Är serier samhällsfarliga eller endast fettbildande?

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

AV KJELL E. GENBERG

Läsa serier? Vem i helskotta läser serier? Dessa alster äro fördummande för individen, skadliga för samhället och troligtvis fettbildande!

Jag måste erkänna en sak. Jag läser serier. Precis vilka serier som helst och i sjukdomsbilden ingår att jag är periodare. På vintern blir det ingenting alls och det är möjligen en anledning till att jag längtar så förtvivlat efter sommaren.

För länge sedan medverkade jag i seriemagasin som följetongsskribent och jag har inte protesterat mot att jag fortfarande finns med på vissa utskickslistor. Jag får fortfarande sådana tidningar (inte så många längre, det skall medges, men ändå…) i brevlådan. Hos B&W stormarknad har jag införskaffat en bjässe till papperskasse. I den förvarar jag under vinterhalvåret serietidningarna. Ibland kan det vara svårt att gå förbi kassen utan att smyga upp ett magasin och tjuvläsa det, men jag brukar stålsätta mig. Man skall inte falla till föga. Då blir tidenderna sämre och om jag börjar läsa blir jag sittande, familjens ekonomi till skam och svångrem.

Nej, seriemagasin hör hemma under den ljusa årstiden.

En vacker byggnad

I slutet av maj, varje år Gud och Curt Barks ger, stoppar jag in kassen i min gamla Golf och förflyttar mig, familjen och litteraturen till Hälsingland.

Där har jag en gammal skola att semestra i och till skolan hör ett utedass som är min stolthet. Jag har byggt det själv. Människor som tror sig vara mina vänner har sagt att dasset, med vidhängande vedbod, är byggt efter ritningar till en sämre favela i Rio de Janerio. Det är inte sant! Det är en vacker byggnad.

I denna vackra byggnad, alldeles till vänster innanför dörren, ställer jag kassen. När dagarna blir varma och goa sätter jag mig på skörbänken (som sittplatsen heter på mitt hemlands vilda tungomål) för att njuta odödlig litteratur som Fantomen, Lilla Fridolf och andra godbitar.

Somliga år blir jag sittande ända fram till hösten. Det går, för det är ett familjedass med plats för tre.

Lite avläsandet är naturligtvis nostalgiskt betingat. Vad är inte nostalgiskt betingat när det gått några år sedan man fyllde 50? Faktum är att jag lär mig en del av serier. I mitt dagliga värv försöker jag försörja mig och de mina genom att skriva romaner vilket inte alltid är så lätt. Men om man är receptiv kan man lära mycket om koncentration ur seriemagasin. Där skall en bild säga mer än de där tusen orden och lyckas för det mesta med det. Replikerna är korthuggna och innehållsrika, liksom de förklarande boxarna. Det går inte in hur många bokstäver som helst. Det där är jäkligt skickligt gjort som oftast.

Kan återbrukas

Efter den bibliofila sysselsättningen kan tidningarna återbrukas eftersom papperet är mjukt och följsamt. Dock släpper färgen ibland, men detta kan åtgärdas med tvål och vatten så man slipper se ut som en topografikarta i häcken.

Det finns emellertid en tidning som jag aldrig återbrukar. Ett gammalt, gammalt Seriemagasinet med en Kerry Drake-serie som är helt fantastisk i sin koncentration. I de två första bilderna (som egentligen inte alls är märkvärdigt tecknade) finns ett par pratbubblor som via sin text och undertext berättar både bakåt och framåt på ett fantastiskt sätt. Om jag själv skulle skriva ner allt dessa 74 bokstäver och två bilder berättar skulle det minst gå åt ett kapitel i en bok. Jag är dessutom rädd att det inte skulle bli lika bra, för det är ju läsarens egen fantasi som rätt styrd ger den bästa upplevelsen.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22