Är Balderson avslöjad?

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-3, Artikel

Av JEAN BOLINDER

Det är i allmänhet svårt att hålla en litterär pseudonym hemlig – i varje fall om det rör sig om böcker med många läsare. Dock vet fortfarande ingen med säkerhet vem Bo Balderson var – han som skrev deckare från 1968 års Statsrådet och döden till och med Statsrådet klarar krisen 1990.

I Svenska Dagbladet av den 14.3.96 anser sig Carin Stenström avslöja Balderson, det skulle ha varit ingen mindre än Ebbe Carlsson som i högre eller mindre grad stöttades av Åke Runnquist. Stenström skriver att Statsrådet och döden var ”en gravskrift” där statsrådet inte klarar krisen och allt löses upp i kaos. Och hon påstår vidare att ”Balderson säger själv, att detta är sista boken” och syftar på raderna ”Att våra undersökningar skulle sluta på detta vis”.

Året efter sista Bardersonverket kom det ut en deckare av Ebbe Carlssons hand och med hans namn på omslaget: Liket i lådan. Carin Stenström finner stora likheter mellan den och Baldersonböckerna – redan personförteckningen är ”nästan identisk” med dem i Baldersons böcker. Bonniers hade bråttom att tona ner boken efter Carlssons död 3 augusti 1992. ”Förlaget har /…/ sett sig förpliktigat att ge ut den egna förlagsdirektörens bok, men /…/ efter hans död 1992, bromsat den.”

Efter att ha gjort en rad jämförelser mellan Baldersonböckerna och Ebbe Carlssons Liket i lådan med inte alltid så särskilt övertygande ”likheter” kommer Stenström fram till att om Ebbe Carlsson skrivit böckerna så ”måste han rimligtvis haft någon som putsat stilen och skärpt berättarjagets profil. Det kunde han mycket väl haft i den ett år före Ebbe Carlsson överraskande avlidne förlagschefen Åke Runnquist”.

Som slutkläm anför Carin Stenström citatet ”Erotik öppnar så många vägar till döden!” vilket skulle syfta på Ebbe Carlssons förestående död i aids.

Gissningarna om vem Balderson är/var har varit väldigt många – till och med jag har hört till kandidaterna. Åke Runnquist vårdade ömt Baldersonmyten och tillsände oss alla, som på mer eller mindre diffusa grunder blivit utpekade, ett Balderson märke i metall och en dekal med texten ”Jag är Bo Balderson”. För min del satte jag den senare på dörren till min skrivkammare och där sitter den faktiskt än.

I vad som antagligen var den sista intervjun med Åke Runnquist uttalade han sig om Balderson. Det var i VI hösten 1990 och Åke hade bara några månader kvar att leva. Han sitter på en bänk, tunnare och mera urholkad än jag minns honom, och ser med ett milt småleende in i fjärran. Framför honom på bänken ligger Baldersons kub och paraply. Artikeln heter ”Gåtan Balderson” och i en ruta räknas alla då misstänkta upp. De är 74 stycken. Ebbe Carlsson är inte bland dem, däremot Åke Runnquist. Själv är jag placerad mellan två döda idoler, Olof Palme och Tage Danielsson. Och bland övriga misstänkta finn paret Robert Boman och Lars Lambert som jag föreslog – de skrev ett par deckare under pseudonymen Bob Alman som har de fem första bokstäverna gemensamma med Bo Balderson.

I artikeln tas frågan om Baldersons ”sista” bok upp. Åke Runnquist säger att han träffar Balderson i någon Stockholmspark och ”drar upp riktlinjerna, om det skulle komma en bok nästa höst eller så”. Och han fortsätter ”Balderson förklarade ju före den förra boken att han inte skulle skriva mer. Han skrev en bok till. Och nu kommer ytterligare en.” Intervjuaren (Magnus Palm) frågar: Kan du svära på att Balderson aldrig varit på Manilla? Och Runnquist svarar: ”Ja, det kan jag.”

Själv kände jag Åke Runnquist ganska väl trots att han inte var min förläggare. Vi träffades i Svenska Deckarakademin och han har besökt mig hemma i Bjärred ett par gånger. Och en egenskap, som jag tror mig kunna säga att Åke hade, var ärlighet. Han skulle inte svära på att Balderson aldrig varit på Bonniers Manilla om det var deras förlagsdirektör Ebbe Carlsson som skrivit böckerna – självklart hade Ebbe Carlsson varit många gånger på Manilla. (Jag har varit där själv och kan således också avföras ur diskussionen.)

Dessutom är det frapperande att Balderson tidigare hotat sluta och att Åke Runnquist tycks  hålla för troligt att det kan komma en ny bok av honom påföljande höst. Att det inte gjorde så kan bero på att Runnquist då var död och hans person betydde mycket för Baldersonböckerna även om han inte var författaren – även han hade ju otaliga gånger varit på Manilla!

Själv tror jag att Aftonbladets Jörgen Blom hade rätt när han pekade ut den på Irland boende läroverksadjunkten Björn Sjöberg som författaren. Jörgen Blom granskade Sjöbergs inkomster och fann att han tjänade oförklarligt mycket – kanske ackumulerade inkomster från Baldersonböcker. Och Åke Runnquist säger i VI-artikeln att detta försök att avslöja Balderson är ”det mest ambitiösa”. Och jag tror nog att vi kan avskriva Ebbe Carlsson från de smickrande misstankar som Carin Stenström för fram. Hade Balderson varit en kändis hade man inte förtigit hans identitet men en okänd adjunkt på Irland är inget att föra fram för att öka Baldersonintresset!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22