Anne Perry: Författare med syster bakgrund –i tonåren mördade hon själv

Sep 11th, 2009 | By | Category: 2005-4, Artikel

AV LENA JEPPSSON

Anne Perry är ytterligare en av dessa engelska författare som skriver kriminalromaner som utspelas under historiska epoker. Hon bodde i ungdomen i Nya Zeeland och hette då Juliet Marion Hulme. 15 år gammal var hon delaktig i ett mord – hon hjälpte sin kamrat Pauline Parker att döda Honora Parker i juni 1954. Först nekade hon men ändrade sig och bekände. Hon släpptes ur fängelset 1959, strax efter att hon fyllt 21.

Samma år lämnade familjen Nya Zeeland för England och i den vevan fick Juliet sitt nya namn Anne Perry – det nya efternamnet efter styvföräldrarna som hon bodde tillsammans med i flera år i det nygamla hemlandet. Hon föddes nämligen i stadsdelen Blackheath i London 1939. Efter återkomsten arbetade hon som flygvärdinna och kom att älska Kalifornien eftersom hon blivit något av en hippie. 1967 erhöll hon uppehållstillstånd i USA och hamnade i San Francisco det året, när stan var känd för sin ”kärlekssommar”.

Hon fick ut sin första roman The Cater Street Hangman 1979. Redan tidigare hade hon skrivit historiska romaner men fått dem refuserade. Genom att skildra den viktorianska epoken med ett deckarperspektiv lyckades hon hitta en kommersiell nisch som förlaget gillade.

I överklassen

Huvudpersoner i debutromanen är Thomas och Charlotte Pitt. Historien tar sin början i London 1881 där en okänd mördare stryper unga kvinnor i huvudstadens medelklasskvarter. Utredare är Thomas Pitt vid The Bow Street Police och under sina efterforskningar blir han kär i en av de misstänkta – Carlotte Ellison – gifter sig med henne och hamnar plötsligt i den engelska överklassen. Han får stor nytta av denna självständiga kvinna eftersom hon rör sig som fisken i vattnet i de kretsar där några av böckernas mordfall utspelas.

The Cater Street Hangman filmades för TV 1998.

Debuten följdes av Callender Square där en trädgårdsmästare finner ett nergrävt barnlik i ett rikt viktorianskt kvarter och alla som bor där tror naturligtvis att det är en tjänsteflicka som dödat sitt oäkta barn. Men Charlotte Pitt nosar runt och det blir till sist ett överraskande slut.

1981 kom både Paragon Walk och Ressurrection Row. Den första handlar om en kvinna som blir våldtagen och knivskuren till döds år 1885. Även här har Charlotte Pitt en bärande roll. I den andra, som utspelas året efter, är öppningen ganska fascinerande. Ett sällskap som varit på teatern lyckas stoppa en hästdroska och i den finner de liket av Lord Augustus Fitzroy Hammond – som varit död och begravd sedan två veckor. Han begravs igen, och återuppstår än en gång. Thomas Pitt räknar ut att det är en familjemedlem som ligger bakom de makabra händelserna.

Favoritår

I Rutland Place (1983), som också har handlingen förlagd till 1886, förekommer juvelstölder som småningom eskalerar till mord. 1886 tycks vara ett favoritår för Anne Perry. Även i Bluegate Fields från 1984 hittar man det året en ung välartad pojke död i rännstenen … och så här fortsätter det för det strävsamma paret Pitt i bok efter bok.

1990 påbörjade Anne Perry, på uppdrag av förlaget, ytterligare en serie där polismannen William Monk är huvudperson. Även den serien utspelar sig i London under viktoriansk tid, närmare bestämt 1850-talet. I den första boken, A Face of a Stranger, vaknar han upp på ett sjukhus med minnesförlust efter en olycka med en hästskjuts. Nu har han bekymmer eftersom han är satt att lösa ett mord på en hjälte från Krimkriget, men han minns ju ingenting.

Många romaner och noveller

Efter den romanen har Perry hunnit med ytterligare ett tiotal titlar. Vid sidan av sina drygt 50 romaner har hon hunnit med att skriva noveller som utkommit i flera samlingar.

I ungdomen var Anne full av idéer och brukade berätta små historier för sin uppmuntrande far.

Han tyckte att hon skulle skriva ner sina idéer – och framför allt läsa. Och det gjorde hon med besked. Vid tio års ålder hade hon läst allt av Lewis Carroll och Charles Kingsley.

– Av Kingsleys verk är det nog Hereward The Wake som berett mig mest glädje, säger hon efter att ha tänkt tillbaka.

Historierna om familjen Pitt är ganska gladlynta – om man får använda ett sådant ord om berättelser om mord.

– Därför blev romanerna om Monk betydligt annorlunda. Jag ville utforska en helt annan, mörkare människotyp och ställa frågor om ansvar, i synnerhet om man kan kräva detta av en människa som inte minns sitt förflutna.

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22