Annika Bryn: Jag skriver om rättvisa, respekt – och om mord

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Artikel

Av Iwan Morelius

När jag läst Annika Bryns senaste deckare Morden i Buttle (B Wahlströms förlag 2006) slog det mig att jag gärna ville träffa henne öga mot öga, för att lära känna författaren och människan.

Efter mejlkontakt föreslog Annika att vi skulle träffas på Sture-Katten vid Stureplan i Stockholm, ett ställe jag aldrig tidigare besökt.

Det visade sig vara ett förtjusande gammalt café i två plan med uteservering på innegården. Jag kände igen Annika från fotot på det senaste bokomslaget och vi fann ett bord vid ett öppet fönster inne i det gamla 1700-talshuset på andra våningen. Det visade sig att vi båda var förtjusta i Princessbakelser. Ute var det 32 grader varmt, soligt och molnfritt.

Annika visade sig vara en mycket trevlig kvinna med härlig utstrålning, öppet ansikte och med humoristiska ögon.

Att det blev Buttle på Gotland som blev platsen för brottet i den senaste romanen var en ren slump, förklarade Annika.

”Jag hade fått låna en stuga av en vän. Den låg i Buttle, som jag aldrig besökt tidigare. På morgonen efter den första natten i stugan gick jag upp tidigt och hamnade bakom stugan vid ett stängsel och fick en blixtsnabb vision av att här var den idealiska platsen att hitta ett lik. Och så blev det!”

Boken handlar inledningsvis om att Margareta Davidsson, som i den förra boken har skadats svårt av en kula från en brottsling, och behöver vila. Hon beordras av sina chefer att ta semester i Buttle. Men redan på färjan från Nynäshamn kommer hennes polisinstinkter snabbt fram när hon iakttar en ung kvinna som tycks vara intresserad av en viss långtradare på båtens bildäck. Väl framme i Buttle snubblar hon över liket på en ung kvinna … Sedan rullas en spännande story upp med väl tecknade miljö- och personbeskrivningar.

Jag hade Morden i Buttle med mig och vi kom att tala om omslaget. Det är vackert och tilltalande – men det är ingen bild från Buttle utan från en näraliggande socken. Detta faktum har många gotlänningar observerat, varför Annika tvingas inleda alla föredrag med att förklara varifrån omslaget är hämtat.

Hur vill då Annika att en bra bok ska vara innehållsmässigt?

”Själv skriver jag nog gärna om det som har med rättvisa, solidaritet och respekt för de mänskliga rättigheterna att göra. Jag har skrivit sedan jag var nio år på min mammas gamla skrivmaskin, som jag fick ärva. Jag skrev med två fingrar och ganska snabbt. Jag gör så fortfarande.”

”För att en bok ska vara tilltalande för mig har jag fem kriterier som bör uppfyllas:

1. Historien ska ha en början, en mitt och ett slut, inte alltid i den ordningen.

2. Inom rimliga gränser vill jag veta hur det går och jag ser gärna flera historier på samma gång. Det utnyttjar jag faktiskt i denna senaste.

3. Vill träffa intressanta personer, som har något att ge eller berätta.

4. Gärna personer med specialintressen.

5. Läser gärna om det som sker i samhället samt vad som händer inne i de människor som skildras.

”Hur har dina böcker sålts utomlands?” blev min nästa fråga och där blir svaret att hittills är Tyskland hennes enda utländska utgivningsland och då med hennes två första romaner. Naturligtvis kommer även den tredje ut där.

När jag föreslog att ringa och läsa upp den färdiga artikeln protesterade hon genast.

”Nej, ring inte. När jag är mitt inne i mitt skrivande på en ny bok är jag så att säga inte ’nåbar’. Jag är helt inne i min egen värld och kan i telefon låta helt förvirrad!”

Då är man med andra ord engagerad, eller hur?

Annika är född i Stockholm, mamman svenska och pappan från Norge. Han flydde undan nazisterna från Norge under andra världskriget. 1945 bodde familjen i Abrahamsberg och senare på Bondegatan på söder i Stockholm.

Den som är intresserad av Annika Bryn och hennes författarskalp kan gå in på hennes webbsida www.annikabryn.com eller på hennes blogg.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22