Åke Smedberg: Efter 25 år som författare ger nya deckare lite pengar

Mar 10th, 2010 | By | Category: 2005-3, Artikel

Av Inger Strandberg

Författaren Åke Smedberg är född 1948 i Hjässberget strax utanför Sundsvall. Nyligen kom han med sin tredje deckare – Blod av mitt blod De två tidigare hette Försvinnanden och Den mörka floden. Försvinnanden utsågs till det årets bästa deckardebut av Svenska Deckarakademin.

Han började med att skriva dikter, noveller och, liksom Mankell och Guillou, ”vanliga” romaner, men likt dem gav han sig in i den mer lukrativa deckarbranschen. Hans personer är ett slags enslingar och lite trasiga i själen.

I Försvinnanden försvinner en ung kvinna spårlöst från sitt hem i Bräcke i Jämtland en ljus sommarnatt. Först trettio år senare återfinns lämningarna av hennes kropp i en svart sopsäck. Man kan undra varför någon gjort sig besväret att gräva upp henne. Journalisten John Nielsen, som skrivit om fallet, dras in i händelseförloppet.

Recensenter provocerades

De flesta recensenter var positiva. Några var snålare i sina omdömen eftersom de provoceras av att en författare byter genre.

– Jag ville skriva en thriller, försvarade sig Åke Smedberg. Det kändes som en utmaning att skriva en bok med en riktig intrig. Gåtor har alltid fascinerat människor och gåtan är ju deckargenrens signum.

Han började skriva Försvinnanden när han väntade på att novellsamlingen Hässja skulle komma ut, läste mycket om gamla rättsfall och det som händer i boken bygger också på sådant. Åke hade haft intrigen i huvudet en längre tid, men historien ändrade sig flera gånger under skrivandets gång.

– Litteraturintresset har jag med mig hemifrån. Morfar, som var journalist, gav oss många böcker. Mamma skrev dikter som publicerades och som barn låg jag i sängen bakom pappas rygg och diktade.

Egen debut 1974

Trots att författardrömmarna alltid fanns där dröjde det innan han blev publicerad. I mellantiden arbetade han i skogen, som brevbärare, på sjukhus, som metallarbetare, på rättspsykiatrisk klinik och inom åldringsvården. Först på 70-talet började han skriva mer koncentrerat och 1974 fick han sina första dikter publicerade i Grupp 74.

Fast redan 1972 hade han gjort översättningen från spanska till mastodontverket Latinamerikas historia.

Uppföljaren till Försvinnanden heter Den mörka floden och kretsar även den kring ett mord i glesbygd. Ett pensionärspar har slagits ihjäl med yxa och liksom tidigare är det den lätt alkoholiserade och avdankade frilansjournalisten John Nielsen (som bär protes efter en trafikolycka i en stulen bil) som rotar bland ledtrådarna och leds mot en värld av missbrukare, småtjuvar och prostituerade.

I sin tredje kriminalroman, Blod av mitt blod, har Smedberg anpassat sig mer än tidigare till genrens krav och mallar. Dialogerna är många och rätt långa. Jargongen tydlig och den är nästan skriven med tanke på filmen. Men han beskriver också äldre mäns inkapslade känslor och misshandlande fylltrattar till fäder. Hans gestalter är ofta förlorare och svikare i någon mening.

Snaskiga snutar och mc-gäng

Nielsen dras denna gång in i ett persongalleri bestående av sexuellt snaskiga och korrupta polismän, brottsliga motorcykelgäng och knarkligor. Det man minns bäst är den drogberoende och prostituerade Chrissy som inte väntar sig med än samhällets förakt.

Nu är han på gång i Tyskland, där svenska deckare fortfarande säljer lika bra som stulna älgvarningskyltar.

Åke Smedberg debuterade 1976 med diktsamlingen In på benen. Efter ytterligare några diktsamlingar övergick han till den korta realistiska prosan. Den första novellsamlingen bar titeln Mongoliets hästar (1985) och består av sex berättelser.

Åke Smedbergs berättelser utspelas mestadels i vardagen på den svenska landsbygden, som t.ex. i novellsamlingen Vind (1987) eller den senare Legender från Häståsen (1998). De innehåller exakta beskrivningar av naturen, men i första hand skriver Smedberg om smärtan och sorgen i livet. Hans människor bär ofta på starka uppdämda känslor som de själva är oförmögna att formulera.

Många belöningar

Åke Smedberg har de senaste åren belönats med en rad litterära priser och utmärkelser. Från 1969 och fram till mitten av 70-talet var han bosatt i Stockholm och är numera bosatt i Uppsala.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22