Andreas Norman: Thrillern fick fart med könsbyte och korridorkonflikter

Nov 2nd, 2013 | By | Category: 2013-11 nov, Artikel

Andreas NormanAndreas Norman har fått mycket beröm för sin thrillerdebut En rasande eld. Men litterär debut är det inte, för redan 1996 kom han ut med en diktsamling. Ett inte oviktigt påpekande, för som författare är han mycket noga med orden, att texten ska leva. Spänningslitteratur hade han dock inte prövat på (om nu inte fackbok om Bosnien ska räknas dit i vid mening) så när han insåg att den intrig han funderade på krävde thrillerns form så satte han igång att läsa John le Carré och Graham Greene.

Nu har har fler likheter med le Carré. Liksom denne har han varit verksam inom utrikestjänst och sysslat med hemligheter, och nu har likheterna förstärkts i och med att han med den lyckosamma thrillerdebuten har hoppat av UD-karriären och ska ägna sig åt att skriva. Nästa roman är på gång.

UD har han ägnat tio år efter att han kom in på diplomatprogrammet. Stationeringarna blev mest de forna östeuropeiska kommuniststaterna för han har varit i Bosnien, var med och öppnade svenska ambassaden i Skopje i Makedonien och han var personalchef på ambassaden i Vilnius. Dessutom, inte minst viktigt för författandet, arbetade han med säkerhetspolitiska frågor på UDs grupp för terroristbekämpning.

– Och då kan det hända att man sitter i möte med amerikansk ambassadpersonal i Marocko och inser att den biträdande chefen där inte är diplomat utan är senior analytiker från CIA. Så kunde min vardag vara, en vanlig jobbresa. Men så många svenska författare har ju inte haft den positionen.

Skriva mer ville han, fick en idé, började planera. Det skulle handla om kärnvapen och kinesiska spioner. Skrev, men körde fast, tyckte att det blev dåligt. Han harvade vidare med texterna och gjorde om det till utvecklingsdrama, försökte med science fiction och kom till 250 sidor i manuset när han insåg att han inte visste vad han gjorde. Och det var i det skedet han var på terroristbekämpningsenheten.

Jobbvardagen
Där var ju terror och säkerhet vardagsmat, så varför inte skriva om jobbvardagen. Det var då han insåg att rätt genre var thrillern, och började lusläsa de stora föregångarna. Här kan man få ihop både det mänskliga och det globala.

– Grundstenen var autenticitet, att bygga på egen erfarenhet, fast det bör ju gälla alla som skriver, tillfogar han. Inte bara fakta utan det ska kännas att det är upplevt.

Han tycker att det märks att många skriver ganska mallat.

Författaren måste jobba för att det ska bli spännande, och han anser att språket är det viktigaste, att det är ett språk som lyfter och får läsaren att vakna till. När det gäller spänning så kom han fram till att kanslisvenskan är en bra grund. Det ska vara torrt, inte blommigt, inga metaforer.

Allt måste alltså inte vara exakt rätt utan det gäller att berätta så att läsaren går med på vad som sägs.

Bytte man till kvinna
Så boken tog form och länge var huvudpersonen en man men han var inte nöjd. För att experimentera bytte han kön, det fick bli en kvinna i UD-karriären och plötsligt öppnade historien sig och överraskande honom.

– Med en ung tjej i karriären, med pojkvän, så kunde jag skildra makt, hur karriärspelet i departementet fungerar. Det är viktigt vilket perspektiv man väljer. man formar en värld i språket och personerna formar skildringen.

En förläggare hör av sig då och då och undrar hur det går och han får manus. Från förlaget undrar man då varför det inget står om UD?

Andreas blev förvånad. Allt handlar ju om UD! Och insåg att felet var att han tagit allt för mycket för givet, att det som var hans vardag var okänt för läsarna. Det krävdes 50 nya sidor i inledningen för att slå an det vardagliga kontorsarbetet med strider om tjänsterum, kamp om bekväma kontorsstolar, karriärstrider, korridorsnack och budgetåtstramning (han mindes ett tresidigt pm om varför man måste ta bort gratismjölken från kaffet).

Vardagen innefattar också hemligheter så han läste sitt eget manus med samma synsätt som när han granskat andra texter om vad man måste undanhålla enligt sekretesslagen. Lyckligtvis är sådana hemligheter mestadels ointressanta för berättelsen eftersom de mest handlar om tekniska detaljer som kaliber på vapen och vilken typ av stridsfordon som finns.

Entusistiska kollegor
De flesta kollegerna på UD, numera alltså fd kollegor, har varit entusiastiska. Uttalanden från två ambassadörer har han fått lov att citera på engelska för den engelska utgåvan. Nej, Carl Bildt har inte hört av sig.

Nu är det inte bara ny bok på gång utan också en filmatisering av denna första. En manusförfattare har just börjat och det är produktionsbolaget Tre Vänner, kända bl a för Snabba Cash-filmerna, som tänt på historien. De tror att filmen ska vara klar redan 2015.

Nu finns han i Malmö med hustru och tvåårig dotter.

LEIF-RUNE STRANDELL

Andreas Norman

Andreas Norman berättar om sitt skrivande för en skara deckarvänner

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22