Arketyp för en mysrysare!

Mar 8th, 2010 | By | Category: 2006-1, Artikel

Av Bertil Falk

Det går inte att komma ifrån att en av de verkligt storartade underhållningsförfattarna är James Hilton. Man borde skriva att han är mest känd för osv., men i stället känner man sig föranlåten att tyvärr skriva att han är mest bortglömd för romanerna Adjö, Mr Chips, Slumpens Skördar, Lost Horizon (Shangri-la, Blå Månens dal) och filmmanus som exempelvis Mrs. Miniver. Visst var James Hilton en underhållare, men han var mer än så. Liksom hos Graham Greene finns i hans berättelser en ton, ett drag, en tanke utöver den rena underhållningen. Och han skrev deckare.

 

Redan 1931 kom det ut en äkta mysrysare tillika puzzledeckare av en Glen Trevor, den hette Murder at School. Den räknas till de klassiska problemdeckarna och kallas numera ofta Var det mord? (Was if murder?) av James Hilton. I USA upptäckte man nämligen snabbt vem som dolde sig bakom Glen Trevor och gav bums ut boken med rätt författarnamn och en mindre avslöjande titel. Underbart nog finns den översatt till svenska av Ingrid och Tryggve Emond och med ett förord av Tage La Cour, utgiven som en klassiker av Bra Böcker 1983. För Guds skull! Rota på antikvariat eller rusa till ett bibliotek!

 

Förfärliga dödsfall i skola

För detta är som noteras inledningsvis något av en urtyp för en modern mysrysare. De förfärliga dödsfallen inträffar på en engelsk internatskola, en miljö som är vänligt och trivsamt beskriven. Och mitt i den mysiga omgivningen en krypande, allt kusligare stämning som leder fram till det obehagliga slutet, då sanningen om de otäcka dödsfallen avslöjas.

James Hilton skulle återkomma till samma miljö i en av sina mest uppskattade bästsäljare, tårdryparen Adjö, Mr. Chips (1934) som satte fart på försäljningen av näsdukar runtom i världen även som film (1939) med Robert Donat och Greer Garson. Donat vann en Oscar som bäste manlige skådespelare, ett år då annars Borta med vinden i stort sett tog rubbet.

Internatskolan, som plats för dramatik, har ju fått efterföljare på vita duken med filmer som Dead Poet’s Society (1989) med Robert Sean Leonard och Robin Williams samt The Emperor’s Club (2002) med Kevin Kline, men Goodbye, Mr. Chips var först. Boken kom på svenska redan 1935. Den var James Hiltons hyllning till fadern som var rektor och förebild till Mr. Chips.

Den engelska internatskolan har också haft ett nedslag i svensk litteraturhistoria, låt vara neglierat. Jag avser då Singleton-böckerna av Louise de Geer. Förvisso underhållande böcker, men inga deckare.

Lockades till Hollywood

James Hilton lockades från London till Hollywood redan på 1930-talet. Han stannade där till sin död.

Han hade då varit gift två gånger men återförenats med sin första hustru, som var hos honom när han avled i levercancer 1954. Hilton vann också en egen Oscar för sitt manus till Mrs. Miniver. Jag har funnit två inte oväntat utomordentliga deckarnoveller av Hilton, nämligen The Perfect Plan och The Mallet. Vet någon om det kan finnas fler?



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22