Antikvariat i Tranås är forskningsinstitut

Feb 9th, 2008 | By | Category: 2001-2, Artikel

AV BERTIL FALKTRANÅs (DAST) Det ligger i Tranås, Stig Kernells välordnade flygantikvariat, som inte bara betyder mycket för de högst 10.000 människor i Sverige, som är lidelsefullt intresserade av flyg. Ambitionen är att nå långt utöver denna kärntrupp. Antikvariatet är inte heller så begränsat som man skulle kunna tro. Visserligen är den gemensamma nämnaren flyg, men det kan lika väl vara en biografi över en konstruktör eller en kioskdeckare, där det finns flyg med i handlingen. Och antikvariatets tillkomst är en historia för sig.

“Efter att ha flugit i många årtionden började jag att intressera mig för böcker om flyg”, berättar Stig Kernell. “I den svängen dog en av bokentusiasterna i flygsvängen i Göteborg. Da åkte jag och en polare dit och vi skulle värdesatta allt, för den bortgångne hade inte mindre än sju änkor. Han bytte fru då och då, sambos alltså. Jag och tandläkaren Bo Widfeldt satte oss ned med varsin hög och prissatte alla böckerna och talade om vilka vi ville köpa. Då säger de här brudarna ‘att vi säljer bara allt på rot i en enda hög’. Då köpte vi alla böckerna. Jag åkte hem och försökte sälja. Det var lätt. Högvis med människor dök upp och ville ha böckerna vi sålde. De som köpte hade böcker att sälja och så blev det ett antikvariat.”

Stig Kernell tar alltså all slags litteratur, med flyganknytning samtidigt som han katalogiserar och bygger upp en samling. Framför allt är han intresserad av hur vanliga människor kan komma att intressera sig för flyg via läsvägen.

“Man ska ha klart för sig det att det gäller för oss som sysslar med flygpropaganda att få folk att läsa om flyg. Tal och skrift är ett av de kontaktmönster man har. I den änden vill det till att man tar med alla typer, barnböcker, kiosklitteratur och fram till – ska vi kalla det kulturlitteratur när det är som mest högtravande. Man ska inte förakta någon form av litteratur. När det gäller barn- och ungdomslitteratur, så ligger Torsten Scheutz nära till, eftersom han bor här i Tranås. Jag har läst alla hans böcker. Sen finns det ju barnböcker som Imse, vimse spindel. Det problem vi har i dag i Flyglitteraturgruppen, ett gäng av författare, läsare och förläggare, är att det trycks för lite barnböcker om flyg. Det är farligt, för ungdomen är inte längre intresserad att gå in i flygsvängen. Vi behöver nya piloter, nya ingenjörer, nya flygledare, flygpsykologer. Jag efterlyser barnböcker om flyg.

Det finns också flygböcker i form av kiosklitteratur även om titlarna inte är speciellt iögonenfallande. Det är mera formatet i form av pocket som det då handlar om. David Beaty är en författare som alltjämt lär leva i England. Han är en gammal pilot som skrev Lejonets guld och många andra underhållningsböcker, som ibland har gått kioskvägen. Jag har dem till salu. En annan flygförfattare, som inledde med en kioskbok är Nevil Shute med Möte i Marasan, men sedan har han skrivit upp sig. Många flygförfattare blir ofta ännu bättre när de skriver något annat. Nevil Shute har främst skrivit flygböcker, men hans förnämsta är verk är Svarta höns och På stranden. De är inte flygböcker. Alla utom en av hans böcker finns på svenska.

Det är intressant med författare som skriver upp sig och skriver ned sig. Om man nu ska tala om gradskillnad. Det gör jag utan att på något sätt vara nedlåtande, för kioskböckerna behövs. Jag läser kioskböcker utan att tycka det är dåligt. Det är en viss genre och det är svårt att skriva kiosk. Rickard Bach skrev Måsen, en toppenbok i finkulturgenren, som man kan läsa hur många gånger som helst. Men han skrev fem böcker till och det gick stegvis nedåt och blev dålig litteratur på slutet. Jag skiljer på dålig litteratur och kiosklitteratur. Kiosklitteratur är en genre. Jag tror inte att vem som helst kan skriva kiosk. Det krävs intelligens och en viss konstfärdighet. Det måste finnas dörröppningar som släpper in alla som är intresserade.”

