Alexandre Dumas – den rike författaren som dog utfattig

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-4, Artikel

Karl Bertil Janssons artiklar om våra klassiska äventyrs- och spänningsförfattare fortsätter.

När Alexandre Dumas visade sitt första skådespel för att få det bedömt blev han tillfrågad om vad han levde på. När han svarade att han var skrivbiträde rådde man den unge mannen att återvända till sitt yrke.

Men Dumas följde inte det välmenta rådet. Han fortsatte och blev en utomordentligt framgångsrik dramatiker och romanförfattare. Dumas hade det inte lätt när han var barn. Hans far, som varit general i Napoleons armé, dog när Alexandre bara var fyra år. Den efterlämnade familjen ägde just inget annat än det stycke mark de bodde på. De måste arbeta hårt för att reda sig och Dumas fick mycket liten skolundervisning. När han blev äldre fick han plats som springpojke hos en advokat och senare blev han skrivbiträde i Paris.

Han hade alltid varit intresserad av teater och medan han skötte sitt arbete började han själv skriva pjäser. När han fått ett uppslag till en pjäs brukade han läsa upp det för sig själv och sina vänner allteftersom han tänkt ut handlingen. När pjäsen till slut fanns färdig och klar inom honom skrev han ner den.

1828 antog Theatre Français hans skådespel Henrik III till uppförande. På morgonen efter premiären släpade redaktören för en illustrerad tidning honom till en konstnärsateljé, där han genast porträtterades för tidningens räkning.

Dumas yttre blev snart välkänt över hela Paris. Längre fram skrev han: ”Även om min framgång inte var den mest välförtjänta så var den i varje fall en av de mest uppseendeväckande på den tiden.”

1839 träffade Dumas August Maquet, historiestuderande lärare och skriftställare. Maquet blev Dumas medarbetare i många böcker. Han skaffade fram det historiska stoffet vilket Dumas med sin gränslösa fantasi förvandlade till berättelser som De tre Musketörerna och Greven av Monte Christo.

Uppslaget till Greven av Monte Christo fick Dumas under en utflykt till ön Elba. Därifrån for han och hans sällskap till en annan ö i närheten för att jaga.

Ombord på skeppet såg de i fjärran en klippa skjuta upp ur havet. När Dumas fråga de vad det var, fick han till svar, att det var ön Monte Christo. Namnet fängslade Dumas fantasi.

Fast han själv aldrig besökte ön glömde han den aldrig.

Författarskapet gjorde Dumas till en mycket välbärgad person. Men han förde ett lika högt liv som några av figurerna i hans egna romaner och hans rastlösa livslust ådrog honom stora skulder. Hans ekonomiska svårigheter började när han byggde ett ståtligt hus kallat Monte Christo… Samma dag huset stod färdigt inbjöd han sex hundra gäster att beskåda det. Huset inrymde många gästrum och folk som kom och hälsade på brukade stanna kvar och hjälpa Dumas att göra av med hans pengar lika snabbt som han förtjänade dem.

Någon gång hände det att gästerna för sökte göra något i gengäld för att de levde gratis. Dumas gav till exempel en gäst i uppgift att varje dag kontrollera termometern och tala om vad den visade.

Under hela sin levnad fortsatte Dumas att skriva med hjälp av åtskilliga medarbetare och han tjänade massor med pengar. Men hans extravaganta livsföring slet ut honom. Han var nästan utfattig när han dog vid sextioåtta års ålder 1870.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22