Arnaldur Indriðason: Islänning som bara kan bokens tema från början

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Av Inger Strandberg

Den isländske författaren Arnaldur Indriðason ville absolut inte skriva någonting när han var yngre. Helst ville han bli grävmaskinist, ett yrke långt ifrån faderns.

Pappa var nämligen författare och aldrig tillgänglig för sina barn. Han arbetade oavbrutet och det spelade ingen roll var han befann sig – han bara skrev.

Men det sprack förstås. Blod är tjockare än vatten.

Sedan Arnaldur studerat film (åstadkom en avhandling om isländsk film) och historia på Reykjaviks universitet började han också skriva – som journalist på Morgunbladid, som är Islands största morgontidning.

Sen blev han dessutom romanförfattare. För åtta år sedan skrev han den första boken om polismannen Erlandur Sveinsson och sedan dess har det blivit fyra till. Den senaste utgavs på svenska i år och heter Kvinna i grönt.

Som vanligt arbetar Erlandur med mord och hans relation till före detta hustrun är iskall – hon vill inte veta av honom – och till barnen är den knappt bättre.

Erlandur är en mycket olycklig människa, och det är precis så Indriðason vill ha honom, eftersom han tycker att lyckliga människor är oerhört ointressanta. I beskrivningen av Sveinsson lägger han in de egna känslorna för sina tre barn.

Hustrun och barnen lämnar bostaden varje morgon och då börjar han skriva. En bra dag kan det bli fem sidor.

Flexibelt upplägg

Han har ett flexibelt sätt att lägga upp sina romaner.

Bokens tema har han tänkt ut, men när börjar skriva den första sidan – han skriver i kronologisk ordning – har han ingen en aning om vad som ska hända eller hur boken ska sluta.

Han säger sig ha Ed McBain som favoritförfattare – lite underligt kanske eftersom Evan Hunter/Ed McBain flera gånger sagt att han måste ha hela intrigen klar för sig innan han kan börja författa.

Överraskas av vem som dött

När Indriðason började skriva Kvinna i grönt visste han bara att han hade bestämt sig för att skriva om familjevåld, men vem som skulle mördas och vem som skulle mörda kände han inte till. Ibland händer det att han själv överraskas av vem som dött och vem som gjort det.

Han har ett slags gammaltestamentlig på sina offer. Mördaren har starka skäl för sitt dåd och den som dör förtjänar sitt slut.

Han tänker oavbrutet på det han ska skriva och det händer titt som tätt att han lämnat matbordet för att gå till arbetsrummet och göra en anteckning. Sådana gör han på lösa lappar och eftersom han får sina bästa idéer just innan han somnar gäller det att ha penna och papper till hands på nattygsbordet. Annars måste han skriva direkt på bordsskivan.

Säljer bra efter pris

Efter debuten 1997 har Arnaldur Indriðason fått Skandinaviska deckarsällskapets pris två gånger – första
gången 2002 för Glasbruket och i fjol för Kvinna i grönt.

Fadern dog strax innan Arnaldur fick första priset. Innan dess hade de böckerna sålt dåligt, men far var ändå glad över att sonen blivit författare som han.

Numera säljs böckerna i mer än dussinet länder och efter prisutdelningen 2002 började Indriðason skriva på heltid, vilket i hans fall betyder att han författar mellan 8 på morgonen och 2 på eftermiddagen. Sedan kommer barnen hem och då flyr han fältet för en promenad. Under den brukar han fundera på vad som måste skrivas nästa dag.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22