Anthony Boucher: Kors i alla regnskydd!

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1999-1, Artikel

EN KRITIKER SOM ÄLSKAS – SÅNT SKER BARA I USA
Av KJELL E. GENBERG

Varje år anordnas i Förenta Staterna en kongress för deckar- och thrillerförfattare. Den går av stapeln på en ny plats varje år och kallas Bouchercon.
Namnet kommer från deckarkritikern Anthony Boucher.
Tänka sig – författare som på detta sätt uppskattar och hedrar en recensent. Jag har svårt att tro att det skulle kunna hända i Sverige.
Hans spalt i New York Times hette Criminals at Large och han skrev sin allra första den 1 juli 1951. Sedan pågick recenserandet i 17 år. Han skrev sammanlagt 852 veckokrönikor och recenserade i snitt sex romaner i varje.
I sin programförklaring Code for Mystery Reviewers skrev han: ”Bland alla ytterst olika böcker som buntas samman som ’deckare’ skall jag försöka bedöma var och en rättvist, allt efter vad författaren avsett att skriva och inte efter de preferenser jag personligen har”.

Namn efter massmördare

Anthony Boucher hette egentligen William White men tog sin pseudonym när han upptäckt att Kongressbibliotekets register Anthony Boucher upptog 75 författare med det namnet. Han skrev också under pseudonymen H.H. Holmes, som till alla Sherlockianers sorg inte hade med den berömda londondetektiven att göra, utan var en ökänd massmördares ”artistnamn”. Mördarens riktiga namn var Herman W. Mudgett, och även detta använde Boucher som pseudonym.
Boucher talade sju språk. Han skrev deckare, fantasy och science fiction, var redaktör för Magazine of Fantasy and Science Fiction under tidskriftens första nio år, producerade ett specialprogram om opera för radio varje vecka, skrev operarecensioner, arbetade som TV-konsult, var med om att grunda Mystery Writers of America (ordförande 1951), grundade en västkustavdelning av sherlockianska Baker Street Irregulars, översatte, intresserade sig för politik (demokrat), gillade sport (amerikansk fotboll, rugby, trav och gymnastik), blev uppskattad gourmetkock, var ytterst skicklig pokerspelare. Uppmuntrade otaliga deckar- och sf-författare samt hann ändå med att vara en god make och far.
Denna uppräkning blir desto märkligare när man vet att Boucher under hela livet led av astma och i princip aldrig, upplevde en frisk dag.

Var kanske geni

Han föddes alltså som William Anthony Parker White den 12 augusti 1911 i Oakland, Kalifornien. Hans föräldrar, James Taylor White (som dog när Boucher var liten) och Mary Ellen Parker White, var båda läkare.
Som barn var han för det mesta sängliggande, men han höll ändå jämna steg med sina klasskamrater. Faktum är att han var så begåvad att när Stanforduniversitetet skulle göra en undersökning av genier, tog man med honom i gruppen.
Han utexaminerades från gymnasiet i Pasadena 1928, gick sedan i college och på universitet. På ett studentparty i Berkeley träffade han sin blivande hustru Phyllis Mary White.
Boucher reste till Los Angeles 1934 i hopp om att bli manuskriptförfattare, men fick aldrig något sådant jobb. I stället började han som teater- och musikkritiker för den lilla veckotidningen United Progressive News. Samtidigt skrev han och försökte utan framgång få ut noveller och dikter. Han skrev också romanen The Case of the Seven of Cavalry som efter många om och men gavs ut av Simon & Schuster 1937.
Framgången gjorde att han vågade fria till Phyllis. De gifte sig 1938.

Blev aldrig filmförfattare

Boucher fick ut ytterligare sex romaner, men filmförfattare blev han aldrig. 1942, efter att ha flyttat tillbaka till Berkeley, började han recensera deckare och sf i San Francisco Chronicle, skrev noveller i Ellery Queen’s Mystery Magazine, redigerade The Pocket Book of True Crime Stories (1943) och Great American Detective Stories (1945) samtidigt som han skrev radiomanus. 1951 blev han deckarkritiker i New York Times.
Om Boucher sades det på den tiden: ”Det finns en skillnad som inte alltid uppmärksammas på recensions- och kritikerverksamhet. Boucher var kritiker och han hade respekt för det han gett sig in på.”
Andra menade att han var en alltför snäll kritiker som ogillade att skriva illa om böcker. Men hans änka håller inte med. Enligt henne menade Boucher att hans största ansvar var gentemot läsarna och om han bara talade vänligt om böcker hade hans åsikter inget värde.

Blev författares mentor

Sin inställning till trots – eller kanske just av det skälet lade han ner mycket tid på att hjälpa författare. Han skrev ofta uppmuntrande brev med förbättringsförslag. Det finns fortfarande författare som menar att han kom att bli deras mentor.
Anthony Boucher dog i lungcancer den 29 april 1968.
Hustrun minns:
– Han visste inget om sin cancer eftersom läkarna hade svårt att ställa diagnos. När de räknat ut vad det var för fel på honom var det redan för sent. Han var inte mottaglig för tal längre.
Det första World Mystery Convention, som kom att döpas till Bouchercon till Anthony Bouchers ära, hölls i Santa Monica, Kalifornien 1970.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22