bok om Allison, Död mans hand, utspelar sig till en början i staden Denver där Allison efter en stor pokervinst attackeras av saloonägarens hejdukar. Efter en het kärleksnatt med sin hotellgranne Lyn Sherwood saknar Clay sina pengar samtidigt som hon lämnat stan. Han följer i hennes fotspår till gruvstaden Deadwood där han blir sheriff med uppgift att knäcka Hank Dolans band som terroriserar trakten.

Här tar Allison hotellägarens dotter Mary Duesenberg som älskarinna samtidigt som han spårar Lyn Sherwood till hennes brors ranch. Efter några våldsamma uppgörelser med banditerna står Allison som skottskadad segrare varefter han avsäger sig sheriffuppdraget och återgår till spelandet.

Hammenskog anknyter i boken till kända revolvermän och händelser i det historiska västern och bokens titel syftar på den pokerhand Wild Bill Hickock hade i Deadwood när han blev dödsskjuten bakifrån. Nu är det istället Allison som vid samma bord får samma hand när några av skurkarna försöker få honom att framstå som falskspelare för att få en chans att skjuta honom.

Med laddat vapen

Omslag till Med laddat vapen

Svenska, norska och finska omslag till Steve Hammers bok Med laddat vapen. Fotomontage: Anders Nilsson.

I Med laddat vapen befinner sig Allison i Montana där han på falska grunder blir tagen av sheriffen för ett mord han inte begått. Titeln är dubbeltydig då den kan syfta såväl på Allisons revolver som på hans fallos. Berättelsen har lite av deckarkaraktär med pusselbitar som efterhand bildar ett mönster.

På väg till sin rättegång för mordet fritas Allison av två cowboys som arbetar för traktens pamp Bruce Donovan, som sen lejer Allison för att hjälpa honom bli av med sheriff Harker. Men sheriffen fångar åter in Allison som fängslas men återigen fritas av Donovans män. Därefter stjäl Allison sheriffens papper som Donovan vill ha för att inte sheriffen ska ha en hållhake på honom. Men när Allison ger Donovan dokumenten blir han fasttagen av Donovans revolvermän och den utlovade belöningen uteblir.

Allison lyckas dock smita från Donovans ranch och tar med sig hans dotter Jennifer som gisslan. När hon sen smiter från honom visar det sig vara bara för att få hans uppmärksamhet då hans infångande av henne snabbt övergår i sexuell samvaro. När sen Donovans hejdukar dyker upp för att fånga in Allison övermannar han dem och ger sig beväpnad av mot Donovans ranch. Där övermannas han dock av Donovan, som dock skjuts av en av sina egna män, som tillsammans med en kamrat ställer sig på Allisons sida i den kommande slutuppgörelsen med sheriffen och hans folk.

Allison får nu veta att både Donovan och Harker är skurkar som tidigare samarbetat, men nu försöker bli av med varandra. Sheriffen har nu i sin tur Jennifer som gisslan, men övermannas ändå till sist av Allison. Det slutar med att sheriffen kommer att ställas inför rätta varefter Clay Allison fortsätter sin avbrutna färd mot Alder Gulch och Virginia City.

Den vilda ritten

Omslag till Den vilda ritten

Svenskt och finskt omslag till Steve Hammers bok Den vilda ritten. Fotomontage: Anders Nilsson.

Då det exemplar av Den vilda ritten jag studerat saknar sidorna 33-64 blir min summering av handlingen lite fragmentarisk (istället är sidorna 65-96 dubblerade!). I förlängningen av den tidigare boken är Clay Allison här inledningsvis inplacerad i Virginia City, Montana. Här spelar han poker med kavallerister som dock är dåliga förlorare och anklagar honom för falskspel. Det slutar med att Allison fängslas och döms till hängning. Han räddas dock ur cellen av en indianpojke tillhörande Nez perce folket, varefter han tvingas rida med indianerna för att undkomma sheriffens folk och militärerna som alla jagar honom.

Allison blir här delaktig i den historiska vandring mot Kanada som dessa indianer genomförde år 1877 för att undkomma militären och slippa placeras i reservat. Han deltar i flera strider mot militären på indianernas sida och hjälper dem i planeringen av hur de bäst ska möta kavalleriets upprepade anfall. Hövdingens syster Winema, som tidigare även bott bland vita, blir kär i Allison och förför honom upprepade gånger.

Även denna boks titel är dubbeltydig och kan lätt kopplas till scenen när Winema ställer sig naken på alla fyra framför Allison och uppmanande säger: ”Bestig mej! Jag är ditt sto och du är min hingst! Min stora hingst!” (s. 96).

En annan hövding, Looking Glass som ska gifta sig med Winema, försöker döda Allison samtidigt som indianernas läger anfalls av en infanteritrupp, vilket räddar honom från den svartsjuke hövdingens kniv. Indianerna fortsätter färden mot sin undergång samtidigt som Allison lämnar dem åt sitt öde för att återgå till pokerspelandet.

