Apropå koloniallitteratur

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2002-2, Artikel

Av Inge Ekbrant

Bertil Falks artikel Dansk & svensk kolonialism som ungdomsböcker (DAST 1/2002) fångade mitt intresse i högsta grad, bland annat för att jag är intresserad av den genre, som Bertil döper till koloniallitteratur, men också för att jag fick veta lite om en bok Nybyggarna vid Delawarefloden, som Roy i granngården hade talat om. Det blev aldrig av att jag lånade och läste den boken. Tyvärr.

En bok som fascinerade mig hör inte till kategorin ungdomsböcker, snarare till dem som i historisk förklädnad behandlade aktuella ämnen. Jag syftar på Huset med det gröna trädet av Kelvin Lindemann. Den utkom 1942 och i svensk översättning 1943. Sistnämnda år kom också Den frihet väl kan bära, både i Danmark och i Sverige. Den handlade om hur bornholmarna gjorde sig fria från en ockupationsmakt 1658. Ockupanterna var den gången svenskar, men det var inte svårt att se att romanen egentligen handlade om 1940-talets tyska ”beskydd”. Romanen beslagtogs också i Danmark, och författaren måste fly till Sverige. Jag läste Huset med det gröna trädet, men var för ung och omogen för att upptäcka dessa dagspolitiska undertoner. Nu minns jag inget av boken. Tyvärr.

Från min barndom minns jag hur Delawarejubileet gav genljud i bokutgivning och i radio, som var det medium som helt dominerade min barndomsvärld (1930-talels). Under mina första skolår läste jag inte lokaltidningarnas följetonger, men slukade i stället skolbibliotekets Barnbiblioteket Saga och andra barn- och ungdomsböcker. Kalmartidningen Barometern hade en följetong som hette Hennes majestäts koloni, vilken jag inte läste. Efter många år läste jag Astrid Kährs Calmare Nyckel, då utgiven i en folkboksserie. Jag kommer bara ihåg att bokens kvinnliga huvudperson hette Dorrit.

I Svensk uppslagsboks biografiska notis om Astrid Kähr, skriven av Harald Elovson, fil.dr, i Lund, ser jag att boken faktiskt kom ut 1937 och därmed fanns i vågen av litteratur från jubileet. Jag ser också att författarinnan skrev flera historiska romaner, ”stundom för ungdomen”, heter det i notisen. Elovson ger boken vitsordet ”en kunnig och rapp skildring av stormaktstiden”.

Kolonin Nya Sverige kom till året 1638, så egentliga jubileumsåret torde ha varit 1938. Kolonin ägde bestånd till 1656, då den måste överlämna sig till holländarna, vilka i sin tur fick ge sig till engelsmännen 1664.

Jag erinrar mig att en av dem, som skrev om den svenska kolonin, var biskop Jan Arvid Hellström i Växjö. Inte heller kan jag komma på någon svensk äventyrsbok som handlar om Saint Bart, kolonin i Västindien från 1784 till 1878. Har verkligen ingen skribent känt sig inspirerad av ett så märkligt kolonialt äventyr?



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22