En annan författare som Stig Kernell uppskattar är Ernest K. Gann, som skrev verklighetsskildringar. “Det var en intressant person”, konstaterar Stig Kernell. “Han ensamseglade varje år från England till Göteborg. En gång seglade han till Stockholm och Det Bästa hade en artikel om honom. Hälften av det trettiotal böcker han skrev finns översatta till svenska. Antoine de Saint-Exuperys flygböcker är mycket fin litteratur. Jag läser honom, men en del känns lite fjärran, som konståkning på skridskor i litterär väg. Jag är tekniker och tämligen handlingskraftig och inte så där förfärligt känslig av mig.” Katalogiserandet utgör en viktig del i Stig Kernells verksamhet. Det finns filosofi bakom den biten.

“Håller man på som jag, måste man kunna ta tag i böckerna när man påstår saker och ting. Och då härmar jag biblioteken, gör bibliotekslistor och bibliografier. Och när man som jag nu har 4500 böcker, då vill det till att dela upp dem på ämnesområden. En och samma bok kan ha tre-fyra ämnesområden: andra världskriget, jaktflyg och så vidare. Jag för upp allt på datalistor, vilket gör att jag ofta blir uppringd av folk som t ex vill ha en lista på alla böcker om segelflygplan. Många författare kommer och vill ha hjälp med underlag. Som exempelvis Hans G. Andersson.

Det måste alltså finnas ett skäl för att syssla med detta. Man kan inte bara av åldringsterapeutiska skäl sitta och skrapa ihop sjuhundra pärmar med uppgifter om folk och böcker. Jag är ute efter de som förde svenskt flyg framåt. Hur får man tag i dem? Man kan antingen gå på dagstidningsuppgifter och se hur många tidningsurklipp de har fått. Där leder Calle Cederström med fem arkivpärmar. Albin Ahrenberg har tre. Sen kan man gå på hur mycket de är omskrivna i böcker. Man kan vidare gå till Kungliga Svenska Aeroklubbens medaljförteckningar. Och man kan ta reda på vad folk tycker och tänker om de som jobbar i industrin. Många är stora konstruktörer, men det är mest bara flygarna det skrivs om. Till sist får man i alla fall fram en essens av människor som har fört svenskt flyg framåt. Flera hundra människor, som man försöker göra sig en bild av hur duktiga var dom och vad de gjorde för nytta och vad de inte gjorde för nytta. Tag förgrundsgestalterna, Calle Florman, som byggde upp luftfarten och Bengt Nordenskiöld som satte upp flygvapnet, mycket färgstarka typermed plus och minustecken i kanten. Vidare Enoch Thulin, som hade stor flygindustri under första världskriget. För att nämna några.

Olof Svedelid och många andra har skrivit flygdeckare. Stieg Trenters Lysande landning, för att ta ett exempel. För att hitta litterära deckare som är piloter får man nog gå utomlands. En gosse Möller vid F 17 skrev Made in Sweden, en riktig blodstänkarroman. Och Harold Robbins Carpetbaggers är den roligaste flygbok jag läst.

Det är intressant att se hur kulturforskare drar gränsen så att vi på flygsidan inte kommer med. Om du målar en tavla med en flygmaskin så är det hötorg. Däremot har man accepterat bilen och tåget i konsten. Nu börjar flyget komma in i bilden utan att folk störs. Det visar att flyg fortfarande är nytt fast vi snart flugit i Sverige i 100 år. När jag växte upp fanns det upptäcktsresande som Sten Bergman och andra. Det finns inte längre, för alla är upptäcktsresande. Alla kan åka praktiskt taget vart som helst och tilta själva. Vi kommer snabbare och snabbare till de ställen som det förr var otänkbart att åka till. I dag pendlar folk mellan USA och Sverige.”

Konstaterar Stig Kernell, som också berättar om en ny strategi. “Vi som skriver om flyg har inriktat oss så mycket på den kärntrupp som är lidelsefullt flygintresserad, att vi börjat fundera på om man inte bör vända sig till allmän press i stället för tala till de redan frälsta på sjunde varvet. Jag skrivet till exempel i tidningen Nostalgia.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22