Norska och finska utgåvor
Sture Hammenskogs böcker i serien Sexy Western utkom såväl i Norge som i Finland i Leo Mannings namn. I likhet med den svenska utgåvan av seriens 13 första böcker, skrivna av norrmannen Kjell Hallbing, kännetecknas den norska utgåvan av Hammenskogs böcker av frikoppling av titlar, omslagsbilder och numrering (Nilsson 2013). Jag har lyckats belägga att Hammenskogs två första böcker utkom i Norge, fast i omvänd ordning och med omkastade titlar. Det kan heller inte uteslutas att även Den vilda ritten utkommit i Norge under annat namn. Heikki Suikkanen stod för den finska översättningen, som utkom i två olika omgångar. Första gången 1973 som nr. 14-16 med samma omslag som i Sverige, och andra gången 1981 som nr. 58-60 med helt nya omslag.

Tack till Staffan Lundmark för att han satte mig på spåret och guidade mig i DAUM:s samlingar, och till Stefan Hammarén för hjälp med återöversättning av de finländska boktitlarna till svenska. Bröderna Bengt och Olle Martinsson tackas för att de tog sig tid och pratade med mig över telefon.

Källor

  • Anonym, 1953: ”På fest med partifolket i Arvidsjaur”. Piteå-Tidningen, 19 november.
  • Anonym, 1973: ”Arvidsjaur: Författaraftonen 1940-talspräglad”. Norra Västerbotten, 19 oktober.
  • Genberg, Kjell E. 2005: Ur min skottvinkel. Baserad på en sann historia. Eslöv: Gondolin.
  • Hammenskog, Sture, 1965: Farmarna. Stockholm: Bonniers.
  • Hammenskog, Sture, 1969: Självmordet. Stockholm: Bonniers.
  • Hammenskog, Sture, 1988a: ”Grefven. Ur Farmarna (1965).” Provins. Norrländskt magasin 1988(2): 26-31.
  • Hammenskog, Sture, 1988b: ”Farmarna i dikten och verkligheten.” Provins. Norrländskt magasin 1988(2): 28-29.
  • Hammer, Steve, 1971a: Död mans hand. Sexy Western nr. 14. Göteborg: Pingvinförlaget.
  • Hammer, Steve, 1971b: Med laddat vapen. Sexy Western nr. 15. Göteborg: Pingvinförlaget.
  • Hammer, Steve, 1971c: Den vilda ritten. Sexy Western nr. 16. Göteborg: Pingvinförlaget.
  • Jonsson, Erik, 2009: ”Intensiva sittningar på Ritz”. Västerbottens-Kuriren, 23 november.
  • Jonsson, Erik, 2010: ”Med beatniktempo i ett litet Norrlandssamhälle”. Norrbottens-Kuriren, 16 april.
  • Lagevi, Bo, 1976: Döden på väg. Brottsplats Sverige nr. 2. Stockholm: B. Wahlström.
  • Manning, Leo, 1972a: Med ladet våben. Sexy Western nr. 15. Oslo: Williams Forlag. [Orig. Död mans hand i norsk översättning; pseudonymen Leo Manning avser här ej som brukligt Kjell Hallbing.]
  • Manning, Leo, 1972b: En kvinne som pant. Sexy Western nr. 16. Oslo: Williams Forlag. [Orig. Med laddat vapen i norsk översättning; pseudonymen Leo Manning avser här ej som brukligt Kjell Hallbing.]
  • Manning, Leo, 1973a: Kuoleman täyskäsi. [= Dödens fulla hand.] Sexy Western nr. 14. Tampere: Williams förlag. [Orig. Död mans hand i finländsk översättning av Heikki Suikkanen.]
  • Manning, Leo, 1973b: Petollinen preeria. [= Bedräglig prärie.] Sexy Western nr. 15. Tampere: Williams förlag. [Orig. Med laddat vapen i finländsk översättning av Heikki Suikkanen.]
  • Manning, Leo, 1973c: Tuomittu heimo. [= Den dömda stammen.] Sexy Western nr. 16. Tampere: Williams förlag. [Orig. Den vilda ritten i finländsk översättning av Heikki Suikkanen.]
  • Manning, Leo, 1981a: Kuoleman täyskäsi. Sexy Western nr. 58. Tampere: Williams förlag. [Orig. Död mans hand i finländsk översättning av Heikki Suikkanen.]
  • Manning, Leo, 1981b: Petollinen preeria. Sexy Western nr. 59. Tampere: Williams förlag. [Orig. Med laddat vapen i finländsk översättning av Heikki Suikkanen.]
  • Manning, Leo, 1981c: Tuomittu heimo. Sexy Western nr. 60. Tampere: Williams förlag. [Orig. Den vilda ritten i finländsk översättning av Heikki Suikkanen.]
  • Nilsson, Anders N. 2013: ”Fallet Kjell Hallbing. Om kioskböckers svåretablerade identitet”. DAST Magazine, april 2013.
  • Sjögren, Otto (red.), 1935: Sverige. Geografisk beskrivning. Femte delen. Örebro, Västmanlands, Kopparbergs län och Norrlandslänen samt register. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
  • Skånska Deckarsällskapet, 1977: Skånska brott och herresäten. En antologi. Göteborg: Zindermans. [Sture Hammenskogs novell ”… när givaren är död” återfinns på s. 81-91.]
  • Widman, Nils, 2010: ”Jazzmusiker och bohem som dansanta inlandsbor ännu minns”. Piteå-Tidningen, 1 december.
  • Genberg, Kjell E., 2013: Bromma, e-post 7 mars.
  • Martinsson, Bengt, 2013: Luleå, telefonsamtal 6 maj.
  • Martinsson, Olle, 2013: Arvidsjaur, telefonsamtal 17 maj.

 

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22