Ännu en droppe Holola

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-2, Artikel

Erik Ivar Holola rosar inte bokmarknaden, men när man någon gång i framtiden ska skriva den svenska (deckar)litteraturens historia bör han (hon?) få ett eget avsnitt. Holola skriver inga drapor med långa transportsträckor. Holola skriver noveller som är mycket täta.

De kommer då och då droppandes i Sveriges enda tidskrift för kriminalnoveller, CDM (Crime, Detection & Mystery). En sorts Isidore Ducasse, kanske. Ja, vore det inte för det spartanskt tilltagna omfånget skulle man nästan kunna kalla Holola en thrillerns James Joyce. Hans texter är så fjärran från alla former av mainstream som tänkas kan.

Erik Ivar Holola kommer med till sannolikhet stötande förvissning aldrig att uppskattas på samma sätt som våra flyhänta bästsäljare. Hololas prosa är till för konnässörer, men eftersom Holola är en nydanare är jag övertygad om att Holola inte kommer att marginaliseras i det långa loppet. Inom hundra år blir Holola föremål för akademisk dissekering. Dessförinnan kanske kult. När nu CDM (3/2003) kommit med en ny Holola, så är det den sjunde novellen på tio år. Fem år till och det blidde kanske en novellsamling.

Hololas produktion är så sparsmakad i sin omfattning att man raskt kan göra en bibliografisk notis. Mannen från un (1993), Någon måste alltid bära hundhuvudet (1995), Omständigheter (1997), Inte en lugn stund (1998), Med barn (1999), Brottsplats Tombo (200l) och Det röda rummet (2003).



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22