Apropå Silverberg om Anderson: Skaldskaparkonst

Sep 4th, 2009 | By | Category: 2002-2, Artikel

Av Bertil Falk

Sf- författaren Robert Silverberg har med anledning av kollegan Poul Andersons död sommaren 2001 under rubriken The Skald of Science Fiction kallat denne dansk ättling för en, ja, just skald i tidskriften Asimovs Science Fiction (January 2002).

Han påpekar att Anderson inte bara använde fornnordisk mytologi i sin sf utan faktiskt använde sig av det minst 1300 år gamla versmåttet drottkvätt. Och han citerar följande rader:

Swiftly goes the swordplay:

Spears on hosts are raining;

Men run forth in madness,

Moving ranks of toemen:

Battle tumult bellows;

Blood is red on axeheads:

Greedily the gray wolf

Gorges with the raven.

Mycket effektivt. men är det regelrätt drottkvätt? Till en viss gräns. Åtta rader. Stämmer. Sex stavelser i varje rad. Perfekt. Vidare använder sig Anderson av stavrim (alliterationer) på rätt sätt. Som synes av de fett angivna bokstavarna har han två stavar i varje första rad och en stav i varje andra rad. Fast det hade varit bättre om han använt sw i alla tre stavarna i de två första raderna och i lika grad gr i de båda sista radernas tre stavrim. Men även som bara s- och g-rim är det fullt acceptabelt. Anderson undviker emellertid helt den mer komplicerade proceduren som börjar göra drottkvätt svår att skriva. Bortsett från ett tveksamt undantag använder han inte inrim (assonanser). Det bör vara två halva inrim i varje rad med två stavrim och två hela inrim i varje rad med en stav.

Ett halvt inrim är t.ex. om han använt sig av ord som rightful/straightforward, right och straight utgör halva inrim. (Hela inrim är bright och frightful.) Med viss tvekan kan hans greedily/gray i slutet av versen betecknas som ett äkta halvt imrim i sin rätta rad, men det tycks snarast ha uppstått av en tillfällighet eftersom han inte följer upp det med två hela inrim i den sista raden. Är det allt? Ingalunda. En skickligt improviserad drottkvättstrof ska innehålla kenningar och heiten, som gör texterna svåra att begripa.

Typiska kenningar är, enligt Snorri Sturlasson (1178- 1241) i Skáldskaparmál att kalla skeppet för vågens bleka häst eller sundets djur eller rullstockens vågdjärva björnunge. Striden kan kallas härkungars väder eller Hlökks snöyra (Hlökk var valkyrja). Exempel på heiten för Odin är t.ex. Ygg, Sidhatt, Hjälmbare, Valfader, Sigtrygg etc.

När bärsärken, slagkämpen, galdraren och inte minst skalden Egil Skallagrimsson (ca. 900 – 980) sju år gammal klöv skallen med en yxa på en lekkamrat, sa hans mamma att det fanns vikingaämne i honom.

Då kvad pågen. Inrim har smugit sig in i Ohlmarks tolkning av denna vers som är lika ”bristfällig” som Andersons.

Det mälte min moder,

att mig skulle köpas

skepp och skinande åror,

skynda med vikingar,

stånda styv i stäven,

styra dyra knarren,

hålla in till hamnar,

hugga en och annan.

Att skriva på drottkvätt har svenskar inte gjort de senaste tusen åren. Och det lockar inte våra nutida poeter som föredrar rimlös, prosaisk diktning.

Drottkvätt är helt enkelt ett svårhanterligt versmått. Därför är det desto märkligare att Poul Anderson skrev drottkvätt på engelska, vilket är svårare än att göra det på nordiska språk. Till sist en drottkvättstrof av Egil Skallagrimsson översatt av Åke Ohlmarks. Harald Blåtand har just börjat regera. Egil med kompisen Åke viking befinner sig på den skånska sidan av Danmark. Vikingarna tvistar.

Tvisten gäller frågan om man ska eller om man inte ska gå till anfall mot det rika Lund (som kan ha varit Ulleråker).

Slutligen upphäver Egil Skallgrimsson rösten och kväder på stubben följande lösvers på drottkvätt:

Visst skola svärden vina,

vargtandsblödare gode!

Dövande dåd må övas

i dalfiskarnas misskund.

Upp till Lund ur ledet

sig lete den orädd heter,

freste förrn sol faller

Fejdspjuts ofagra sejdtjut!

Varpå man anföll, plundrade och brände Lund och drog vidare till Halland. Är sista raden svår att begripa? Kanske, men det finns ännu svårbegripligare exempel. Den som är intresserad kan ta sig en titt på Islands hedna skaldediktning (Gebers 1957) av Åke Ohlmarks, som följdes av Tors skalder och Vite Krists (Gebers 1958). B.F.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22